Café Röda rummet i Uddevalla

I torsdags medan Raimo var på sjukhuset passade jag på att besöka Röda rummet i Uddevalla. Jag har gått förbi så många gånger men inte haft möjlighet att gå in och fika. Antingen har jag varit på väg någon annanstans eller så har jag passerat efter att de har stängt. Nu äntligen lyckades jag pricka in en dag då jag inte var på väg. Med mig hade jag min dator eftersom jag utöver att dricka kaffe också behövde skriva lite på min artikel om Gamlestaden. Alltså behövdes gott kaffe och en inspirerande miljö. På café Röda rummet hittade jag verkligen en miljö som inspirerade skrivandet. för ungefär ett år sedan funderade Regina och jag på om vi skulle bli caféägare. Vi insåg  efter ett tag att det inte var den väg vi ville gå med vårt företag men innan dess hade vi många funderingar kring hur vi skulle driva verksamheten och hur vårt café skulle se ut. Att kliva in genom dörren på Röda rummet var som att kliva rakt in i min egen drömbild av hur vårt café skulle se ut. Allt var verkligen helt rätt och fantastiskt mysigt och trevligt. Maten kan verkligen rekommenderas däremot inte deras cappuccino. Fast det där med cappuccinon det förlåter jag dem för eftersom maten och miljön överträffade alla förväntningar. Nästa gång för jag helt enkelt dricka något annat.

Vacker miljö 

Blandade föremål skapar det rätta atmosfären

Från min plats har jag utsikt över rummet

Det är detaljerna som gör helheten

Vacker bok för bara 95 kr, var tvungen att låta den följa med hem

Fika för två?

Möte med mig själv på Ikea

Ibland är det lätt att tro att vem man är skulle vara något statiskt när det i själva verket är något mycket föränderligt. Vad jag tycker om har förändrats under de 32 år jag har levat och kommer tveklöst att fortsätta förändras. Vissa saker är förvisso mindre föränderliga än andra. För 20 år sedan (helt galet att det är 20 år sedan!!!) slutade jag att äta kött, kan inte känna att jag saknar det och kommer inte på någon anledning att börja igen. Som tonåring avskydde jag att bo på landet och skulle aldrig göra det igen. Vart bor jag som vuxen? På landet och kan inte tänka mig något annat. Fast det är mycket möjligt att det kan förändras, om tio år kanske lägenhet i Göteborg känns helt rätt. Musik, mat, inredning, intressen förändras över tid även vissa saker är mindre föränderliga, Grundläggande värderingar och livsåskådning hör kanske till det i livet som är mindre föränderligt.

Var på Ikea tidigare i veckan och klev in i ett av deras vardagsrum och kände mig hemma. Helt plötsligt stod jag i mitt tjugoåriga jags drömvardagsrum. Precis så hade jag velat ha mitt vardagsrum för 12 år sedan. Stannade upp en stund och tog in rummet, provsatt soffan och ägnade mig åt lite nostalgi. Fortsatte sedan vidare mot den lantliga inredningen mitt trettioåriga jag gillar.

Liza 20 år hade älskat detta rum

Soffan är stor och till för umgänge

Hade varit intressant att se hur soffan hade fått plats i min lilla etta. På höjden kanske!

Möta våren

De senaste dagarna har det varit tyst här på bloggen. Inte för att jag har varit tyst i övrigt men för att all tankekraft just nu går åt till artikeln vi skrivet i skolan. Igår blev det en tur till Göteborg för klassmöte, idag en tur till Uddevalla för att Raimo äntligen skulle bli av med sitt gips och imorgon blir det åter skola vilket innebär en tur till Göteborg. Börjar bli riktigt trött på att köra vägen mellan Hult och Göteborg, motorväg är inte ett dugg spännande. Däremot är det spännande att se vilken skillnad 12 mil kan göra för våren. Gårdagens Göteborg var inramat av en skir grönska. Helt grönt är det inte ännu, men de första träden har precis skiftat till grönt. Här hemma ligger vi lite efter och då är det onekligen trevligt att möta våren. Turen till Uddevalla idag visade sig vara riktigt bra på många sätt och vis. Raimo blev av med sitt gips och allt läker fint precis som det ska. Jag hittade ett fantastiskt mysigt café som heter Röda rummet som var precis den inspirerande miljö jag behövde för att kunna skriva. Kunde givetvis inte låta bli att ta massor av bilder så jag lovar att dela med mig av denna underbara plats. Imorgon är det åter dags för Göteborg men även den resan för något gott med sig. Har kommit på hur vardagsrummet skall möbleras inför den kommande ommöbleringen här hemma.

Vackert blommande träd i Göteborg

Som loppis fast nytt

Skulle egentligen bara åka och handla mat förut men så råkade Anna och jag gå in på Indiska, eller nja jag stegade dit med bestämda steg och dottern fick helt enkelt följa med. Särskilt besviken tror jag dock inte att hon blev av detta eftersom jag hittade kläder som jag tyckte passade bra i hennes garderob. Är det att fuska, att köpa kläder till Anna? Jag har ju slutat köpa kläder till mig själv menar jag. Nåväl dottern behöver en uppdatering av garderoben och tycker det är kul att hjälpa till. Annars är ju loppis my cup of tea. Gillar saker som har en historia och tycker också om att veta att det jag lämnar bort får fortsatt liv i ett annat hem. Rea är inte lika trevligt som loppis men rea är alltid trevligt särskilt när man hittar något fint. Kom hem med små assietter med blommotiv på. Med tanke på form och motiv hade man onekligen kunnat tro att de var loppisfynd.

Dagens sko

Är barnsligt förtjust i dessa skor med rosetter och rosa sula. Svarta skor kommer alltid till användning men kan ibland vara lite tråkigt. Dessa är lite skojiga samtidigt som de fungerar vid lite mer formella tillfällen. Roligt med en sko med många detaljer. Som så många andra av mina skor är detta ett loppisfynd även om själva skon i sig inte är så gammal.

Tabberaset i Småröd

Kalas blir det oftast bara när någon fyller år och det är ju egentligen synd. Kalas borde det vara lite oftare eftersom det är så trevligt. Gott att äta och trevligt sällskap är receptet för ett riktigt trevligt kalas och precis ett sådant var vi på igår. En helt vanlig lördag kan vara en bra dag för ett kalas. Att komma bort en stund och bara umgås är något som riskeras att prioriteras bort eftersom livet alltid består av så många måsten. Fast att gå på kalas är också ett måste, ett trevligt sådant som man mår gott av ända in i själen! Tabberas betyder att man tagit det sista på faten och när gästerna stannar länge då blir faten tomma.

Mördegskakor med smak av sommar.

Smaksatta med de sista av förra årets hallon

Kardemummagrädde, en ny favorit som serverades till päronkaka

Kärleksmums

Glada kalasdeltagare. Barnen har dock lämnat oss tråkiga vuxna och härjar ute i trädgården

Tabberas i Småröd!

Retroshopping

Tar en paus i mitt skrivande och ägnar mig åt lite retroshopping till min drömgarderob. Klänningar kan jag inte få nog av. Älskar verkligen klänningar, det är ett praktiskt plagg som dessutom oftast är bekvämt och snyggt. Med en fin klänning är man alltid välklädd. I min framtidsgarderob tänker jag mig väl utvalda riktigt tjusiga klänningar i retrostil. Har hittat ännu en sida med riktigt fina kläder som heter Like a Lady länk hittar du HÄR!

En klassisk svart klänning är alltid rätt

Älskar rött

Tjusigt, elegant och helt underbart!

Trädgårdsbesök

Idag har jag en trött vovve som håller mig sällskap när jag pluggar. Det är inte lätt att vara hund i detta hus, så många människor, katter och smådjur att hålla koll på. Ida är onekligen en trevlig hund och ett mycket gott sällskap. En dag tidigare i veckan hade jag släppt ut henne i trädgården, lät henne springa först medan jag tog på skor och jacka, när jag kommer ut står Ida nos mot nos med ett rådjur! Önskade att jag hade haft med mig kameran ut. Rådjuret blev skrämt av mig och skuttade iväg, Ida som verkade ha blivit skrämd av rådjuret kom istället till mig och ville genast gå in. I Hult är saker inte som på andra ställen verkar det som. Hade det istället varit katten Cleo som hade varit ute när rådjuren kom på besök då hade hon satt efter dem och jagat iväg dem. Har flera gånger sett henne jaga iväg rådjur ur trädgården och efteråt går hon och patrullerar. Hon ser verkligen kränkt ut när de har varit här, som om det var en personlig förolämpning mot henne.

Vem är mannen på taket i Hult?

Imorgon börjar vårt största projekt hittills här i huset i Hult. Imorgon ska omläggningen av taket påbörjas och vi kan om vi vill sitta och titta på. Fram till nu har vi gjort allt jobb själva och i längden är det inte hållbart. Vi har varken kunskap eller tid att bygga allt själva och därför känns det skönt att det kommer en snickare och ansvarar för omläggningen av taket. Vårt fokus ligger istället på köket som äntligen skall renoveras. Så snart det har satts in nya fönster i köket då är vi redo att köra. Mycket planering återstår ännu innan vi börjar med de stora bitarna har vi koll på. Det som återstår att tänka på är lite finlir som vilken sorts bänkskivor vi skall ha och hur skafferiet ska se ut. Sen skall tidsplan och budget göras. Nåväl imorgon tänker jag ta det lugnt och njuta av att andra jobbar med mitt hus.

Bild från www.fotoakuten.se

April april

Längtar efter vårvärme på riktigt! Trodde att det skulle vara grönt nu men det tycks dröja. Enligt gårdagens väderprognos har årets april varit kallast på 2000-talet. Nåväl aprilväder är aprilväder och även om det är den kallaste april hittills det här århundradet så är det lätt att glömma aprils oberäkneliga humör. Min syster fyller år precis i slutet av mars och något år har vi haft kalas i trädgården i sol och värme medan vi ett annat år fick ställa in kalaset på grund av snöstorm och många minusgrader. Fast även om grönskan dröjer finns det mycket som redan blommar. Tids nog kommer värmen, men jag är otålig och dålig på att vänta!

Dagens sko

Tänker att du var det länge sedan jag sist delade med mig av min lilla skosamling. Den här gången är det ett par gamla favoriter jag har att visa upp. Köpte dessa redan när jag gick på gymnasiet och använde dem jämt. Älskade känslan av att ovanligt nog bli lång. Med mina 158 cm är detta annars en tämligen okänd känsla. Nåväl under senare år, skulle gissa på tio år så har de stått längst in i garderoben och samlat damm. Jag har inte kunnat göra mig av med dem eftersom de verkligen var mina favoriter en gång i tiden. Det sägs ju att om man sparar något tillräckligt länge så kommer det att bli modernt igen och nog verkar det som om dessa skor funkar igen.

Ett par väl använda favoriter

Höga klackar!!!!

Här som rekvisita på Livåleva 2012

Då var det dags igen!

Har den senaste tiden gått och funderat lite på hur vi använder våra rum här i huset i Hult. Ända sedan vi köpte huset för dryga sju år sedan har vi haft tv-rum på övervåningen och varit mycket nöjda med detta. I alla år innan när vi bodde i lägenhet då längtade jag efter ett separat tv-rum, ett rum med en tv som inte var vardagsrummet. Alltså har vi haft tv-rum uppe och vardagsrum nere. Med tiden har familjen och familjens vanor förändrats. Sedan barnen kom har vi vårt sovrum precis intill tv-rummet. Barnen vaknar gärna tidigt och tittar på barnprogram på hög volym, tonårsdottern sitter gärna uppe sent och tittar. Alltså ligger jag ofta sömnlös och tänker vad skönt det skulle vara att bo vägg i vägg med vår tv. Lösningen är enkel även om jag till en början har stretat emot. TVn skall flyttas ner till vardagsrummet och tv-rummet omvandlas till ett lek- och pysselrum. Alltså är det dags igen för att flytta runt husets alla möbler. Nåväl kanske inte alla möbler men många av dem. Äntligen har jag dessutom kommit på en plats att ställa vår gamla kökssoffa på. Den har under några år fått stå i biblioteket där den mest varit i vägen. samtidigt har jag inte riktigt velat göra mig av med den, jag gillar den ju och den var ett riktigt bra fynd. Nu skall den få stå på paradplats i det nya lek- och pysselrummet. Dessutom är det en utmärkt förvaringsmöbel med tanke på hur mycket som ryms under locket. Enda frågan som återstår är när vi skall börja bära möbler.

Om våren finns det skönhet överallt

Mitt stammisställe

När jag var yngre följde jag TV-serien Vänner och önskade mig ett café precis som deras. Ett ställe där alla visste vem jag var och där jag träffade mina vänner för att umgås. På den tiden umgicks mina vänner och jag ofta på caféer hemma i Kungälv, men hur ofta vi än var där så kändes det inte som om någon hade en aning om att vi varit där förut. Under en hektisk tid åt jag lunch på samma café nästan varje dag under ett par veckor och beställde alltid samma rätt, alltså deras enda vegetariska alternativ. Prövade en gång att säga att jag skulle ha det vanliga och möttes av totalt oförstående.

Åren gick, Vänner är sedan länge borta från den aktuella tablån och jag bor sedan flera år i Munkedal. Nu när Raimo är sjukskriven passade vi idag på att äta lunch på Café Corner i Munkedal och när jag står och klurar på vad jag vill äta slår det mig att om jag säger att idag vill jag ha den där mackan jag gillar så skulle jag mötas av ett okej och en stund senare få precis rätt macka. Under tiden vi sitter och äter kommer det förbi en strid ström av människor, de flesta vet jag vilka de är. Om inte så till namn så känner jag i vart fall igen dem till utseende. Regina och jag brukar dricka kaffe på caféet och planera nästa stordåd för vårt företag, barnen älskar att gå dit och fika och har jag tråkigt vet jag att dit kan jag alltid gå.

Café Corner har en egen hemsida som du hittar HÄR!

Gott kaffe finns det alltid

Mysig lokal

Här finns alltid mycket gott. Carolines cheesecake längst ner till vänster är värd att åka många mil för att äta!

Uppdaterade kanelbullar

Det bakverk som jag tycker luktar godast är kanelbullar. Doften av kanelbullar får mig att tänka på barndomens alla kalas och fikastunder med farmor. Det hör dock inte till vanligheterna att jag stälelt mig och bakar bullar. Jag tycker nämligen att det är riktigt, riktigt tråkigt! Fast ibland får man trotsa det tråkiga och helt enkelt bita ihop. Idag har jag testat att uppdatera den klassiska kanelbullen med lite dadlar. Efter att ha tagit på den vanliga fyllningen strödde jag på dadlar. Resultaten blev riktigt lyckat! Dadlarna passar perfekt tillsammans med kanel. Jag var lite orolig att det skulle bli för sött men balansen blev riktigt bra.

Passa på att titta noga! Bullbak är inte vanligt i Hult!

Strödadlar gjorde jobbet lite enklare

Mums!

Kloka Clara

Ibland läser jag något som är så klokt att jag behöver läsa det både en och två gånger för att verkligen ta in klokskapen. Underbara Clara skriver idag på sin blogg om att downshifta och hon sätter verkligen fingret på det som är viktigt. Hur vill vi leva våra liv och vad är egentligen det viktiga? "Hur lite pengar kan jag klara mig på i motsats till hur mycket vill jag bränna? Hur enkelt kan jag bo och leva och fortfarande trivas i motsats till hur fint och maxat kan det bli? " Kloka ord från en tjej som enligt mig verkligen har båda fötterna på jorden. För att läsa hela inlägget klicka HÄR! 

Godisnostalgi

Så här på lördagen kan det passa att bli lite godisnostalgisk tänker jag. Var i Ullared igår för lite shopping och hittade mitt favoritgodis från när jag var liten. Barnen såg lite skeptiska ut när de skulle pröva men det är omöjligt att inte tycka att det är skoj. Kommer ni ihåg sådant där godis som man hällde i munnen och sedan började det bubbla och spraka?

Godisnostalgi

Vacker vällukt

Doftranka är en krukväxt jag verkligen tycker om. Den är vacker när den blommar och fortsätter att vara vacker även när blomningen är över. Det senare är onekligen bra eftersom den blommar ganska sällan. Jag har två doftrankor hemma i Hult som jag har haft i flera år. Den ena har nog dessvärre en tynande tillvaro eftersom det saknas fler och fler blad och trots att den pysslas om vill den inte riktigt ta fart och växa igen. Med den andra är det däremot tvärtom, där växer det så det knakar och de långa rankorna måste varje vecka tämjas och snurras upp på bågen där jag tycker att den ska klänga. Vad gäller blomningen gäller det att ha tålamod och vara beredd på att det händer ungefär vartannat år. Fast det är väl värt att vänta på! Vackert och så fantastiskt välluktande!

Stadens ogräs

På våren känns allt som grönskar vackert tycker jag. Det känns som ett löfte om sommaren att se hur något åter kan gro och spira. Även i stadens larm finns utrymme att växa även om det som växer råkar vara ogräs. Idag var jag på promenad i Gamlestaden i Göteborg och mot en vägg fick jag se årets första maskrosor. Maskrosor är faktiskt ett ogräs jag kan stå ut med. Vi har inte särskilt mycket av det i trädgården och det lilla vi har ser barnen till att ge till kaninerna och marsvinen. Jag gillar maskrosor av flera skäl, de har en fantastisk förmåga att växa på de mest omöjliga platser, deras solgula färg piggar upp och de blir onekligen vackra när de blommat över. Vore jag kanin skulle jag säkerligen gilla hur de smakar också. För något år sedan testade jag ett recept på pesto med maskrosblad, men helt ärligt var det inte någon höjdare. Nåväl jag får helt enkelt nöja mig med att titta på ogräset istället för att äta det.

Vägen från misströstan

Sakta, sakta börjar en text att växa fram. Den är än så länge blygsam till sin omfattning men den finns där och den börjar att ta form. Jag sitter i en sal på universitetets bibliotek och känner ett lugn som tidigare saknats. Här har jag ro att stänga tankarna ute och vara ensam med min text. Här kan jag skriva och känner att det här trots min tidigare misströstan kommer att kunna lösas. Familjen har jag lämnat hos äldsta dottern vilket innebär att både de och jag är nöjda med hur dagen gestaltar sig. Att vara student är inte helt enkelt, det viktigaste arbetsredskapet man har är det egna sinnet. Det är jag ock ingen annan som skall ta till mig kunskapen och omsätta den. Detta kan vara allt annat än enkelt eftersom livet inte tar en paus under den tid man studerar. Livet fortsätter att hända och det är något som jag måste förhålla mig till. Den senaste tiden har det inte varit möjligt att släppa in fler tankar, det har varit fullt tillräckligt som det är. Att nu gå vidare och fortsätta med studierna känns som en seger. Jag kan klara även detta! Nu visar klockan att det är dags för lunch och sedan skall jag bege mig till Gamlestaden för intervju.

Långt, långt ner i biblioteket hittade jag äntligen lite studiero