Massor av små flaggor

Det är knappt tre veckor kvar till vår bröllopsfest och mycket arbete återstår. Parallellt med valrörelsearbete och textskrivande försöker jag dessutom att arbeta med festens detaljer. Min målsättning är att göra något varje dag och än så länge ser tidsplanen ut att hålla. Idag tillverkas flaggor som skall dekorera de cupcakes som skall serveras istället för bröllopstårta. Jag är barnsligt förtjust i små detaljer kanske tar det lite tid men jag tror att det är just detaljerna som skapar en fin helhet.

Små flaggor i cupcakes är en otroligt söt liten detalj som dessutom är enkel att göra själv. Allt som behövs är en sax, tandpetare och en fin mönstrad tejp. Eftersom formarna är vita valde jag en röd tejp. Rött och kärlek känns ju som att det passar ihop och dessutom blir det en fin kontrast mot vita formar och vit maräng.

Vik, klistra ihop och klipp av tejpen. Klipp ett litet jack i varje flagga och sedan färdigt! Har tänkt sätta två i varje cupcake och nu är hälften av flaggorna klara. Lyssnar på en spännande ljudbok och märker knappt att tiden går medan jag klipper och viker.

Ett livsval för tjugo år sedan

Att det blir mycket politik just nu är inte så konstigt med tanke på att valrörelsen pågår för fullt. Fast även utan valet hade livet varit lite för mycket just nu. Det är lite för många stora saker på gång samtidigt. När september är slut skall jag se till att planera in ledig tid i min kalender och se till att verkligen vara ledig. Samtidigt som det är fullt upp är det också fantastiskt roligt att driva valrörelse. Ständigt aktiviteter på gång precis som för länge sedan när jag var med i SSU. Då var det nästan inte någon skillnad på mängden aktiviteter när det var val, det var ju alltid fullt upp med aktiviteter. Ibland saknar jag verkligen den tiden och känner mig därför riktigt glad varje gång det är val och jag får återuppleva det härliga engagemanget igen. Fast samtidigt konstaterar jag att var sak har sin tid och plats och att det kanske inte fungerar att kombinera familj, arbete och ett så aktivt engagemang som det var under åren i ungdomsförbundet.

Att inte vara engagerad finns däremot inte på kartan, jag tror inte ens jag vet hur en gör gör att inte vara engagerad. Jag har ju sysslat med politik i hela mitt vuxna liv och började redan som tonåring. Faktiskt är det så att i förra veckan var det tjugo år sedan jag tog beslutet att börja engagera mig politiskt. Även då var det valrörelse och det känns lite galet att det har gått tjugo år sedan augusti 1994 då jag var femton år och kände att jag ville vara med och göra skillnad på riktigt. Tänk om jag då vetat att det beslutet skulle komma att prägla resten av mitt liv. Följande val 1998 valdes jag in i kommunfullmäktige i Kungälv där jag är uppväxt och sedan dess har jag även hunnit med att vara förtroendevald i Stenungsund och nu i Munkedal. Det här valet känns dock extra speciellt eftersom min fantastiska dotter Anna kandiderar till kommunfullmäktige här i Munkedal. Vet att jag skrivit om detta förut men jag är så otroligt stolt över henne och hennes vilja att engagera sig och få vara en förändrande kraft.

Under veckorna som kommer blir det än mer valrörelse, en begravning, vår bröllopsfest och dessutom startar alla aktiviteter upp för barnen. Efter vår tid utan internet har mina arbetsuppgifter samlats på hög vilket gör att jag även har galet mycket jobb att få gjort. Rivstart på hösten tror jag att det kan kallas! Jag lär knappast ha tid att ha tråkigt i alla fall!

Frukost och valarbete

Idag börjar förtidsröstningen så nu är det val på riktigt. Jag gillar det lite högtidliga i att gå och rösta på själva valdagen men i de senaste valen har jag förtidsröstat. Det har varit enklare så helt enkelt. Fast vid kyrkovalet förra året såg jag till att vi tog oss tiden att åka till vallokalen på valdagen eftersom det var första gången dottern Anna fick rösta. I det här valet är hon kandidat till kommunfullmäktige och jag är verkligen stolt över hennes engagemang och vilja att vara en del i en samhällsförändring.

Att utnyttja sin rätt att rösta ser jag som otroligt viktigt. Fria val är inte en självklarhet i världen ens 2014 men här har vi den möjligheten. Vi får lägga vår röst som vi själva tycker och genom det vara med och påverka vilken form av styre vi vill ha i vårt land, vårt landsting och i vår kommun. Det fina med demokratin är att allas röst väger lika tungt. Statsministerns röst är inte viktigare än min eller din vilket verkligen är något att värna om.

Den här dagen har varit ovanligt lång eftersom den började redan klockan 06.00 med valarbete. Vi uppvaktade morgonpedlarna med frukost och valmaterial. Det var bara sju grader när jag lämnade Hult och gav mig av till Munkedal så det var tur att jag var ordentligt påklädd. Vantarna glömde jag dock hemma och innan solen kom fram ordentligt. När den väl kom fram kändes den nästan som en riktig sommarsol.

Jag kom hem lagom för en andra frukost den här dagen och kunde sitta och njuta riktigt längre i vår rosenträdgård. Fortfarande lite kyligt men med varmt kaffe och en mysig filt var det inte något problem. Just nu blommar inte en enda ros i vår rosenträdgård och jag håller mina tummar för att det inte skall vara helt slut på rosensäsongen ännu. Förra året blommade flera av våra rosor långt in i september och det hade verkligen varit trevligt om detta upprepades.

Höstplaner

Jag älskar verkligen hösten, men önskar så att den hade dröjt med att komma i år. Vill gärna få njuta av sommaren hela augusti och gärna en bit in i september. Sen får luften gärna få ett stänk av kyla i sig och världen målas i vackra höstfärger. Den höstkyla som råder sedan en tid tillbaka är inte uppskattad och nu får den gärna ge sig av. Vill nämligen inte behöva börja elda i pannan när det fortfarande bara är augusti. Nåväl hösten som än så länge borde vara på väg istället för att redan vara här innehåller mycket som skall bli både spännande och roligt. Om mindre än en månad är det äntligen dags för vår bröllopsfest och förberedelserna pågår för fullt. Det är mycket som skall falla på plats när en stor formell fest skall arrangeras. För vår del är det första gången vi har den typen av fest så det är lite av en utmaning. Höstens andra stora utmaning är valrörelsen som redan pågår. Skulle egentligen behöva pausa hela privatlivet tills 14 september men det går inte riktigt när vi har bröllopsfest en vecka senare.

Önskar mig fler sommardagar att njuta av!

Finns även två resor planerade under hösten som jag ser fram emot. Närmast är tanken att resa till Dublin vilket jag verkligen ser fram emot eftersom det redan gått drygt ett år sedan jag senast var där. Saknar verkligen staden och undrar hur det kunnat gå så lång tid sedan sist. Tror att det kommer att bli en hektisk men alldeles fantastiskt roligt höst även om jag bestämt menar att den gärna får dröja lite till.

En visa i moll

Den här sommaren har varit märkligt på många sätt och hade den varit en visa hade den tveklöst gått i moll. Fast allt det där andra bleknar onekligen vid förlusten av en älskad människa. Vi sörjer fortsatt här hemma i Hult samtidigt som livet måste fortsätta precis som vanligt. Tack snälla ni för fina kommentarer och varma ord. Som jag har saknat det här med att kunna blogga ordentligt vilket varit svårt utan nätuppkoppling hemma och med mycket dålig mobilmottagning. Nu är vi dock åter uppkopplade mot världen igen vilket känns skönt. Min ofrivilliga bloggpaus är därför över. Märkligt hur jag genom åren har vant mig vid att samla mina tankar här på bloggen, men också det samtal som blir både här och hos er andra. Särskilt nu när tankarna är tunga behövs alla glada peppande bloggar med härlig inspiration som får mig att vilja göra saker. Egentligen råder det inte någon brist på saker att göra just nu, men det råder brist på motivation från min sida.

Motion kräver inte så mycket tankekraft och dessutom kan jag samtidigt lyssna på en ljudbok. Har blivit smått beroende av ljudböcker på mina promenader och träningspass. Känns inte alls lika jobbigt att träna med en bok i öronen. Har annars alltid tränat till musik, men böcker det är bättre tycker jag nu. Igår när Ida och jag var ute på promenad behövdes dock inte något som distraherade. Hela landskapet i Hult var insvept i dimma och var mycket vackert. Friden stördes dock lite när en älg kom galopperande (galopperar älgar? Eller springer de?) rakt igenom alla korna i en av hagarna. Oj oj tänkte jag, nu blir väl korna alldeles tokiga. Fast de brydde sig inte det minsta om älgen utan fortsatte bara att tugga på sitt gräs. När Ida och jag kom i närheten blev det dock fart på dem och de sprang jämsides med oss. Inte varje dag jag har ett följe bestående av 25 kor!

När vi kom tillbaka samma väg en stund senare valde de att bara stirra på oss istället för att springa med. Sommaren är nog slut tänkte jag igår när Ida och jag promenerade hemåt. Då hade jag tagit på mig ett par vantar och önskade nästan jag haft en mössa också. Idag fortsatte vädret i samma stil med kyla och regn. Men så plötsligt skingrades molnen och regnet drog bort. En stund senare värmde solen gott och jag satt i min rosenträdgård alldeles tyst och bara njöt av det faktum att sommaren inte var helt borta ännu.

För alltid!

Det är märkligt vilka tankar som kommer till en när någon som står hjärtat nära plötsligt och alldeles för tidigt lämnar det här livet. En av mina nära anhöriga har precis gått bort och även om personen inte var någon ungdom känns det alldeles för tidigt. Minst tjugo år förtidigt tänker jag. Att det här var en person jag skulle förlora nu fanns inte i min tankevärld och jag kan således inte riktigt föreställa mig världen utan. Det är lite märkligt det där med sorg egentligen. Igår var jag förtvivlad och förkrossad och kunde inte sluta gråta och idag fungerar jag ungefär som normalt. Fast kanske inte helt normalt ändå eftersom tankarna fladdrar och jag har svårt att fokusera. När jag körde bilen hemåt kom jag att tänka på de mest märkliga saker som vem skall jag nu fråga om råd om bilar eller vad ska vi göra dagen före julafton. Vi har ju varje år haft en särskild destination att besöka. Helt själviskt tänker jag på hur sorgen och dödsfallet påverkar mig och mitt liv, mina känslor. Fast en människa som dör påverkar ju så oändligt många och inte bara jag utan hela min familj är i sorg och vi har varandras sorg att förhålla oss till. Att finnas, stötta och kanske till viss del också vara stark för någon annan. Försöker vara rationell och fundera på begravningsblommor, sådant måste ju ordnas tänker jag. Tittar och inser att jo jag är lika förtvivlad idag men gråten stannar på insidan just idag. Så har det nästan alltid varit för min del att det går ganska bra att hålla ihop fram till begravningen. Innan begravningen kan en leva i en låtsasvärld och helt enkelt låtsas att det som skett inte är sant. Insikten att det är sant och att vi aldrig mer kommer att ses är alldeles för tung att ta in och helt omöjlig att acceptera. Vi var ju inte färdiga, vi hade ju så mycket mer att prata om och jag så mycket mer att lära. Sist vi sågs visade jag stolt upp vår trädgård och allt som hänt där den sista tiden och viste att den jag visade den för kände samma glädje som jag. Att därifrån har många goda råd och mycket hjälp kommit genom åren. Förvisso fanns vi inte i varandras vardag varje dag men det var en relation jag satte stort värde på och kommer att sakna under resten av mitt liv. Tung sak att skriva det där tänker jag, under resten av mitt liv, alltså för alltid. Så viktigt att värdesätta de relationer vi har i våra liv och idag känner jag en särskild tacksamhet över vänner och mina föräldrar som hört av sig bara för att höra av sig eftersom de vet precis hur svårt det är att hantera begreppet för alltid!

70 år

I helgen hade vi kalas hemma i Hult. Kalas är ju något vi brukar ha titt som tätt här hemma men den här sommaren har det av olika skäl inte varit så. I helgen var det dock dags för ett kalas eftersom min pappa fyllde 70 år. Pappa var själv lite förvånad när dagen väl var där. Inte så konstigt kanske med tanke på att han för si så där 35 år sedan fick veta att han var sjuk och inte skulle bli gammal. Livet blir inte altid som en tror och i det här fallet är det verkligen så. I lördags fyllde far 70 år vilket också innebär att han är precis dubbelt så gammal som jag. Märkligt det där att när jag var yngre tyckte jag alltid att jag hade en så gammal pappa. Nu när jag själv är i den åldern känner jag mig inte ett dugg gammal.

Jubilaren hade beställt maten för dagen. Bara att göra som pappa säger när han trots allt fyllde år. På menyn stod hel lax i ugnen som smaksattes med ingefära, lime och kokos. Till detta serverades kokt potatis och sallad från våra egna odlingar. Kul att kunna skörda våra egna tomater äntligen! Vi har dessutom en riktigt god skörd med sockerärtor i år vilket känns bra. Jag fullkomligt älskar sockerärtor och varje kväll när jag vattnar växthus och odlingar brukar jag passa på att äta några.

Tomma fat är ett tecken på nöjda gäster. Pappa hade dock hoppats på lite mer rester så han kunnat äta lite mer som nattamat.

Till efterrätt hade far önskat sig mammas nöttårta. Tänk hur smaker kan få dig att resa i tid och rum. Den här nöttårtan gjorde mamma alltid till alla födelsedags kalas under hela min barndom. Första gången det blev en annan tårta var när jag fyllde 10 år och det efter lång övertalning. Nu är det många, många år sedan jag sist åt mammas goda tårta och konstaterar att den smakar nostalgi.

Min syster och jag försökte oss på att ta ett kort tillsammans med pappa men trots att vi hotade att kittla honom så vägrade han att titta in i kameran. 

Måste skriva några ord om min klänning också. Ett av sommarens många loppisfynd och ett som jag är synnerligen nöjd med. Förvisso en alldeles ny klänning där till och med prislappen satt kvar men stilen är helt i min smak. Fick dock komplettera med ett linne eftersom klänningens urrigning var lite väl vågad för min smak.

Huset i Hult är som gjort för kalas och kalaset i lördags var ett synnerligen trevligt sådant!

Regnrusk och höstkänsla

Det känns som om det var väldigt länge sedan jag skrev något sist och så är det ju också. Vi har fortfarande en nätlös tillvaro här i Hult. En tillvaro som skulle ha återställts idag men där det senaste beskedet nu är 2 september. Det är onekligen inte lätt att vara företagare och jobba med sociala medier när en inte har en ordentligt uppkoppling. På mobilen har jag rätt bra mottagning ute i trädgården och förra inlägget gjordes från den. Känner dock att jag inte har tålamod att mobilblogga och blev därför riktigt glad när jag kom på att jag kunde skapa en internetdelning från mobilen till Ipaden. Intressant hur bloggen tvingar mig att bli allt mer tekniskt kunnig. Hade för några år sedan aldrig kunnat föreställa mig de saker som jag numera har koll på och dessutom tycker är roliga. Nu sitter jag då ute i trädgården där det åskar och ösregnar men det gör mig ingenting. Jag har ju tak över huvudet. Förvisso bara en vägg, men vem behöver väggar?

Kommer ni ihåg uterummet som vi började bygga i våras? Nu börjar det faktiskt bli ett riktigt hus. Taket är på plats och en av väggarna har klätts med brädor. 

Där jag sitter har jag än så länge en fri utsikt men snart skall det sättas brädor även här. Fast det kommer att bli en rätt bra utsikt mot växthuset trots allt eftersom det också ska sättas in två stora fönster. Jag har en vision om vårt uterum och den är att vi skall sitta här ute på julafton och öppna de första julklapparna. Vi brukar alltid låta barnen öppna några klappar redan på morgonen. Jag tänker att det skulle vara mysigt att ha en gran i uterummet från advent. Tänk så fint det kommer att lysa upp i trädgården. På själva julafton tänker jag mig att vi tar med mysiga filtar och varm choklad. Uterummet är inte uppvärmt men men är vi bara ordentligt påklädda så tror jag att det blir riktigt mysigt. Undrar om det är höstrusket de senaste dagarna som fått mig att tänka på julen? Den härliga sommarvärmen från juli har helt bytts mot regn och betydligt svalare grader. Som alltid blir jag dessutom förvånad över att det i augusti börjar skymma om kvällen.

Fast hela augusti är ju en sommarmånad och det märks i växthuset. Där växer det så det knakar. Lite senare än vad som var planerat men än hinner det bli en bra skörd. Inne i växthuset odlar vi en mängd olika tomater, squash, aubergine, paprika och spagettipumpa. Än så länge har jag bara skördat tomater och paprika men de övriga grönsakerna är på gång även de.

Växthuset är inte riktigt färdigt ännu men vi valde att ändå flytta in alla växterna för någon månad sedan. Bättre att få en skörd än att det ser snyggt ut resonerade vi. Kommer på mig själv med att redan längta till nästa vår och till nästa odlingssäsong. Då har vi ett växthus redan från början och det måste göra gott för skörden.

Märkligt det här hur mycket jag har saknat min blogg nu när jag inte bloggat. Är så van vid att skriva ner mina tankar och funderingar att jag inte riktigt tänkt på betydelsen av den handlingen. Saknar samtalet med övriga bloggare och andra läsare med för den delen. Första augusti var det fyra år sedan jag startade VisaLiza och hade då inte en aning om vad jag gav mig in på. Hade jag vetat tidigare vad jag vet idag så hade jag börjat blogga långt tidigare!

Festplanering

Saker blir inte alltid som en tänkt sig vilket jag fick erfara idag när jag skulle baka cupcakes och strömmen försvann. Attans vad irriterande eftersom vi idag skulle ha planering för vår bröllopsfest och provsmaka cupcakes. Vi har en tanke om cupcakes istället för tårta eftersom det blir lättare med alla allergier.

Det har varit många saker att ta ställning till när det gäller vilka cupcakes vi skall bjuda på. Vilken sort, fyllning och topping? Viktigast av allt vilka formar ska användas? Jag har ju några att välja mellan.

Nåväl cupcakes blev det lagom till kvällen och det var inte heller så dumt. Smaken var dessutom helt perfekt balanserad. En kaka med smak av citron och vanilj. En fyllning av lemoncurd och en topping av maräng. Sött och syrligt tillsammans ger perfekt balans. Känns skönt att bit efter bit faller på plats när det gäller bröllopsfesten. Nu kan vi egentligen bara invänta att gästerna lämnar besked så vi vet hur många som kommer.

För min del har jag festens kläder ordnade och på en av sommarens loppisturer hittade jag de perfekta skorna att ha till. Är lite sugen på att ha hatt till också. Har funderat på att ge mig på att tillverka en själv men får se om det hinns med eller ej. 

Ett av barnen fångar mig på bild i rosenträdgården när jag sitter i djupa tankar. Ledigheten är över och nu väntar vardag men också två extraordinära händelser som kommer ta mycket tid i anspråk framöver. Den ena är bröllopsfesten och den andra valet. Båda otroligt viktiga på sitt eget sätt. 

Strömlöst

Det är en prövningarnas tid för familjen i Hult. I alla fall enligt barnen. Förutom att vi inte har något nät har vi inte heller någon ström. Tänk det är som på stenåldern eller enligt barnen so. När Raimo och jag var barn!

Men tiden kan ju ägnas åt att organisera köksskåpen lite till. Ännu ett skåp går från grönt till rött med prickar.

Långt bort från resten av världen

Redan innan den sista tidens åskoväder har vår internetuppkoppling varit lite si så där. Efter åskan var den obefintlig och samtidigt har även mobilen riktigt usel mottagning. Det går knappt att ringa ett vanligt samtal och att gå ut på nätet från mobilen är bara att glömma. Prognosen är att vi blir uppkopplade mot verkligheten i mitten på nästa vecka igen!

Tänk så beroende vi är av att nätet funkar. Jag sköter det mesta av mitt jobb på nätet. Har ofta möten via Skype och känner sällan att Hult ligger särskilt långt borta från resten av världen. Fast nu känns det som att vi bor oändligt långt borta från resten av civilisationen. Inget bredband, ingen hemtelefon, knappt någon mobiltäckning och inte heller någon TV eftersom den också går via nätet.

Ida klagar inte över sakers tillstånd i alla fall. Faktiskt är det så att hon aldrig klagar över något!

Mer prickar i skåpen

När jag lagt in hyllpapper i skafferiet såg de övriga skåpen i köket än mer bedrövliga ut. Känner att jag vill ingenting hellre än att röja ur köket och börja renovera. Fast nu är det inte möjligt riktigt ännu så då får jag hålla tillgodo med hyllpapper istället. Det blev papper över när skafferiet var klart och då fortsatte jag med ett av överskåpen i köket. I skåpet sitter ett helt bedrövligt självhäftande hyllpapper som antagligen är äldre än vad jag är. Det har hållit i många år men nu har de gjort sitt.

Här har vi skåpet som det såg ut från början. Onekligen en deprimerande syn. De översta hyllorna rymmer sällanförvaring, det vill säga sådant som sällan används. Vi är inte så långa i vår familj vilket gör att de där hyllorna når vi inte till att använda

Resultatet efteråt känns mindre deprimerande och nu står jag nog ut med mina skåp ett litet tag till. Tänk vilken skillnad lite prickigt hyllpapper kan göra!