High heels, min motivation!

-Hur kan du gå i de där skorna? Det där är en tämligen återkommande fråga och jag har egentligen inte funderat så mycket på den förrän helt nyligen. Inser nämligen att det finns en koppling mellan hur väl jag balanserar på höga klackar och löpning. Ju starkare löpare jag har blivit desto bättre hanterar jag mina klackar. Det innebär att höjden på dem har ökat i takt med distanserna jag springer. Tänker att för någon som i likhet med mig verkligen älskar skor så kan det nog inte finnas någon bättre motivation. Ägnar mig ju dessutom åt framfotslöpning vilket onekligen är passande när en också vill kunna trippa runt på höga klackar.

Fast just i stunden när jag skall springa då är nog musiken den främsta motivationen. Särskilt en sådan där dag då jag verkligen undrar om det alls skall vara möjligt att springa en endaste meter. Då gäller det att ha rätt musik i lurarna, börja med att gå och efter en stund brukar jag springa utan att jag ens har tänkt på att jag springer. Musiken är verkligen viktig och som jag ser det fyller den olika funktioner beroende på när i löpturen den spelas. När jag är igång och fortfarande inte är trött då funkar i stort sett vad som helst. Däremot för att få den där motivationen att komma igång då behöver jag tänka till. Samma sak gäller när jag sprungit länge och är så trött att jag inte tror att det går att spring en endaste meter till. Märkligt nog gör rätt låt att det är möjligt att springa inte bara en meter till utan många meter.

Mina absolut bästa låtar att springa till är följande:

Fuck you, Maria Mena

Cuz I can, Pink

Just a girl, No Doubt

So what, Pink

Bara få va mig själv, Laleh

Konstaterar att temat för musiken är starka kvinnor med starka texter. Klart att sådan musik motiverar att springa både längre och fortare!

Squashplättar med fetaost

Det råder skördetider och det är verkligen helt fantastiskt att kunna gå ut i trädgården och plocka det som skall användas till middagen. Även om odlingssäsongen inte riktigt blivit som jag tänkt i år är det vissa grödor som växt över förväntan. Aldrig har jag haft så mycket squash som i år! Squash har sedan jag började odla den själv blivit min absoluta favoritgrönsak. Den passar ju i det allra mesta egentligen. Otroligt god i sallader, i bröd och i varma maträtter. Tänkte att plättar är ju gott men inte så matigt och hittade därför på ett recept med squash.

Squashplättar med fetaost 4 portioner

1 stor squash (eller två mindre)
1 lök
1 dl färsk spenat
1 dl ruccola
4 ägg
1 paket fetaost
1 dl havremjölk
2 dl dinkelmjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk paprikapulver
2 msk mynta
2 msk persilja
Salt
Peppar
Kokosolja till stekning

Gör så här:
Grovriv squashen, hacka lök, spenat och ruccola och lägg i en skål. Rör i ägg och mjölk och blanda runt ordentligt. Tillsätt sedan mjöl och paprika pulver, salt, peppar samt hackad mynta och persilja. Smula även ner fetaosten, tillsätt bakpulvret och blanda väl. Låt smeten stå en stund eftersom det gör den saftigare. Klicka ut smeten i en stekpanna och stek några minuter på låg värme tills dess plättarna blir gyllenbruna. Servera med tomater och tzatziki.

Kommentar:
Plättarna fungerar alldeles utmärkt att frysa så passa gärna på att göra en dubbel sats. Enkelt lunch om en behöver ha något snabbt men inte riktigt har tid.

Ständigt dessa rosor

Det sista stoppet på sommarens roadtrip i Skåne var Simrishamn. En stad som jag känt till namnet men inte haft någon uppfattning om alls egentligen. Den låg bra till längs vår rutt och därför planerades ett stopp in där. Vi hade således inte några förväntningar alls bortsett att vi med tanke på läget vid havet utgick från att den skulle vara en stad med havet som fokus. Det vi mötte var en otroligt charmig småstad med fina butiker, charmiga caféer och mycket att se.

Finns det rosor i en stad då är jag såld. I Simrishamn finns det dessutom ett rosentorg vilket var ett absolut måste att se. Även här var vi lite sent ute för att se all rosenprakten men det som fortfarande blommade var onekligen vackert att skåda.

Tänk det är egentligen inte mycket som krävs för att skapa en vacker och inbjudande park. En sådan här plats hade jag gärna sett i Munkedal också.

Många av rosorna var gamla sorter som växt i Skåne under lång tid. De har sedan identifierats och med det fått ett namn och en historia. En del av ett grönt kulturarv helt enkelt.

En sådan här portal önskar jag mig i rosenträdgården i Hult. Helt översållad av ljuvliga rosor och verkligen inbjudande. Skrev upp namnet på denna ros för att se om den går att få tag i och kan tänka sig att trivas i Hult. Det är ju lite andra förutsättningar här än i Skåne men jag håller tummarna för att det skall gå bra.

Rosor, ständigt dessa ljuvliga rosor. De får mig att falla i alla lägen och nu är även Simrishamn en plats jag gärna besöker igen.

Let's twist again!

Jag älskar verkligen klänningar och klänningen jag hittade igår är något utöver det vanliga. En 60-tals klänning i helt perfekt skick, i en underbar färg och med fantastiska detaljer. När en gör ett sådant fynd är det bara att slå till eftersom tillfället inte kommer igen. Det är ju det som är själva grejen med vintage, det är unikt och det gäller att fånga stunden och inte tveka för länge. Den här klänningen är dessutom något utöver det vanliga. Jag tror inte att det är möjligt att vara ledsen i en klänning som fullkomligt utstrålar lycka. Den får mig att vilja twista och dricka tjusiga drinkar på någon tillställning inspirerad av Mad men. Det är lite märkligt vad en tjusig klänning kan göra även för insidan. Det är omöjligt att känna sig som något annat än tjusigast i hela världen när en har på sig en tjusig klänning. Det som återstår nu är att hitta en tillställning värdig min klänning. Det duger inte att låta den bara hänga på en galge utan det här är en klänning som förtjänar att användas ofta. Eftersom det dessutom är en klänning som det inte går att vara annat än glad i förväntar jag mig därför många fantastiska tillställningar framöver. Något annat kan det inte bli med en klänning som denna!

This dress makes me wanna dance!

Dagens stora premiär!

Idag är dagen då det är premiär för CamiLiza Podd. Det är en podd där Camilla och jag pratar om livets viktigheter. Camilla och jag har länge velat driva något projekt tillsammans men märkligt nog inte förrän nu tänkt att det var en podd vi skulle starta. Mycket märkligt egentligen då det är något som intresserar oss båda. Det kändes lite nervöst idag när första avsnittet skulle presenteras. Alltid lite spännande så där när en börjar med något nytt tänker jag. Varje torsdag kommer ett nytt avsnitt och med det ett nytt ämne. Både Camilla och jag gillar utmaningar och är inte rädda för diskussion eller för att kasta oss in i sådant som är nytt eller oväntat. Omöjligt är ett ord som inte finns som begrepp för någon av oss. Möjligen utmanande eller svårt men aldrig omöjligt vilket onekligen är ett perspektiv som gör livet spännande. Så in och lyssna på vår podd och gilla oss på Facebook!

En tanke om våren

Jag börjar så smått att planera för våren. Snart är det ju dags att plantera lökar så jag får gott om blommor att njuta av när trädgården åter vaknar till liv. Märkligt det där att när jag förra året satte hundratalet lökar svor jag att aldrig göra om det. De där lökarna var ju tvungna att komma ner i jorden, jag hade inte någon tid alls att ta tag i det och fick plantera på alla möjliga lediga stunder. Tio lediga minuter betydde under några veckor att jag hade just tio minuter till att plantera lökar. Var så irriterad på mig själv över att jag köpt så attans många lökar. Jag kunde ju ha köpt lite färre sorter och kanske färre av varje. Till slut var dock varenda en av lökarna planterade och det var bara att invänta våren. När våren så kom blev jag väl lönad för mitt arbete och tänkte att jag borde ha satt ännu fler lökar. Nu är det snart höst igen och jag skriver listor över lökar som jag absolut måste ha i mina planteringar. Troligen kommer jag att köpa alldeles för många, svära när de ska planteras och sedan glömma allt besvär till våren då de blommar.

En av många vårblommor i Hult som blommade fint i våras

Passar inte riktigt in

Det är en lite märklig situation det här att vara ofrivilligt barnlös och ändå ha barn. Eftersom jag inte är biologisk mamma till de barn jag har räknas inte mitt föräldraskap märkligt nog inte fullt ut. Som mamman som efter några veckor anser att hon har mer mammaerfarenhet än vad jag har efter 13 år. Som hävdar att: Liza det är skillnad när du fött dina barn själv, hade du haft barn hade du förstått! Genom åren har jag också märkligt ofta fått frågan: men vill du inte ha riktiga barn? På vilket sätt är mina barn mindre riktiga för att vi inte har ett biologiskt band oss emellan?

Det är onekligen en sorg för mig att vara ofrivilligt barnlös. Jag sörjer inte att jag inte har biologiska barn men jag sörjer att inte ha fått möjligheten att vara med från början och genom barndomens alla faser. Jag sörjer också över de barn som inte blev,de barn jag förlorade innan de ens hade fötts. Förvisso tidigt i graviditeten men ändå en förlorad framtid och barn som jag aldrig fick veta vilka de skulle ha blivit. Tanken var ju att de skulle vara en del av mitt liv under resten av min levnad. Istället kom de att bli till parenteser i tillvaron.

Har under året sökt mig till grupper på bland annat Facebook för just ofrivilligt barnlösa som befinner sig på andra sidan alla försök att bli med barn. Där mottas inte min sorg på allvar. Får frågan om jag verkligen hör hemma i gruppen eftersom jag faktiskt har barn och således inte är barnlös. Här gör mitt föräldraskap att min sorg inte tas på allvar.

Det är märkligt vilket behov vi människor har att sätta etiketter och sortera andra människor. Det borde ju räcka med den egna upplevelsen för att en skall tas på allvar. Typ dela min sorg fast vi har olika erfarenheter. Acceptera mitt föräldraskap fast det inte ser ut på samma sätt som ditt gör! Det riktigt svåra i livet är väl just det där med att acceptera det en inte kan råda över. Det är ju så mycket som vi faktiskt kan påverka och styra över att det är lätt att tro att allt är möjligt. Allt är inte möjligt men det är möjligt att gå vidare och skapa nya drömmar. Sorg tar tid och en måste ge sig själv tid att sörja för att kunna ta nästa steg. Att passa in i andras föreställningar om hur något skall vara är inte ett måste, men ibland skulle det göra tillvaron något enklare känns det som.

Lavendelskörd

Lavendeln blommar så fint i min trädgård och jag ser ut att kunna få en riktigt fin skörd i år. Förra året gjorde jag i ordning en ordentlig lavendelplantering eftersom jag då upptäckt hur otroligt användbar blomman är. Tidigare har jag haft lavendel i rabatterna mest för att den är vacker. Brukade som barn göra små doftpåsar med lavendel att lägga i garderober och lådor men någon större användning för blomman hade jag inte sett. Så fick jag för två år sedan en burk med lavendelsocker i present. Detta använde jag sedan för att baka ljuvligt goda kakor med en antydan av lavendel i. Det blev gott men det var just det där med en antydan till lavendelsmak, jag ville ju ha mer! Prövade därför att helt enkelt hacka blommorna och hälla direkt i smeten. Resultatet blev över förväntan. Alldeles vanliga kolasnitt smaksatta med lavendel är nog bland det godaste jag har ätit. Det är däremot inte bara bakverk som blir ljuvligt goda med lavendel. Har även testat att göra lavendelkyckling och potatissallad med lavendel. Låter som märkliga kombinationer men i själva verket otroligt gott. Ju mer jag använder mig av den söta blomman desto mer konstaterar jag att jag odlar alldeles för lite av den. Har därför ägnat morgonen till att stega runt i trädgården och fundera över vart det borde växa mer lavendel. Ett trevligt problem att börja veckan med känns det som.

Blå huset i Borrby

Vissa platser gör särskilt intryck på en och stannar kvar i minnet. Blå huset i Borrby är en sådan plats som både gjorde intryck och dessutom får mig att vilja åka tillbaka. Så otroligt fint med vintage- och retrobutik och café och dessutom en alldeles ljuvlig trädgård. Så fint med trädgårdar där det lagts både arbete och kärlek.

Sophie, Regina och jag fikade i den otroligt vackra trädgården och njöt både av omgivningen och fikat. Det var gott om andra gäster i trädgården men det märktes knappt eftersom den är så pass stor och det finns många platser att sitta på. Konstaterar att det här är en plats där en behöver gott om tid på sig eftersom butiken rymmer otroligt mycket fint och trädgården verkligen är ett måste att gå runt hela.

Många fina blickfång och jag fick mycket inspiration till min egen trädgård i Hult. Älskar verkligen byrån med blommor i och tänker att nästa sommar ska jag också ha en blomstrande byrå.

Något som jag också inspirerades av var hur de använt vatten i trädgården. Det skapar verkligen liv och lekfullhet. Vi skulle fara hem samma dag som vi var på Blå huset vilket gjorde att vi egentligen inte stannade så länge som vi önskade. Det var egentligen så med flera platser vi besökte under vår roadtrip i Skåne. Vi hade ju bara tre dagar och fick fördela tiden för att hinna se allt vi önskade. Otroligt fint egentligen när en lämnar platser och känner att en ville stanna längre och gärna kommer tillbaka. Då är det onekligen som bäst!

Jag glömde helt att fotografera i butiken men delen med café lyckades jag komma ihåg att ta några bilder på. Verkligen fint och genomtänkt och kändes lite som att förflyttas i tiden. Den röda soffan skulle jag verkligen vilja ha hemma i huset i Hult. Den hade varit perfekt i biblioteket eller pysselrummet. När köket är klart blir det nog något av de rummen som det är dags att ta sig an.

Måste ju visa upp min passade outfit när vi besökte Blå huset. Den fina scarfen var ett loppisfynd från Trelleborg dagen innan. Det loppisbesöket resulterade i riktigt fina fynd, nog de bästa den här sommaren faktiskt!

Hällekis säteri

När sommaren mer liknar höst får en tänka tillbaka på mer sommarlika sommardagar. Är på humör för att åka på utflykt och hoppas på mer sol och blå himmel. En plats jag gärna skulle vilja besöka igen är Hällekis säteri. Är lite svag för slott och herrgårdar måste jag erkänna. Skyller detta på en tidig förtjusning i Jane Austens böcker. När en har läst hennes böcker och förälskat sig i miljöerna och karaktärerna är det nog nästan omöjligt att inte känna ett intresse för platser som Hällekis säteri.

Visst går det att föreställa sig att Austens böcker skulle kunna utspela sig precis här!

Solsken, trädgård och vacker miljö vad mer kan önskas?

Jag fullkomligt älskar pelargoner och på Hällekis såg jag några av de tjusigaste exemplaren jag sett. Köpte dessutom med mig några sorter hem som nu två år senare fortfarande växer och frodas.

Det finns ett riktigt trevligt café på Hällekis. Taket är fullt av vindruvor vilket fick mig att vilja odla egna vindruvor. Vem vet kanske det är något jag borde satsa på till nästa säsong.

Förutom att deras café är mysigt finns det gott om fika att välja mellan.  Tillräckligt mycket för att valet skulle vara tämligen svårt!

Sommarutflykter är onekligen bland det allra bästa en kan göra. Fast när jag tänker tillbaka har nog de finaste utflykterna jag gjort varit under september och oktober. För när jag väl har accepterat sommarens avslut så njuter jag verkligen av hösten. Det är en tid för nystart och en tid då en är utvilad efter sommaren. Börjar så smått längta efter mustiga soppor, stickade tröjor och levande ljus.

Svartvit dramatik

En bild säger mer än tusen ord sägs det ju. Till skillnad från orden är bilden mer öppen för tolkning. Förvisso går det även att tolka ord och saker kan ges en mening som en inte alls tänkt sig när en skrivit dem. Med det skrivna ordet utgår jag oftare från att så som jag skriver är så som min text uppfattas. Med bilden är det mer öppet, mer flytande och tolkningen en del av förutsättningarna. Kan nästan förlora mig i bilder och alla de möjliga berättelser de rymmer. Leker med bilderna när jag redigerar dem och på så vis kan samma bild berätta helt olika berättelser.

Dramatiskt i svartvitt, nästan lite olycksbådande och svårt. Ett hav där skepp möter sitt öde och där stormvindar härskar. I svartvitt känns berättelsen trolig och möjlig. I färg syns det istället att solen skiner, att det inte är storm, bara vågor som slår mot en klippa en härlig sommardag. I färg finns inget olycksbådande över bilden och den berättar snarare berättelser om sommarlov, utflykter och härliga stunder. Lite så som livet är i stort egentligen. Allt blir lite enklare att hantera när solen skiner och världen har färg.

Denna längtan

Jag hade nog aldrig trott att jag verkligen skulle längta efter att baka. Alltså inte bara tänka att det skulle vara trevligt att baka något gott, utan att verkligen längta! Tidigare bakade jag ofta men i år har det inte blivit mycket bakat. Främsta anledningen har varit att köket inte har varit funktionellt. Förvisso har det fungerat att baka i det men jag har mest känt mig irriterad över att köket har varit i så pass dåligt skick. Just nu har jag inte något kök alls vilket gör även vardagsmatlagningen till en utmaning. Jag som älskar att laga mat och dessutom odlar mycket själv har den sista tiden konstaterat att enkelt och halvfabrikat är mycket käckt när en inte har ett kök. Konstaterar att det gör livet enklare men jag saknar min vanliga mathållning och jag längtar verkligen efter att baka. På lediga stunder sitter jag med mina kokböcker och funderar över allt som jag ska baka när köket äntligen är klart.

En av mina absoluta favoriter är Mia Öhrns franska jordgubbstårta. Dessvärre kommer det inte vara säsong för jordgubbar när köket är klart så jag funderar på att skapa en mer säsongsbetonad variant. Gillar utmaningar och att skapa vackra tårtor är verkligen en utmaning.

Jordgubbar är verkligen en favoritingrediens när det gäller tårtor. Det är verkligen möjligt att skapa en oändlig mängd variationer på jordgubbstårtor. Lite lustigt det där hur jag längtar efter att baka tårtor. För bara några år sedan hörde bakning inte till en av de konster jag behärskade. När yngsta barnet fyllde sex år konstaterade hon att tårtan jag bakat var den fulaste hon någonsin sett. Hävdar så här i efterhand att det viktigaste givetvis var att den smakade gott, vilket den också gjorde men i övrigt hade hon helt rätt. Lovade henne att hon i fortsättningen skulle få tjusiga tårtor och så har det också blivit. Därför blev trettonåringen mycket bestört när hon på sin födelsedag fick en köpt tårta. Har lovat att kompensera henne med en hembakt tårta så snart köket är klart. Är dock lite osäker på om jag lyckas skapa en tårta efter hennes önskemål. Hon önskar nämligen en tårta med jordgubbar, choklad, lemoncurd, maränger, toscaglasyr, godis och maränger. Onekligen en utmaning!

Fast allra mest längtar jag efter att baka bröd igen. Som barn önskade jag så att mamma och pappa skulle köpa delikatesslimpa eller hönökaka som alla andra. Istället envisades de med att baka eget bröd. När pappa bodde här i huset i Hult de sista åren han levde då bakade han gärna. Brödet han bakade var samma som under min barndom och som vuxen tyckte jag det var det godaste brödet någonsin. Försökte skriva ner hans recept men konstaterade att hans recept skiljde sig från gång till gång och att han gick på känsla. Så gör jag ofta också men försöker att skriva ner mina recept för att kunna upprepa det som var riktigt lyckat. Tänker också att det är fint att spara för framtiden. Har så många gånger försökt återskapa farmors äppelkaka och pappas bröd men utan större framgång. Tänker att jag gör det lite lättare för mina barn om de vill återskapa smakerna från sin barndom. Så jag längtar efter mitt kök, uthärdar att vara utan kök genom att planera och längta efter det som komma skall.

Med katten i solen

Katten Elvis är på många sätt min livscoach. Idag när solen sken då valde han att ligga på farstutrappen och bara njuta. Onekligen ett klokt val tänkte jag och gjorde samma sak. Har inte riktigt förmågan att göra alldeles ingenting och valde att även ta med mig en bok som sällskap utöver katten. Allt efter att solen förflyttade sig så flyttade även Elvis och jag runt i trädgården. Vi pausade vilan då och då och rensade lite ogräs och vattnade växthuset. Elvis vill helst sitta på mina axlar när jag vattnar och inspekterar mitt arbete efteråt. Så länge som han får vara med är han nöjd och det spelar egentligen inte någon roll vad jag gör. Jag fick ett infall nu om kvällen att möblera om pysselrummet. Inte helt enkelt att flytta möbler på egen hand med en katt på axlarna. Katten till trots blev resultatet gott och jag kunde återgå till solen och boken och det där med att göra ingenting.

Elvis

Vintageskor

För flera år sedan köpte jag ett par alldeles ljuvliga vintageskor på loppis. Har använt dem till någon fotografering men aldrig använt dem på riktigt. Skorna behövde nämligen fixas till lite innan de gick att använda. En omklackning, en halvsula och lite fix med en söm. Det är ju nackdelen med att köpa vintageskor, att det ofta inte bara är att börja använda dem. Alltså har skorna blivit stående i min klädkammare i fem, kanske till och med sex år. Att få skorna ordnade tog två timmar vilket gör det synnerligen dumt att jag bara har låtit dem stå. Har dessutom ett gäng vintageskor till som väntar på att klackas om. Min ambition nu är att få det där gjort och kunna börja använda alla de där fantastiska skorna som bara väntar. Strategin nu är att jag har ställt skorna som behöver fixas till i en hylla som jag passerar varje dag. Varje gång jag ska in till Uddevalla har jag tänkt ta med mig ett par och lämna till skomakaren.

Men är det då någon idé att lägga pengar på gamla skor? Absolut! Talesättet att det var bättre förr stämmer när det gäller skor. Idag består skor ofta av syntetmaterial och har inte särskilt hög hållbarhet. Även när det gäller skor gäller slit och släng, Det är inte alls ovanligt att ett par skor inte håller ens en hel säsong. Förvisso går det att köpa kvalitetsskor även idag men de är betydligt dyrare och kan i stunden kännas som ett sämre val. vad gäller skor som dessa fina skor från 50-talet så är de i skinn och otroligt välgjorda. De har inte bara hållit i en säsong utan i många, många säsonger. Jag köpte dem för 30 kronor och har nu spenderat 400 kronor på dem. Skall tilläggas att det är mer än vad det brukar kosta att ordna ett par skor, men här var det lite mer än vanligt att göra. Alltid lika roligt att lämna in fina vintageskor eftersom min skomakare tycker det är roligt att jobba med dem. Han hävdar att nu kommer de att hålla ända tills det är dags för mig att gå i pension.

Fina detaljer! Även det lilla spännet är i skinn.

För 430 kronor har jag således fått ett par otroligt fina kvalitetsskor. De är dessutom peeptoe vilket jag älskar men som kan vara svårt att hitta idag. Det lönar sig alltså att lämna ett par skor till skomakaren. Det verkar som om sommaren har kommit åter vilket gör att imorgon väntar en somrig vintageoutfit med mina fina röda skor.

Affirmagram

Från att ha varit en lite tveksam användare av Instagram är jag idag en hängiven användare. I ett samtal för en tid sedan menade en kamrat att hen var så trött på Instagram eftersom alla bara vill visa upp hur perfekt deras liv är. Att det knappast är så att någon visar upp högar med tvätt, gråtande barn eller frukostgröt som har bränt. Jo några gör även det men det hör inte till det vanliga. Jag har funderat mycket kring det där samtalet och även kring varför jag själv är så förtjust i mediet. Konstaterar att det är just det positiva som gör mig så glad och att jag gärna både lägger upp bilder och följer andra. Någon gång har jag tänkt att jag gärna skulle vilja att mitt liv verkligen var så som det ser ut att vara på Instagram. Kommer sedan på att det är ju faktiskt precis så som mitt liv är, det är bara lite snyggare presenterat. Hur jobbig en dag än har varit är det ändå helt fantastiskt när rosenträdgården blommar. Jag blir alltid glad av att fika med vänner, av vackra skor och fina loppisfynd. Mitt flöde fylls av alla de där små detaljerna i vardagen som sätter guldkant på tillvaron och gör livet gott. När jag tittar bakåt är det också de där fina stunderna och de härliga detaljerna jag minns starkast. Det fina får det negativa att blekna! Att ha en stressig dag eller att ha hanterat svåra konflikter är alltid lite enklare att hantera om en väljer att ta in det positiva från dagen och släppa allt det negativa. För mig har Instagram blivit till en affirmation, till ett affirmagram helt enkelt. Något som får mig att fokusera på det positiva och välja bort det negativa.

Blandade bilder från de fina detaljerna som utgör mitt liv

Ett besök i syd

Sommaren tycks helt ha försvunnit även om jag hoppas på att det bara är en kortare paus. Augusti är ju egentligen en alldeles ljuvlig sommarmånad och dessutom den tid då trädgården är som härligast med allt som går att skörda. I väntan på att sommaren skall komma åter blickar jag bakåt på den sommar som hittills passerat. Funderar även framåt på kommande resor och tänker vilken fantastisk tur jag har som haft förmånen att uppleva så fina saker. Återkommer ofta till roadtripen Sophie, Regina och jag gjorde. Dels för att sällskapet var attans trevligt men också för att platserna vi besökte var särskilt fina och trevliga.

Sophie och Regina

Ett av stoppen vi gjorde var i Smygehuk. Ännu en av de där platserna som en hört talas om och kändes som ett stopp vi definitivt var tvungna att göra. Däremot hade jag innan besöket ingen uppfattning alls om vad som väntade i Smygehuk förutom att det är Sveriges sydligaste punkt.

Sophie och jag

Vi hade tur med vädret när vi gjorde vår roadtrip och jag har gott om soliga härliga bilder att titta tillbaka på. Smygehuk visade sig vara en synnerligen vacker plats att besöka. Förutom att själva landskapet var vackert fanns där mycket att titta på. Mysiga caféer och små butiker fanns där dessutom.

En vägvisare som sporrar fantasin. Vart skall nästa resa gå och vilka av skyltens platser hade vi besökt? Moskva skulle jag gärna besöka, tror det skulle vara ett riktigt äventyr. Har alltid känt mig lockad av att resa till Ryssland för att uppleva kulturen. Onekligen spännande arkitektur och musik. Vem vet vad framtiden har att erbjuda och ett besök i Moskva skulle göra framtiden till en än mer spännande plats.

Längre söderut är det inte möjligt att komma och fortfarande befinna sig på svensk mark.

Även marken innehöll en vägvisare och påminde om att vad som väntar på andra sidan havet är Tyskland. Ska bli spännande att göra resan dit i höst.

Det fanns även lekfull och fantasiväckande konst att uppleva i Smygehuk.

När vi satte oss i bilen och fortsatte vår resa mot Ystad var det med känslan av att vi gav oss av alldeles för tidigt. Att vi egentligen borde ha spenderat en hel dag i Smygehuk och det är ju verkligen ett bra betyg. Jag tycker så mycket om den där känslan när jag lämnar en plats och redan då känner att jag vill komma tillbaka till den.

Kyligt trädgårdsarbete

Vid kvällens vattning i växthus och odlingslådor önskade jag faktiskt att jag tagit på mig både vantar och mössa. Det var nämligen bara 6 plusgrader sent om kvällen. Det känns mer som slutet av september än i början på augusti. Det är ju egentligen ingen idé att gnälla om vädret, en av få saker som vi inte alls har förmåga att påverka. Däremot hoppas jag verkligen att sommaren väljer att komma åter. Mina odlingar och växthuset skulle må gott av lite sol och värme. Märker att gurkorna inte alls trivs när det här så pass kallt som det är nu. Har dock haft gott om skörd så här långt och är tacksam över detta. Förra året skördade jag totalt två växthusgurkor vilket gör det trettiotal gurkor som jag skördat i år till en fantastisk framgång. Håller tummarna för mer skörd eftersom de hemodlade gurkorna är så attans goda.

Mina paprikor blommar för fullt och här och var är det också paprikor på gång. Jag var sen med att skola om paprikorna i år och därför är de lite senare mot vanligt. Tänker att om det är fortsatt kallt får jag helt enkelt flytta in alla plantorna och ställa i mina fönster istället. Kanske är en bra idé oavsett, det skulle ju förlänga skördesäsongen lite om det slår väl ut.

Jag skördar gott om pumpor och squash och konstaterar att det verkligen är enkelt och bra att odla. Det ger rikligt med skörd, behöver inte så mycket omvårdnad och är dessutom vackert att titta på. Har lärt mig att äta både pumpa och squash sedan jag själv började att odla dem. Innan var det något jag åt någon gång ibland men inte på regelbunden basis. Nu kan jag knappt tänka mig att vara utan dem. Spagettipumpan är en ny favorit för i år men min absoluta favorit är butternut.

Köket så som det var en gång

Huset i Hult är många saker men inte särskilt färgglatt. Jag tycker om inslag av färg men föredrar att väggarna har en vit eller grå botten. Då kompletterar jag hellre med färg i inredningen eftersom det är enklare att förändra. Första gången jag klev in i huset i Hult var här däremot mycket färg. Hallen var alldeles knallgrön och till det en mossgrön heltäckningsmatta. Köket som nu renoveras gick i olika nyanser av orange och brunt. Just nu känner jag stor frustration över hur lång tid det tar att renovera köket. Förvisso går det lite framåt hela tiden men jag hade verkligen önskat att slutet var betydligt närmare än vad det är. Då kan det vara bra att påminna sig själv om hur det en gång i tiden såg ut och glädjas över att det inte längre ser ut så.

Det här är köket i Hult sommaren 2005, den första sommaren i huset. Då försökte jag göra det bästa av situationen och och komplettera med gardiner och duk som matchade köket. Ungefär två år senare fick jag nog vilket ledde till att en väninna och jag började riva tapet och måla om köket en sen fredagskväll. Det var en korttidslösning som skulle göra det möjligt att stå ut något år till. Istället skulle det dröja nästan tio år innan det blev dags. Där diskbänken står är det nu en dörr till rummet innanför vilket nästan känns lite overkligt. Äntligen hör kök och matrum ihop så som jag så länge har önskat.

Då i början stod matbordet i köket men det kändes aldrig riktigt bra. Hur jag än möblerade kändes det trångt och konstigt. Kändes som helt rätt beslut att bara ha kök i köket så att säga och att ha matbordet i nästa rum. Den där tapeten var jag faktiskt lite förtjust i till att börja med. Tyckte den var retrofin och lite snygg. Sen en dag tålde jag den helt enkelt inte längre, märkligt det där hur en kan ändra sig. Köket är byggt 1956 och ommålat och tapetserat någon gång på 70-talet och tidsandan var verkligen fångad i rummet. Det var lite som att resa i tiden särskilt som kylskåpet från 1956 och spisen från 70-talet fanns kvar. Dessa fick dock bytas ut tämligen omgående.

Lite fint ändå att till och med knapparna på spisen var orange. Onekligen färgmatchat med resten av köket! Gillar när en tanke är genomförd fullt ut.

Så här såg det ut för ett par veckor sedan. Sedan dess har köket fått nya fönster och nytt tak. Som jag nämnde tidigare också en ny dörr samt element och el- och rördragningar. Snart börjar det riktigt roliga jobbet med att tapetsera och ställa köksskåpen på plats och allt annat piff. Det kommer bli ett riktigt fint kök.

En skånsk sommarkväll

Det blåser och regnar ordentligt i Hult idag, ett riktigt höstrusk helt enkelt. Det är lätt att tänka att sommaren nu är förbi för den här gången men jag hoppas fortfarande. Augusti är ju en sommarmånad och stor del av september kan ju faktiskt vara sommar även den. En sådan här dag känns det fint att ha tankat på med fina sommarminnen under den tid som har passerat. Märker att det som oftast stannar kvar efteråt är de där ljumma sommarkvällarna då en kanske gjorde just ingenting. Förvisso är det härligt med alla utflykter och upplevelser men just de där kvällarna är något alldeles särskilt.

En sådan där riktigt vacker kväll var när jag befann mig på roadtrip i Skåne för några veckor sedan. Regina, Sophie och jag bodde på ett litet bed and breakfast i den lilla orten Borrby. Det var en otroligt vacker måne den där kvällen som lockade ut mig med min kamera. Landskapet är vackert dagtid men i stort sett magiskt om kvällen i månens sken.

Hittade en katt som satt och spanade över sitt revir.

Hen verkade lite fundersam över min närvaro och tycktes vara lite skeptiskt inställd till att bli fotograferad. Vi kunde dock enas om att platsen var stor nog åt oss båda.

Tänk att se den här utsikten varje dag!

Det enkla är ofta det bästa. En kort promenad en ljum sommarkväll i ett vackert landskap blir till minnen för den kommande vintern. Ser på bilderna och befinner mig nästan åter bland fälten och känner sommarens alla lukter och ljud. Det är inte mycket som krävs för att återskapa känslan, men känslan i sig är mycket värd.