Den jag älskar...

I snart tio år har vi levt tillsammans Raimo och jag. Efter tio år blir jag fortfarande sjukt stolt när han har en spelning och tycker att han är helt fantastisk och vill tala om för alla att han som sjunger, han är min. Efter alla dessa år tycker jag märkligt nog att det är charmigt när han varje gång vi skall äta tacos undrar varför det inte heter varsågodos istället! Ett skämt kan nästan inte bli mer utslitet men jag skulle sakna det om han struntade i att säga det! Han har givetvis många fel och brister likväl som goda fördelar, men framförallt är han den som jag älskar!

Maken spelade på Café Corner i Munkedal i fredags. Lite gulligt att flera av hans frus favoritsånger numera finns på repetoaren!

Raimo där han trivs som allra bäst, hemma i Hult med vovven och barnen. Här är det dock lånade barn. Det stora barnet är vår lilla Manda och det lilla barnet är Vida. Tänk att Manda som brukar kännas så lite plötsligt kändes som en jätte när hon träffade Vida som bara är tolv veckor.

Veckans slut

Helgerna susar förbi i en hög hastighet, men det är väl så det är när man har roligt. Den här helgen har vi firat vårt barnbarn Amanda som tidigare i veckan fyllde två år. Efter kalaset hade vi dessutom förmånen att få med oss Manda hem för att låna henne i några dagar. Livet här i Hult blir genast annorlunda när det är en liten i huset. Våra småtroll är inte längre minst vilket är lite svårt för dem att hantera alla gånger. Däremot tror jag att det är riktigt bra för dem att ibland ges möjligheten att känna sig stora och få vara förebilder till någon som är mindre. Visst är livet märkligt många gånger! Innan jag träffade Raimo var jag mycket tveksam till om jag någonsin skulle vilja ha barn. Jag var betydligt mer intresserad av att göra karriär och se världen. Idag konstaterar jag att det där kan man göra trots att man har barn, men det kommer aldrig att bli lika viktigt när man har barn eftersom de alltid kommer först. Det är dags att lägga den här veckan till handlingarna och invänta en ny. Veckan har fört med sig både sådant som är bra och sådant som varit svårt. Att få umgås med Manda är dock som balsam för själen vilket gör att veckan som kommer får en bra början.

Presenter är viktiga när man fyller år

Undrar vad Manda spanar så på?

Hon spanar på den fina tårtan med smurfarna som mamma gjort. Kan nog inte vänja mig vid att benämna Sofia mamma trots att det gått två år. För mig kommer hon nog alltid att vara liten trots allt.

Tårta smakar gott och skall ätas med hela ansiktet!

Smakråd på distans

Att shoppa på egen hand är något som jag numera tycker är lite svårt, Min bild av hur jag ser ut stämmer inte riktigt överens med hur jag faktiskt ser ut. Eftersom allt mer i min garderob blir för stort kan jag rent logiskt förstå att jag gått ner i vikt men att ta in det på riktigt är lite svårare. Så vad göra när en klänning måste inhandlas, man har ungefär fem minuter på sig och har inte möjligheten att ha med sig någon på den mycket snabbt ordnade shoppingturen? För femton år sedan hade problemet varit svårlöst men inte idag. Ett litet klick med mobilkameran, skicka till Regina och sedan ringa upp. Vad tror du funkar den här klänningen? Effektivt sätt att få med sig någon som smakråd utan att personen i fråga faktiskt måste vara med!

Lägg märke till min tjusiga hårprydnad, det måste ha varit förutbestämt att det var en prickig klänning jag skulle köpa mig. Sen kan man ju undra varför en klänning måste inhandlas på fem minuter! Till viktiga tillfällen känns det viktigt med rätt kläder. Många gånger kan jag klura i flera dagar på den rätta outfiten. Det handlar ju både om att vilja göra bra intryck men sen gillar jag ju varje tillfälle som ges till att klä sig snyggt. Som livet ser ut idag är det dock lite vanskligt att välja kläder allt för långt i förväg. Så var fallet den här dagen. Jag hade valt kläder och sov över hemma hos mamma. På morgonen upptäcker jag att kläderna för dagen är för stora och inte ser kloka ut. Panik! Nåväl det löste sig riktigt bra och min prickiga klänning är en ny favorit i garderoben.

Här har vi mig på väg till kalas i min nya fina klänning!

Elvis

Det har gått två veckor sedan vi var hos veterinären med vår katt Elvis. Att han är sjuk känns än med obegripligt nu eftersom han svarar fint på sin medicin och åter är sitt pigga glada jag. Jag känner mig tacksam över att vi hamnat i det som veterinären beskrev som i bästa fall. Att om han svarade på medicinen så hade han nog ett par månader kvar att leva. Jag tar inte ut något i förskott, varken sorgen över att han skall lämna oss eller möjligheten att han kanske stannar ett tag till. Jag samlar på de goda stunderna och är tacksam för varje dag vi får med honom. Hur det än blir så vet jag att vi tagit vara på de stunder som finns kvar. De allra första dagarna efter beskedet då sörjde jag, men sedan fick det vara nog. Jag kan ju inte gå och sörja varje dag och missa alla goda dagar som väntar!

Här har vi en nöjd kille som spanar ut över trädgården.

Elvis älskar kameran. Så snart jag skall fota då vill han vara med.

Tankar om sommaren

Sakta börjar världen åter att fyllas med färg. Gräsmattan här i Hult är fortfarande brun men här och var skiftar det lite i grönt. I Hult dröjer våren alltid lite längre än i Munkedal och det kan skilja flera grader i temperatur. I Munkedal bara någon mil bort är fälten redan gröna men hemma dröjer det fortfarande lite. Fast vad gör väl det när luften är varm och fåglarna kvittrar? När vintern har varit lång då blir de enkla sakerna desto mer uppskattade. Tänk att idag har jag suttit i min trädgård i en timme och druckit kaffe och njutit av att bara vara och med att drömma om sommaren. Den här sommaren har Både Raimo och jag möjlighet att vara lediga länge vilket jag verkligen ser fram emot. Den här sommaren är det inte något tak som skall läggas om, den här sommaren är det tid med familjen som skall stå i fokus. Några direkta planer har vi inte gjort, men från barnen finns många önskemål om aktiviteter. Allt går kanske inte att uppfylla men det skulle vara roligt att se mycket av landet i sommarskrud. Högst på min önskelista står dagar helt utan planering. Sådana där dagar när man vaknar om morgonen och dagen sedan kan ta vägen precis vart som helst. Om solen skiner kan det bli en cykeltur till stranden eller kanske picknick i skogen och om det regnar kanske det bär iväg på äventyr.

Härlig sommargrönska när vi var på tur i Värmland förra året

En viktig bemärkelsedag!

Idag är det två år sedan vårt barnbarn Manda föddes. Förstår inte riktigt hur det redan har gått två år. När det gäller små barn infinner sig det märklige tillståndet när man inte förstår hur fort tiden har gått och samtidigt inte kan föreställa sig livet utan dem. Hon börjar bli stor det lilla trollet och kan numera prata på telefonen med mormor och morfar. Vi hänger inte riktigt med alla gånger men hon verkar nöjd i alla fall. Till helgen skall hon firas ordentligt och idag får vi nöja oss med telefonprat.

Förutom att det är Mandas födelsedag är detta en viktig dag ur ett annat perspektiv. Förra våren skrev min masterklass en bok om Gamlestaden i Göteborg. Nu är den på väg att bli publicerad och under resans gång har vi kommit fram till att vi skall starta ett kooperativ i klassen. Först handlade det om att administrera boken men nu har det växt till att bli vad jag tror är en bärande idé för framtiden. Vi startade upp för två veckor sedan och idag har vi fört första ordinarie årsmöte. Jag står som valberedningens förslag till ordförande för kooperativet och jag bugar ödmjukt och ser med spänning fram emot de utmaningar som ett sådant uppdrag kan föra med sig. Hittills har vi ägnat oss åt det formella som att skriva stadgar och delegationsordning och liknande men nu väntar nya aktiviteter!

Manda och mormor!

Sol och hav

Det blåser friska vindar i Hult idag. Solen skiner från klar himmel men attans så kallt det är! Fast även om det fortfarande är kallt så är det verkligen helt underbart med allt ljus. Visst är det märkligt att man varje år blir lika förvånad när dagarna blir allt längre och ljusare. Jag väntar fortfarande på att det skall börja blomma här i Hult och blir därför fånigt glad när jag ser blommande blommor någon annanstans. De får stå som ett löfte om att snart har våren helt fått fäste även i Hult. I övrigt tycker jag just nu att livet passerar ovanligt fort. Det är redan tisdag och snart en ny helg i antågande. Kanske är det så som det sägs att tiden går fort när man har roligt?

Helgen som gick var en riktigt trevlig helg fylld med aktiviteter. Kalas på både lördag och söndag vilket gör att man nästan känner sig lite bortskämd. Jag älskar verkligen kalas. Både att gå på dem och att ordna dem själv. Tycker att det är ett synnerligen trevligt sätt att umgås och tar därför varje möjlighet att ställa till med kalas.

Det är egentligen märkligt hur mycket som kan tryckas in på två dagar men förutom kalas har vi hunnit med  träning och även en stund vid havet. Ett av barnen boxas en gång i veckan och en del av mig protesterade lite när vi konstaterade att det aldrig skulle bli sovmorgon om söndagarna. En annan del av mig är dock mycket nöjd över det faktum att vi varje söndag inleder dagen med ett pass på gymmet.

Sol, hav och trevligt sällskap känns som en bra sammanfattning av helgen. Önskar mig fler sådana helger och gärna att de vore lite längre. Kanske skulle helgen även innefatta torsdag och fredag!

Vad som döljs i våra väggar...

Det är verkligen spännande att renovera huset här i Hult eftersom vi alltid hittar något spännande. De som bodde här innan har gjort renoveringsarbetet till en skattjakt och vi känner att detta är något vi måste ge till nästa generation som renoverar huset. Huset i Hult är byggt 1916 och var fram till 1957 byns affär. På den tiden fanns det riktigt mycket samhällsservice här i byn. Det fanns skola, affär, telefoncentral och även en lådfabrik och en grusgrop. Man kunde således bo, arbeta och handla i Hult vilket egentligen är ganska fantastiskt. Idag åker vi över mycket stora avstånd för att ta oss från bostaden till arbete och för att handla. Kraven ser ju lite annorlunda ut idag jämfört med mitten på förra seklet. Vi har en mycket högre materiell standard vilket också kräver att vi drar in mycket pengar för att upprätthålla den. För den som bor i en storstadsregion tar boendekostnaden en stor del av lönen eftersom priserna där är mycket höga. Vi har valt bort en del av det materiella och även valt bort att bo i storstaden och kan genom det jobba mindre eftersom vi klarar oss på mindre. För egen del är jag inte så bra på det här med att hålla mig nära hemma eftersom jag flyger och far över världen men för mig är Hult min lugna oas där jag samlar kraft.

Det senaste fyndet från väggarna i Hult är vacker men anspråkslöst. Tänker mig att den skall få ramas in och pryda sin plats i köket tillsammans med annat vi hittat här hemma.

Vi har nu börjat riva en av väggarna i barnens rum och hittar spännande lappar!

Genom dessa små meddelanden från förr blir det tydligt hur gammalt huset i Hult faktiskt är.

Lägg märke till den vackra handstilen. Tänk att kunna skriva så tjusigt!

Tack för datumet! Nu behöver jag inte gissa på hur gammal lappen är.

Brownies

I helgen bakade jag brownies för första gången. Otroligt enkelt att göra och resultatet blir riktigt smarrigt! Undrar varför jag inte prövat att göra brownies förut. Det går dessutom att variera denna enkla kaka i all oändlighet vilket gör att det dröjer innan man tröttnar. I vart fall om man tycker om choklad.

Brownies med smak av apelsin. Busenkel att göra. Bara att riva apelsinskal och blanda i smeten.

• Brownies

• 100 g mörk choklad

• 100 g smör

• 1 dl socker

• 2 ägg

• 1/2 tsk vaniljpulver

• 1 3/4 dl vetemjöl
• 
  

Hacka chokladen och smält den tillsammans med smöret i en kastrull på svag värme. Ta av från plattan och rör ner socker, ägg, vanilj och sist mjölet. Häll smeten i en liten långpanna eller gratängform klädd med bakplåtspapper och grädda i 175 grader i cirka 20 minuter. Skär i rutor.

Brownies med hackade hasselnötter

Kontrasternas stad

Det är söndagsmorgon i Hult och jag börjar nog bli lite rastlös. Har drömt om Dublin inatt och promenerat runt på mina favoritplatser. Tänk att en stad i ett annat land kunnat bli så välbekant! Känns som det börjar bli dags att åka igen. Tänkte dessutom att jag skulle försöka få med mig maken och dottern den här gången. Jag gillar visserligen att resa ensam, men att flyga på egen hand är inte my cup of tea så att säga. Dublin är en stad med många kontraster. Det gamla och det nya finns sida vid sida likväl som det hela och det raserade.

Platser som denna är inte alls ovanliga. Lägg märke till det nyare huset med glasfasad i kontrast till tomten med ett i stort sett rivet hus. Så här har det dessutom sett ut länge eftersom det växer sly på tomten som är övergiven.

Utmed en gata kan man plötsligt hitta en spännande gammal galleria eller saluhall. Den här höll precis på att öppna när vi var där.

Lokalbefolkningen är trevligt och pratar gärna en stund. Fast visst ser irländarna lite farliga ut!

Här befinner vi oss i ett område med nya tjusiga kontor.

Fast även nya byggnader kan överges! Här är en stor kontorsbyggnad som är helt öde och har hägnats in. Irland är ett land som drabbats hårt av den ekonomiska krisen och detta bör vara ett av resultaten.

I vissa områden har det mesta stängt igen. Det här fotografiet är taget en vanlig vardag när butikerna borde vara öppna och handeln blomstra, men inte här. På den här gatan var vi helt ensamma. Även när vi var i Edinburgh såg vi hur hela områden helt enkelt hade stängt igen.

Med övergivandet kommer också förfall och skadegörelse vilket är väldigt tråkigt. Det man kan hoppas på är bättre tider och att någon vill öppna igen.

Äntligen dags för trädgårdsarbete

Strålande sol i Hult denna lördag och idag skall vi göra något som Ida älskar. Vi skall ägna dagen åt trädgården vilket gör att vi kommer ha en mycket nöjd och glad liten vovve. Det finns några saker i livet som hon verkligen älskar. Att vara med oss ute, att ligga i sängen och sova bredvid oss och att leka med bästa kompisen Elvis. Nu på morgonen har vi legat kvar länge i sängen och klappat på både hund och katt och nu är det dags för trädgårdsarbete. Jag har ännu inte vågat mig på att inventera vad som överlevt den långa vintern så det får bli en av dagens sysslor. Jag är lite orolig för rosorna som vi planterade i rosenträdgården förra året. Jag håller både tummar och tår för att de skall ha överlevt. Idag skall vi även plantera blommor i krukor att ställa på farstutrappen och vid vägen. En ny kruka i metall har köpts in och vi får hoppas att den inte går samma öde till mötes som den tidigare krukan. Det här känns som en riktigt härlig dag och en riktigt bra helg.

Ida min trogna följeslagare i livet

Emalj

Undrar vad denna emaljmugg har använts till innan den hamnade hos mig? Tänker att om den använts till kaffe då har dess tidigare ägare varit väldigt förtjust i kaffe. Muggen rymmer nämligen flera deciliter vilket är bra om man verkligen älskar kaffe. För egen del dricker jag hellre kaffet i en mindre mugg och tänker att den här emaljmuggen gör sig nog allra bäst som blomkruka i vårt ena köksfönster. På plats i fönstret står redan en liten hink i emalj i precis samma färg så de passar bra ihop.

Jag gillar verkligen emaljföremål. De har dessutom en högre hållbarhet än porslin. Den här muggen tål att tappas i golven både en, två och tio gånger. Det värsta som kan hända är väl att den till sist skulle bli lite bucklig! När jag var i Namibia blev jag glatt överraskad över att det där går att köpa emaljföremål i de flesta butiker. Det fanns en uppsjö av muggar, skålar, fat, kannor, tallrikar m.m Fast det är klart att i Namibia är inkomsterna låga och det som köps måste hålla under lång tid. Att köpa nytt är inte ett alternativ när något går sönder. Det ger perspektiv på tillvaron och viktiga insikter. Slit och släng är inte ett koncept som håller i längden. Så även om jag har råd att köpa nytt försöker jag att låta bli. Loppis är ju på så vis helt fantastiskt eftersom det är en möjlighet att köpa sådant som blir nytt för mig och sälja sådant jag inte längre vill ha. Det enda som slängs i Hult är sådant som är trasigt. Ibland slängs inte ens det trasiga eftersom det många gånger kan finnas nya användningsområden även för trasiga ting.

Arla morgonstund

Tidig morgon och försenat tåg men inget kan förstöra mitt humör idag. Jag var ju varit i våren och njutit av solen och sett gröna fält. Jag var lite skeptisk till att åka hela vägen till Malmö för en intervju till uppsatsen men nu är jag glad att jag gjorde det. Även om jag ägnade nästan hela dagen till att åka buss och tåg så var det effektivt utnyttjad tid. Resan ägnades åt att jobba och prata jobb på mobilen. Väl framme i Malmö hann jag äta och sitta och njuta i solen i någon timme. Att åka ner till Malmö var en chansning och det känns verkligen bra att den lönade sig.

Det kändes nästan lite overkligt att fälten var gröna i Malmö. Det var så länge sedan världen var grön senast. Jag gillar ju lite udda skyltar och på stationen i Malmö satt en skylt att det var förbjudet med ballonger! Jag har aldrig sett någon med ballonger på tåget och funderade över hur stort problemet kunde vara. Döm om min förvåning när det någon minut senare kommer två kvinnor som håller varsitt knippe ballonger!

Idag för ett år sedan

Just nu färdas jag längs Europaväg 6 med Malmö som destination. Det känns frustrerande att sitta inne på bussen och se det ljuvliga solskenet utanför. Bussens termometer visar på att det är 16 grader ute och jag längtar tills jag är framme och kan ställa mig i solen och bara njuta. Ju längre söder ut jag färdas desto tydligare blir det att nu går det inte längre att hejda våren. Jag ser fält som skiftar i grönt och det är onekligen en välkommen syn. Den här våren har låtit dröja på sig allt för länge och jag som inte gillar vinter ens i vanliga fall börjar bli innerligt trött på att frysa. Tittade på vad jag fotograferat idag för ett år sedan och kan inte låta bli att tycka att det är märkligt att våren då var så mycket längre kommen. Fast fördelen med att våren är sen är att nu är den verkligen efterlängtad och uppskattas desto mer.

Idag för ett år sedan fotograferade jag maskrosor som växte i ett skyddat läge i Gamlestaden.

På vägen från humanisten stannade jag till vid det som tidigare var etnologiska institutionen och njöt av vackra körsbärträd vars knoppar gjorde sig redo att blomma.

Buskarna i Göteborg grönskade.

Planteringarna var färgsprakande

Att fastna på bild

Försöker att få till lite fina bilder på mig till ett fotoalbum. Tänkte jag skulle göra ett album var till mor och far med aktuella kort på deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn. På barnen har nog mina föräldrar ganska nytagna kort men de på min syster och undertecknad är nog de flesta från när vi var små. Gamla kort är så klart alltid trevligt att titta på men jag tänker att nutiden är inte så dum den heller. I vår familj har vi ju dessutom lite avstånd mellan familjemedlemmarna eftersom vi bort tio mil från där mina föräldrar bor och syster bor ju så långt borta som på Irland. Idag är det ju lätt att hålla kontakten över stora avstånd. Kan fortfarande tycka att det är lite märkligt att sitta vid min dator och se dem jag pratar med i Namibia. När jag var liten och såg barnprogrammet Från A till Ö då önskade jag mig en telefon precis som den Hedvig hade där hon och hennes syster kunde se varandra. När jag var utbytesstudent i Namibia då pratade jag med familjen på telefon vilket gjorde det enklare att vara ifrån dem. Tror att avståndet hade känts ännu kortare om vi sett varandra när vi pratat. Lite på samma sätt tänker jag vad gäller mamma och pappa. De pratar ju med oss ofta men det blir inte lika ofta som vi kan ses. Varsitt fotoalbum kanske kan hjälpa till att minska känslan av avstånd. Det vill säga om jag lyckas få till det här med att fastna på bild!

Att stå och se naturlig ut är inte det enklaste!

Så varför ens försöka?

Strandpromenad

Det är en gråmulen dag i Hult idag och vädret kan inte riktigt bestämma sig. Ena stunden har vi snö och andra regn. Det sägs att det skall bli varmare väder och sol imorgon och det håller jag tummarna för. Jag längtar efter att kunna promenera utan att frysa, efter att känna att solen värmer i ansiktet och att det doftar av ord och gräs. Så skönt att jag nyss var i England och fick njuta lite av våren även om den var sen även där. Det var verkligen helt ljuvligt att promenera längs havet och njuta av en vind som inte var kall. Det var inte så varmt men det var mycket varmare än hemma vilket gjorde promenaden mycket behaglig. Utsikten var dessutom helt fantastisk vilket gjorde upplevelsen än bättre. Så följ med mig på en strandpromenad i Brighton!