Märkliga sammanträffanden

Livet består av en rad märkliga sammanträffanden och ibland upptäcker en att det finns en röd tråd i det som kan tyckas slumpartat. kanske är det just slumpen som avgör eller möjligen är det så att en gör val som bygger på de erfarenheter alla sammanträffanden har gett. Första gången jag var i Namibia var hösten 2005. Då var jag här tillsammans med min väninna Linda för att göra en fältstudie inför vår kandidatuppsats i kulturvetenskap. Innan vi for hade vi en plan för vad vår uppsats skulle handla om. Vi hade tagit kontakter med en organisation vi var intresserade av och kände att vi hade kontroll över planerna. Väl på plats visade det sig att ingenting som vi planerat fungerade. Organisationen som vi skulle undersöka hade inte tid med oss och de som vi haft kontakt med oss var inte längre på plats. Alltså behövde vi på plats tänka om och tänka nytt. Dessutom med en snäv tidsplan eftersom vi bara hade två månader att vara på plats. Vi befann oss på en för oss ny och okänd plats helt utan kontaktnät och kände lite lätt panik över hur det skulle gå för oss. Det är då de märkliga sammanträffandena börjar. Sammanträffanden som knyter ihop nu och då på ett sätt som får det att se ut som en röd tråd, som att det var så här allt var planerat från början.

Varje dag när vi promenerade mellan vårt boende och den närmsta mataffären passerade vi ett hus med en skylt där det stod Sister Namibia. Efter någon dag blev jag nyfiken på vad det där kunde vara för organisation och sökte på deras namn. De visade sig vara en organisation som arbetade med kvinnors rättigheter och att stärka kvinnor. Helt i linje med vad vi ville undersöka. Nästa dag valde vi därför att på vägen till affären stanna till och knacka på och prata med dem. Vi möttes av en mycket sympatisk och öppen organisation som gärna ville bli intervjuade av oss. Dessutom tipsade de om andra organisationer och människor som kunde vara av intresse för oss att träffa. En vän hemma i Sverige tipsade om ännu en organisation som han hade kontaktuppgifter till och med det hade vår förtvivlan vänt och vi hade åter en plan för vår fältstudie. Uppsatsen resulterade i uppsatsen Working with gender Issues - a question of women and power. Den handlar om hur organisationerna Sister Namibia, Womens Solidarity Namibia och Womens Action for Development arbetar med jämställdhetsarbete. 

Nästan tretton år senare befinner jag mig åter i Windhoek och är på en konferens som representant för Unga Örnar Väst och det projekt vi driver här nere. På samma konferens möter jag åter organisationen Sister Namibia vilket känns som en självklarhet snarare än ett sammanträffande

Nätverksträff med Olof Palme Internationella Center i Windhoek, Namibia

En promenad för både hjärta och sinne

Tidigt imorse landade jag i Angola för vidare avfärd mot Namibia. Väl framme var jag trött och sliten men det glömde jag bort så snart jag klev ut i solen. Hela kroppen reagerade med glädje över att befinna sig i värmande solsken igen. Den känslan var verkligen värd alla timmars resande och jag passade på att sitta i lugn och ro och njuta av solen. Under färden mellan flygplatsen och hotellet slog det mig hur grönt landskapet var. Med tanke på den brännande sommarsolen som varit är det inte något självklart.

Väl framme kände jag mig smått lycklig över att befinna mig i en blommande trädgård. Överallt både blommar och grönskar det otroligt fint.

Rummen ligger som inbäddade i lummig grönska och trots att jag vet att här är höst så sjunger mitt hjärta av glädje inför att befinna mig mitt i sommaren.

Eftersom jag hade tid att spendera valde jag att ta en promenad och njuta av hotellområde. Tänkte dessutom passa på att gå till affären intill som jag såg på vägen hit. Det är ju alltid skönt att ha vatten och lite mellanmål så en slipper vara törstig och hungrig.

Under den korta promenaden kunde jag lokalisera att borta vid den där kullen bodde jag när jag var student vid universitetet i Namibia. Känns både märkligt och ändå inte att jag har haft en vardag här. Att jag levt mitt liv, handlat mat, tvättat och städat och allt annat som hör vardagen till. Jag har slösat på mina dagar så som en gör i vardagen då en vet att de kommande dagarna, veckorna och månaderna befinner jag mig på just den här platsen.

Precis intill den kombinerade affären och bensinstationen ligger en brädgård. Det är egentligen bara ett stenkast från hotellet men det kunde lika gärna varit helt skilda världar. På brädgården utför arbetarna sina sysslor utan skugga för solen och i en plågsam hetta. Till och med jag som är svältfödd på sol och värme plågas av solen under min korta promenad.

Alldeles intill brädgården ligger en informell bosättning. Den omgärdas av hårt trafikerade vägar och ligger precis intill brädgården och bensinstationen. Här lever människor också sin vardag med allt vad det innebär. De försöker att hålla rent och snyggt fastän hemmet delvis består av sopsäckar. Jag pratar med en ung kvinna som sitter intill vägen. Hon berättar att de som arbetar på brädgården bor här, men de flesta av invånarna i den lilla bosättningen har inte något arbete. För mig var det så enkelt att gå och handla lite av det jag tyckte mig behöva. I den informella bosättningen är det inte lika enkelt. När jag passerar ser jag hur någon lagar mat över öppen eld och jag funderar på det korta avståndet till bensinstationen. Knappast en säker plats att bo på vare sig gällande brandrisk eller kemikalier. Väggar gjorda av sopsäckar har dessutom lite att sätta mot om någon vill ta sig in med våld. Att vara just ung kvinna och bo på en sådan här plats måste kännas mycket oroligt.

Efter en kort promenad är jag tillbaka på hotellområdet och har min påse med det jag handlat med mig. Nu är jag inte längre lika överväldigad av grönskan och allt som blomstrar. Jag påminner mig själv om att Namibia är ett land som till största delen består av öken. För att en trädgård skall grönska krävs stora mängder vatten och trädgårdsmästare på heltid. En lyx som de flesta inte har möjligheten att unna sig. Det är alltid detta som är så svårt med att vistas här. Att hantera det vackra och det svåra, den ofantliga rikedomen och den totala misären. Det gäller att orka ha en dörr på glänt i både hjärta och sinne för att inte stänga av. För om en stänger av och bara ser det vackra då har en förlorat sin möjlighet att förändra världen!

Längtan och fruktan

De flesta har vi något som gör oss särskilt rädda och oroliga. Ofta är det inte en rationell rädsla och många gånger känns det kanske lite pinsamt. Min stora rädsla är att flyga. Inte helt praktiskt när jag också älskar att resa och vill se så mycket som möjligt av världen. Jag är fast besluten om att inte låta rädslor styra mitt liv och fortsätter därför att resa trots att jag är rädd. De flesta flygresor är så pass korta att det är möjligt att hantera dem. Att helt enkelt pina sig igenom två timmar då jag är övertygad om att jag kommer att dö. Tänker ofta att det kanske till stor del handlar om förlusten av kontroll. Under en flygresa kan jag inte påverka alls och kan inte heller kliva av om jag skulle önska.

Om en liten stund är det så åter dags att lyfta och ge mig av ut i stora världen. Fast detta är  inte någon liten kort resa. Den här gången ska jag ta mig hela vägen från Göteborg till Windhoek i Namibia och spendera åtskilliga timmar i luften. Det är en märklig känsla jag bör på just nu. En blandning av längtan och fruktan. Längtan är dock starkast, den vinner alltid hos mig. För skulle rädslan vinna då skulle jag inte ha möjlighet att återvända till staden som jag så länge betraktat som min.

Ljuvligheter

Det ord jag främst förknippar med våren är ordet ljuvligt. Tror inte det finns ett bättre ord att beskriva våren med. Det är verkligen helt ljuvligt när vinden blir lite ljummare, när solen åter värmer och när trädgården här hemma i Hult börjar blomstra igen.

De senaste åren har jag satt massor med olika sorters lökar i trädgården. Jag önskar mig ett hav av krokus och andra fina vårblommor. Det krävs nog lite mer tålamod och än fler planterade lökar innan jag får mitt krokushav. Däremot är det fler och fler blommor i mina planteringar för varje år. I höstas gjorde jag iordning en helt ny plantering som nu blommar för allra första gången. Tidigare var där bara en slänt med ogräs och nu är det en fin plantering med vackra vita krokus.

Just krokusen är en blomma som får mig fånigt glad. Tänker att det kanske är att den är så pass färgglad som gör en lätt om både hjärta och sinne. Den gör sig både ensam och i grupp dessutom.

Det är något alldeles särskilt att se den egna trädgården växa och blomstra. Allt som finns där har jag själv planterat och planerat. Det fanns några få blommor och buskar i trädgården i Hult när vi köpte huset. Allt annat är ett resultat av eget arbete och det är onekligen fint när det egna arbetet blomstrar!

Muffins med sötpotatis och hallon

Sötpotatis är riktigt gott tycker jag. Eftersom hallon också är riktigt gott borde de ju passa ihop! Syrligt och sött passar fint tillsammans och särskilt när en bakar sockerfritt. Det kan vara en utmaning att göra bakverken tillräckligt söta utan socker och då är det bra med ingredienser som är söta i sig själva. Det gäller helt enkelt att testa sig fram och se vad som passar bra att använda och vilka smaker som gifter sig tillsammans. Ibland blir det inte alls bra och ibland blir det alldeles fantastiskt bra. Den här gången blev det ett helt perfekt recept som absolut måste testas!

Muffins med sötpotatis och hallon
3 dl mandelmjöl

0.5 dl rismjöl
1 sötpotatis ( en halv on den är stor)
1 tsk bakpulver
2 bananer
4 ägg
0,5 tsk vaniljpulver
4 dl hallon

Gör så här:
Skala och finriv sötpotatisen och mosa bananerna. Häll i en skål och tillsätt äggen, blanda tills smeten är jämn. Tillsätt sedan bakpulver och vaniljpulver och rör om. Vänd till sist försiktigt ner hallonen i smeten. Klicka ut i muffinsformar och grädda på 175 grader i 20 minuter.

Träningspepp

För att få träningen att fungera för mig handlar det om att få in den i vardagen på ett bra sätt. Det är lite märkligt det där med träningen att fast jag vet hur bra jag mår av den så är det lätt hänt att en faller ur sina goda vanor. Vintern med alla förkylningar gör ofta att det blir avbrott i träningen och då kan det vara svårt att komma tillbaka. Plötsligt känns det betydligt mer lockande att sitta i soffan än att dra till gymmet. Ju längre jag drar på att ta tag i träningen desto svårare blir det att komma igång. Konstaterar att det finns några saker som gör det lite lättare för mig att ta mig i kragen och faktiskt hålla igång och hålla ut även när det känns lite motigt. Först och främst påminner jag mig själv om att jag faktiskt älskar att springa. När löpningen är en vana och jag orkar springa så som jag vill då är det verkligen fantastiskt härligt att springa och utmana mig själv. Att bli ett med löpningen och bli rakt igenom trött i hela kroppen. Kommer aldrig glömma känslan och stoltheten när jag för första gången klarade av att springa en hel mil. Är fortfarande lika stolt varje gång jag klarat av milen. Sen är det också en bra motivation att det är lättare att balansera på höga klackar om jag springer regelbundet.

Jag vet hur lätt det är att komma på tusen anledningar till att inte åka till gymmet. Alltså ser jag till att alltid ha gymväskan packad med allt som behövs för träningen. Då är ett hinder undanröjt och en ursäkt mindre! En annan sak som jag har insett är vikten av funktionella träningskläder. Om kläderna inte känns sköna att träna i då är de inte funktionella. De må vara snygga men om de inte känns bra då är det inte bra träningskläder. Alla de där detaljerna kan kännas små men när en står inför valet att träna eller inte då kan de kännas helt oövervinnerliga.

En träningskompis är dessutom en riktigt bra motivation. Dels för att det blir roligare att träna tillsammans med någon. Dels för att om en har lovat att åka till gymmet och träffas där då kan en inte ändra sig. Dessutom är det bra att hjälpas åt att peppa och utmana varandra. En hinner avhandla många samtalsämnen under tiden en tränar vilket gör träningen till ett rent nöje. Ett riktigt bra sätt att få träningspepp helt enkelt!

Träningen blir roligare med en träningskompis!

Nöden har ingen lag

Det har gått tre och en halv månad sedan jag inledde mitt köpstopp vad gäller nytillverkade kläder. Det har fungerar riktigt bra att bara handla loppis och second hand. Konstaterar att jag egentligen inte behöver shoppa något alls eftersom klädkammaren är mer än välfylld. Började faktiskt känna att det inte finns något som skulle kunna få mig att bryta mitt köpstopp.

Så igår hände det trots allt! Jag var i Göteborg och skulle på möte när jag upptäckte att mina byxor spruckit i grenen och att jag mer eller mindre stod med rumpan bar. Panik! Dessutom hade jag kort om tid på mig innan jag skulle vara på plats. Alltså var jag tvungen att snabbt köpa mig ett par byxor och byta om. Jag susade in på det som tidigare var en av favoritbutikerna. Till skillnad från de riktigt stora kedjorna finns det inte flera hundra sorter av allt utan betydligt färre vilket gjorde det möjligt att snabbt hitta ett par byxor. Sammantaget tog det sju minuter från det jag klev in tills jag kunde ge mig av till mötet med mina nya byxor.

Det som är frustrera de i sammanhanget är att byxorna som jag började dagen med var helt nya även de. Jag köpte dem i somras men har inte använt dem eftersom de skulle läggas upp. Då sömnad är en konst jag int riktigt behärskar lämnade jag iväg dem till en väninna som var snäll nog att hjälpa mig. I lördags fick jag tillbaka byxorna och igår var de trasiga. Det där säger något om kvaliteten på kläder idag. Nu ska jag givetvis se till att laga dem och fortsätta använda dem. Någon annan kanske hade känt att det inte var värt besväret och i stället kastat dem. Samtidigt som jag blir irriterad är jag inte förvånad. Jag vet under vilka villkor kläder tillverkas idag. Pressen är stor och fort ska det gå. Då är det inte konstigt att resultatet blir därefter.

En helg i ensamhet

Den här helgen har jag varit ensam hemma i huset i Hult. Resten av familjen tillbringade helgen på läger med Unga Örnar och jag fick rå om hus och husdjur på egen hand. Insåg när jag började fundera över saken att det är nog tio år sedan det hände senast. Det är onekligen lite märkligt att vara ensam hemma i huset. Det hör inte till vanligheterna att vårt hus är tyst och stilla men det har det varit den här helgen. Det har varit riktigt fint att få vara ensam med mina egna tankar, med långa promenader med vovvarna och med alla de där sysslorna som jag aldrig tycks hinna med annars. Den här helgen hann jag inte bara med gamla dåliga samveten utan bra mycket annat. Såg till att bjuda in vänner på kafferep om lördagen och tillbringade stor del av dagen med att baka. Jag njuter fortfarande av att arbeta i mitt nya kök. Där allt finns ordnat precis som jag vill ha det och det finns gott om plats att breda ut sig på. Var sak har sin plats och det är enkelt både att baka och städa undan.

För att sammanfatta en ensam helg så har den haft i stort sett samma innehåll som en semesterresa. God mat, fika, promenader, prat med fina vänner och dessutom en hel del sol. Istället för att åka på semester blev den här helgen en hemester. Fram på söndagskvällen spetsade hundarna öronen när de hörde en bil närma sig. Nu äntligen var ordningen återställd och resten av familjen var åter hemma. Huset i Hult fylldes med ljud och rörelse så som det är menat att det ska vara.

Fika, vår och långpromenader har varit fina inslag den här helgen

Odling högt och lågt

Odlingssäsongen är i gång för fullt och i mitt bibliotek gror det som så småningom skall bli till skörd. För första gången sedan jag började odla känner jag att jag har full kontroll över processen. Första säsongen sådde jag alldeles för mycket av allt. Alla fönster i huset i Hult var under några månader fyllda med plantor. Till sist var det så pass många att jag fyllde hela köksbordet med plantor och familjen fick äta vid matsalsbordet i stället. Tur att vi hade två bord att använda oss av. Dessutom tur att matsalsbordet inte står i bra ljus. Annars finns risken att även det bordet varit helt fyllt med plantor. Andra året jag odlade hade jag lärt mig lite mer än året innan men då ville jag ha fler sorters grödor i min köksträdgården.

Odling på höjden i biblioteket

Förra året flyttade jag in allt i biblioteket här hemma i Hult eftersom det är rummet i huset med bäst ljus. Där finns två fönster till bredden fyllda av plantor och numera även två små växthus som gör det möjligt att odla på höjden. Jag odlar fler sorter än tidigare år men det märks inte alls. Här råder för första gången inte kaos utan en nästan märklig ordning. Vem vet kanske väntar kaos vid nästa omskolning men då blir det en betydligt kortare tid av oordning än någonsin tidigare.

Målbilden

Tidigare har förarbetet varit en pina. Först när allt varit på plats i växthuset har jag kunnat andas ut och njuta av odlingarna. Just nu kan jag inte låta bli att hela tiden ta en tur in i biblioteket och titta till allt som växer där. Det går faktiskt att se förändring från dag till dag och det dröjer inte länge innan det äntligen är dags att flytta ut allt.

Välkommen till VisaLiza

Statistik hör inte till ett ämne jag varit särskilt förtjust i någonsin. I allla fall inte förrän jag började blogga, då blev jag lite smått besatt över statistiken här på VisaLiza. I början var det så pass få läsare att jag i stort sett kunde namnet på dem som läste eftersom det till största delen var vänner och familj. Sen gick åren och fler läsare kom till. Den sista tiden har det kommit ovanligt mycket nya läsare vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Välkomna hit till VisaLiza! Jag som driver bloggen heter Liza Kettil och bor på landsbygden i Munkedal i mellersta Bohuslän. Jag är en skoälskande vintagefantast som helst tillbringar min tid i trädgården och tror bestämt att det går att förändra världen. VisaLiza speglar mig, det jag jag tycker om och det som engagerar mig. Det blir mycket vintage, skor och rosor men även mer allvarligt. Jag är politiskt engagerad sedan tonåren och har ett brinnande intresse för kvinnors rättigheter och för internationella frågor med särskilt fokus på södra Afrika. Av olika anledningar har livet fört mig till den delen av världen i flera omgångar. Minns så väl första gången jag for till Namibia hösten 2005. Då hade min väninna Linda och jag fått ett stipendium för att genomföra fältarbetet till vår kandidatuppsats. Tänkte då att det skulle vara en resa som en bara har möjlighet att göra en enda gång i livet. Fast det hjärtat är fullt av brukar en hitta vägar att återvända till.

Nu eller förr? När en bild är tagen är inte helt lätt att veta

VisaLiza är en tämligen spretig blogg, men här finns en röd tråd. Bloggen liknar mitt liv och även det har en tendens att spreta åt alla håll och kanter mellan varven. Vem är då Liza? Jag är en 37-årig lantis med sporadisk stadslängtan. Huset i Hult med dess trädgård är min oas och favoritplats på jorden. Samtidigt känner jag varje år när det är vinter, mörkt och kallt en stark längtan efter att istället bo i en stad med närhet till allt. Familjen hamnade i Hult av en slump, vi hittade ett renoveringsobjekt för den händige. Hade vi varit just händiga hade vi istället valt ett annat hus. Å andra sidan har det tvingat oss att bli händiga längs vägen och kan med stolthet säga att allt som finns i huset i Hult det har vi själva skapat.

Skor, klänningar och väskor hör till några av livets viktigheter

Jag har fyra barn varav två fortfarande bor kvar hemma medan två är utflugna och den äldsta till och med har ett eget barn. Känner mig ständigt tacksam över dessa barn eftersom jag är drabbad av ofrivillig barnlöshet. Litet märkligt begrepp i sammanhanget eftersom jag har många barn. Att inte ha biologiska barn är en sorg för mig. Inte för att just ha en biologisk avkomma utan för att aldrig fått möjligheten att vara med från barnets första dag. Har med åren insett vilket svårt ämne det där med barnlöshet är vilket gör att det blivit en viktig fråga för mig att prata om. För att bryta tystnaden, att visa ett vi är många drabbade och att det är en allt annat än enkel fråga. Utan mina barn tror jag att det varit en betydligt svårare process.

VisaLiza är jag och jag är min blogg, till viss del i alla fall. VisaLiza är de delar som jag väljer att dela med mig av. Min blogg är en viktig del av den jag är och har under många år varit plats för mig att samla mina tankar och mina bilder. Sen har jag genom det förmånen att ha fina bloggläsare som väljer att följa, läsa och kommentera vad jag skriver om vilket känns riktigt fint.

Alla dessa måsten är de verkligen nödvändiga?

Att göra saker själv, att göra dem från grunden är något som tar tid och som kräver planering. Hembakat bröd är onekligen godast, men det innebär att jag måste prioritera min tid på ett sådant sätt att jag också hinner att baka. I ett hektiskt liv där en har fullt upp med livspusslet är de där prioriteringarna inte helt enkla. Många gånger handlar det om att lösa vardagen så enkelt som möjligt och då blir enkla lösningar det som en lättast väljer.

När tvätten får torka ute känns det betydligt roligare att hänga den. Älskar när kläderna luktar av sommar!

Att försöka göra förändringar när en befinner sig mitt i det där livspusslandet är nog ganska svårt. Särskilt om en verkligen önskar att göra saker i livet annorlunda. För min del är det tydligt så att jag känner mig stressad när jag inte hinner med de där sakerna som jag verkligen vill göra. När jag känner mig stressad över att alla mina plantor måste skolas om och jag egentligen inte har tid. Eller när jag för tredje gången på en vecka köper bröd för att jag inte har hunnit baka. Länge gick jag med ett konstant dåligt samvete och kände att jag aldrig räckte till. Att hur jag en försökte var det inte tillräckligt för att göra allt det där jag ville göra.

Att fika hör i min mening till livets viktigheter

Alltså tog jag mig tiden en dag när livet var lugnt och ledigt och funderade igenom vad jag verkligen tycker är viktigt att prioritera. Var alla de där sakerna jag försökte hinna med verkligen nödvändiga eller kunde jag kanske släppa taget om dem. Att äta bra mat varje dag i veckan hör till det jag ser som riktigt viktigt. Vi har här hemma i Hult under många år gjort matlistor för att underlätta planeringen. Nu började jag göra planeringen samtidigt som jag stämde av den mot min kalender. Dagar med mycket aktiviteter, när barnen skall hämtas och lämnas på olika håll är inte rätt dagar för att lägga lång tid på matlagningen. Alltså planerade jag in mindre tidsödade mat till hektiska dagar, alternativt sådant som kunde förberedas redan under helgen och sedan värmas. Planeringen tar lite tid medan den görs men underlättar livet varje dag vilket gör det värt att lägga tid på.

Kaffe i trädgården är något som ger energi 

Att dricka kaffe i min trädgård så snart solen skiner hör till det som jag verkligen älskar. Alltså släpper jag allt så snart solen skiner, gör mig en kopp kaffe och går ut och sätter mig. Det tog tid att lära mig inse att det faktiskt är helt okej att göra så. Att prioritera något bara för att jag vill och inte för att jag måste.

Hemmagjord marmelad

Jag insåg längs vägen dessutom att även om jag föredrar hembakat bröd så går det precis lika bra att köpa bröd. Dessutom tycker jag ju bäst om att äta knäckebröd och övriga familjen bryr sig inte så mycket. Alltså bakar jag när tid finns och när lusten faller på. I övrigt köper jag bröd och konstaterar att det fungerar alldeles utmärkt. Marmelad och sylt däremot prioriteras eftersom ingen i familjen hittat någon köpt sort vi gillar.

Mammas hembakta bullar

Bakning hör till sysslorna som jag verkligen gillar att ägna mig åt när jag känner att jag har tid. Däremot har jag insett att det tråkigaste jag vet är att baka kanelbullar. De är fantastiskt goda att äta men vansinnigt tråkiga att göra. De köpta är dock aldrig lika goda som de hembakta vilket skapar ett dilemma. Fast lösningen visade sig vara enkel! Mamma tycker nämligen att det är roligt att baka bullar och jag lämnar med varm hand över det till henne när hon är på besök i Hult.

Det finns givetvis fler måsten i livet, många av dem är alldeles nödvändiga och går inte att komma undan. Men planering har en tendens att göra dem mindre jobbiga och på så vis mindre krävande. Genom att sortera bort sådant som en faktiskt inte behöver göra blir livet lite enklare har jag upptäckt. Om jag dessutom planerar det övriga blir hela tillvaron helt annorlunda. Inte så att jag egentligen har mindre att göra men jag har plötsligt mer luft mellan sysslorna och hinner bättre med sådant som jag verkligen vill!

Vi är en och densamma

Den här helgen har till stor del spenderats i trädgården och med trädgårdsarbete. Det har varit ett alldeles ljuvligt väder och vi har till och med grillat i trädgården för första gången den här säsongen. Det är något särskilt med att åter kunna grilla och sitta ute i trädgården. Att åter kunna vistas i trädgården känns helt fantastiskt.

Det börjar bli riktigt grönt även om vintern gjorde ett återbesök 

När resten av familjen gått in dröjde jag mig kvar och tittade på min trädgård som så sakta vaknar till liv igen. Det slog mig då att vi är lika min, trädgård och jag. På samma sätt som trädgården vaknar ur sin dvala efter vintern gör även jag det. Vintern får mig att bli trött och inte alls vara den kreativa människa jag annars är. Konstaterar att jag inte bara tycker om min trädgård, jag är beroende av den! Behöver vistas i min trädgård för att tanka energi och må gott helt enkelt. Förvisso finns den där även under vintern men det är inte samma sak!

Elvis är som alltid min ständige följeslagare i trädgården

Vi är en och densamma trädgården och jag känns det verkligen som. Den finns ständigt i mina tankar under den här delen av året. Just nu mest i planering men också lite praktiskt. Det allt som skall sås i förväg är nu sått. Dessutom är alla tomater omskolade och ser ut att trivas i sina nya krukor. Det som återstår att så är det som skall direkt ner i odlingslådorna och det får vänta några veckor till. Just nu är det lite för tidigt för många av trädgårdens sysslor vilket gör att jag mest ägnar tiden i trädgården till att njuta. Onekligen en viktig syssla det med!

Att möta våren i London

När våren tycks ha pausat sin ankomst i Hult i år är det fint att redan hunnit med lite vår i år trots allt. Februari inleddes med en resa till London och där tillbringade vi några riktigt härliga dagar.

Ett möte med våren

Den första dagen sken solen och det var hela tolv grader varmt en stund under dagen. Vi släppte alla planer och valde att tillbringa dagen med att strosa i Hyde Park. Så ljuvligt att promenera i en park som precis börjat grönska. Att inte behöva vantar eller mössa och dessutom kunna sitta på en bänk och njuta av solen en stund. Resten av dagarna var grå och småkalla men den där första dagen var verkligen något alldeles särskilt

Feministiska höjdpunkter i London

För mig var det här första gången jag besökte London ordentligt. Jag var i London i några timmar för några år sedan på hemväg från Brighton. London är dock inte en stad en bara kan ägna några timmar till. Snarare behövs både veckor och månader. Härligt att resa därifrån med känslan av att inte vara färdig och snart vilja återkomma.

Jag älskar att gå på museum och det var något London har gott om. Vi hann se en salig blandning av dinosaurier, knepiga fåglar, testade en jordbävning och såg på konst från stora delar av mänsklighetens historia. Dessutom såg vi till att fika ordentligt mellan de olika utställningarna.

Olika delar av världen och historien samlade under samma tak

Det är något särskilt med de där stora museerna som byggts på 1700 och 1800-talet. De är pampiga byggnader som är otroligt vackra. Samtidigt representerar de en tid då synen på mänskligheten var en helt annan. En tid då jag som kvinna haft mycket små möjligheter och då det som arbetarbarn varit helt omöjligt att studera. En av utställningarna vi besökte på Brittish Museum handlade om Sydafrika och dess koloniala historia och befrielsekampen. En riktigt bra utställning som verkligen fångade landets våldsamma och svåra historia. Dessvärre slutande den med befrielsen och avskaffandet av apartheid. Förvisso slutet på en era men verkligen inte slutet på våldet och befolkningens kamp.

Vi promenerade, strosade, tittade på alla de där byggnaderna som en måste se som turist i London. Vi åt dessutom god mat, njöt av våren och ledigheten. Resans största utmaning var att lära sig bemästra kollektivtrafiken men även det gick till sist bra. En härlig stad med gott om kultur är onekligen en bra plats att tillbringa en semester på.

En liten hjälpreda inför internationella kvinnodagen

Imorgon är det dags för internationella kvinnodagen och då kan det vara på sin plats med lite råd och tips för hur en hanterar dagen. Det är nämligen inte helt givet varför dagen finns eller varför den uppmärksammas. Dagen har funnits sedan 1910 efter ett initiativ från Clara Zetkin som var en tysk kommunist. Sedan 1978 är dagen dessutom en högtidsdag som erkänns av FN. Så vad gäller då när det är dags att ta sig an 8 mars?

Säg inte grattis!

Kvinnodagen är inte en födelsedag och inte heller en högtid i stil med mors dag eller alla hjärtans dag. Visst är det fint med hyllningar till alla fantastiska kvinnor som finns, för det finns verkligen alldeles fantastiska kvinnor. Fast internationella kvinnodagen handlar om att uppmärksamma kvinnors situation i världen. 

Så vill du uppmärksamma kvinnor säg inte grattis utan poängtera istället det märkliga i att kvinnor som grupp fortfarande tjänar mindre än män som grupp. Hur det fortfarande är kvinnor som gör det mesta av det oavlönade arbetet i hemmet, tar ut mest föräldraledighet och dessutom är de som i störst utsträckning är hemma med sjuka barn. Påtala det galna i att det 2017 pågår allt mer omfattande diskussioner om att inskränka möjligheten till abort och med det förnekar kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar.

Vill du uppmärksamma en kvinna på internationella kvinnodagen? Gör det, men inte för att hon är underbar utan beskriv istället vad som gör att hon är en fantastisk människa. 

Köp inte presenter

Som sagt det är inte en dag som firas med presenter. Känner du ändå att det är svårt att motstå impulsen att konsumera så finns det många fina projekt som arbetar för att förbättra kvinnors förhållanden. Sätt in en slant till valfritt projekt, skriv gärna varför på sociala medier och var på så vis en god kraft som sprider vidare intentionen med internationella kvinnodagen.

Säg inte: men männen då!

Bara nej gör det inte! Behövs det trots allt en förklaring så finns det en internationell mansdag som infaller 19 november. Det står var och en fritt att uppmärksamma den dagen på sätt som en kan tycka är lämpliga. 8 mars är dagen då kvinnor står i fokus, en dag då vi konstaterar att kvinnor som grupp fortfarande har sämre möjligheter i samhället än vad män som grupp har och det är inte acceptabelt!

Gör något!

Det kommer att finnas gott om arrangemang runt om i landet under dagen. Passa på att delta på något av dem och fundera över varför samhället ser ut som det gör. Vilken betydelse har det för ett samhälle att kvinnors och mäns möjligheter ser så olika ut?

Då så, jag är redo för internationella kvinnodagen och ser fram emot konstruktiva diskussioner, hyllningar till fantastiska kvinnors styrka och att kvinnors situation i världen för en gångs skull får fullt fokus!

Från vinter till vår

Februari har nått sitt slut och med det även vintern. Nu äntligen är det vår i kalendern och även i trädgården här hemma i Hult. Februari har varit en fin månad på många sätt. Känns bra att den både inleddes och avslutas med ett löfte om våren.

Ljuvliga dagar i London

Vi började månaden med att fara några dagar till London. Det var fantastiskt trevliga dagar men den första dagen var något i särklass. Det var strålande sol, tolv grader varmt och vi strosade i Hyde Park i timmar. Blev fånigt lyckliga över att där både grönskade och blomstrade. Att det faktiskt var vår i London var helt ljuvligt! London var verkligen en fantastiskt trevlig stad och jag ser redan fram emot att återvända.

Många turer till Göteborg har det blivit i februari.
 På en av dem besöktes stadsmuseumet där jag hittade vår bok Berättelser från Gamlestaden i butiken

Det har varit en månad med märkligt många resor till Göteborg. Under ena turen var det kultur som gällde då dottern Anna ordnat med teater. Himla fint att få ett teaterbesök i julklapp, bra också med julklappar som varar ända fram till februari. Några dagar senare for yngsta barnet och jag åter till Göteborg och umgicks några dagar tillsammans med goda vänner. Vi fick möjligheten att vara turister på hemmaplan, hade riktigt fint sällskap och åt massor av god mat. Svårslaget helt enkelt! Lägg dessutom till två dagar med hotellfrukost och livet blir nog inte bättre än så!

Sol, trädgård och tid med fina vänner är sådant som sätter guldkant på tillvaron!

Under februari hittade solen och våren även till Hult vilket var smått underbart. Trettonåringen och jag firade med en lunch på farstutrappen. När solen låg på var där riktigt varmt och härligt. Det är inte mycket värme som krävs för att trädgården skall locka ut mig. Det börjar grönska lite här och var både inne och ute. Årets odlingssäsong är i full gång och de första plantorna tittar redan upp. Jag blir som fånigt glad över den spirande grönskan i mina sålådor. Mer tid i trädgården och mer tid med mina vänner hör till det jag valt att prioritera framöver. Har varit för lite av dessa båda under alldeles för lång tid. Sophie, Regina och jag lyckades sammanstråla en lördagskväll och pratade tills natten var sen. Prat som aldrig tar slut är ett bra kvitto för en kväll och en säger att vi borde prata mer och oftare med varandra.

Lov, träning och bra mat får avsluta månaden.

Barnen har hunnit med att ha sportlov under månaden som gått. Det har blivit en tradition att vi bokar in klippning hos Sara på Rockstart i Dingle och sedan åker och shoppar. Det är en bra tradition och så även för det här lovet. Med skillnaden att barnen stod för shoppandet den här gången eftersom jag ju inte handlar nytillverkat. Februari har varit många fina dagar som helhet. Förvisso en hel del jobbigt och tråkigt också men det fina överväger det svåra. Nu längtar jag dock efter mer vår, mer värme och mer sol!