Samma plats men olika sällskap

Den här dagen inleddes inte som övriga dagar under teaterveckorna. Istället började den här dagen med en tur till Tanum för titt på en loppis som jag blivit tipsad om. Mitt i centrala Tanum ligger en helt fantastisk lite second hand butik med ett riktigt bra utbud. Har nog aldrig varit på en så ren och prydlig loppis någon gång! I normala fall verkar deras priser riktigt bra men idag vara alla plagg på rea för tio kronor styck. Till största delen var det kläder som hade kunnat hänga i vilken butik som helst, vilket för mig aningens besviken. Jag vill ju hitta sådant som helst är äldre än vad jag själv är. Men så mellan två kjolar som var så korta att jag nästan rodnar hittade jag en rutig pennkjol från 60-talet och så var min dag gjord. Lyckades även utrusta tonårsdotterns garderob med blusar, klänning och kappa. Hon gruffade lite åt sakerna jag tyckte att hon skulle prova men när det var dags att gå ville hon faktiskt ha allt jag föreslagit.

Nytt för den här dagen var också sällskapet. Idag hade jag min väninna Erika med mig utöver tonårsdottern. Hennes dotter går även hon på teaterkursen och tränar för fullt inför fredagens premiär. Även om sällskapet växlar är platsen densamma. Varje förmiddag i Grebbestad inleds med en kopp kaffe på Kap horn. Den här dagen lyckades dessutom Erika och jag med konststycket att inte bara matcha varandra utan också inredningen på caféet! Även om det blir långa dagar just nu och vi är borta mycket från Hult så känner jag hur gott dessa lediga dagar vid kusten gör. Dagens uppdelning är också bra med en stunds egen tid medan barnen är på teatern och sedan full fart med bad och picknick.

Nära havet vill jag bo...

Nu när vi är inne på vår andra vecka ute i Grebbestad känner jag hur mycket jag har saknat att bo vid havet. Den lilla badviken vi har hittat påminner mycket om min barndoms badvik dit min syster och jag brukade cykla och bada. Skillnaden är dock att här kör jag min bil hela vägen fram och i barndomen gick en del av vägen genom en kohage där det mer ofta än sällan kom nyfikna kor som undrade vad man gjorde. Min far är en gammal sjöman så även om han klev iland innan jag föddes så har intresset för hav och båtar alltid funnits kvar hos honom. Mina allra första barndomsminnen är från när vi var ute och åkte båt eller vandrade i skog och mark. Hade jag kunnat välja helt fritt hur mitt boende skulle vara då skulle jag ha den kombinationen precis intill mitt hem. Både skogen och havet och de bohuslänska klipporna. Nu har jag visserligen inte så långt till havet, tjugo minuters bilfärd är allt som räcker för att jag skall kunna andas saltmättad luft. Det är dock inte samma sak som att ha det inpå knutarna hela tiden. De här dagarna har jag kunnat fylla på ordentligt med salta stänk och sol. Även om jag nu inte lyckats kombinera både hav och skog så har jag det ena och det andra är ju trots allt inte så långt borta.

Känner mig barnsligt lycklig över fina stenar och snäckor som plockats längs strandkanten. Barnen planerar strandfyndstavlor och det tror jag blir en roligt sysselsättning när hösten väl är här. Klänningen är ett fynd jag gjort i Grebbestad och kommer från Rabalder. Tittade på den redan första dagen men kände att jag behövde nog inte en klänning till. Fast nästa dag var den på rea och priset var ordentligt justerat. Alltså behövde jag den där klänningen trots allt!

Veckan som kommer är tänkt att användas till att förbereda vår loppis på söndag. Tänk en stund var jag orolig att vi inte hade så mycket att sälja. Nu när vi rensat garderober och andra gömmor ordentligt undrar jag istället om vi verkligen blir av med allt. Fast vi hoppas på många besökare på söndag och enligt prognosen blir det strålande sol i Hult på söndag. Perfekt väder för att loppa och fika helt enkelt!

Trädgård och loppis

Söndag kväll och helgen är till ända. Det har varit en helg fylld med aktiviteter så det är tur att vi har semester så jag fortsätter att vara ledig lite till. Lördagen ägnades åt att plocka vinbär tillsammans med en god vän samtidigt som allt viktigt i livet avhandlades. Det är märkligt så mycket man hinner prata om samtidigt som bären plockas. Jag tittade inte på min mobil en enda gång på fyra timmar vilket måste vara rekord för mig. Enligt min familj är jag smått beroende av sociala medier och kanske ligger det något i det. Eller så har de fel eftersom jag visat att jag klarar mig utmärkt utan. Nackdelen med att inte titta på mobilen är dock att man inte har koll på tiden och plötsligt var det kort om tid innan jag skulle vara på plats hemma hos Magda för en altanfest. Allt som krävs är trevligt sällskap och en altan för att festen skall kunna börja.

Söndagen skall ju vara vilodagen men varför vila när man kan åka på intressanta loppisar och sedan på trädgårdsvandring på Morlanda säteri. Känner mig riktigt nöjd och glad över den här dagen. Trädgården på Morlanda säteri var både inspirerande och vacker. Dessutom sålde de en del av de växter som fanns i trädgården och jag kunde inte låta bli att köpa med mig jordgubbstok hem. Jordgubbstoken är en korsning mellan jordgubbar och ölandstok. Den ger inte så mycket bär men blommar fantastiskt fint och sprider sig tydligen bra. Ett annat bra fynd från dagen var en otroligt snygg klänning från 60-talet som jag måste skaffa mig anledning att använda snart!

Imorgon börjar en ny vecka vid kusten eftersom barnen har en vecka kvar på sin teaterskola. På fredag är det premiär och jag tror att barnen börjar att bli lite nervösa.

I måndags var vi ju iväg på en längre loppisturné genom Bohuslän och Dalsland. Idag ligger en ny artikel uppe på Livåleva där ni kan läsa om detta och spana in alla fina fynd.

Gamla bruket i Munkedal

I åtta år har vi om sommaren åkt förbi skylten vid det gamla bruket i Munkedal där det står att de serverar våfflor. I åtta år har vi tänkt att någon gång måste stanna och pröva deras våfflor. Men som med mycket annat så blir det inte av och vips så har sommaren gått och caféet hunnit stänga. I våras när det var konstvandring i Munkedal var vi på det gamla bruket och tittade på fin konst. Då bestämde jag mig att nu får det inte gå en sommar till utan att våffelstugan blev besökt. Sen har det varit full fart hela sommaren men så igår fick vi äntligen tagit oss tiden att åka dit.

Det är onekligen en charmig plats att besöka och byggnaderna är från sent 1800-tal och har tidigare fungerat som arbetarbostäder. Idag omgärdas de av en lummig trädgård och det känns som att vara på besök i Bullerbyn.

Medan våfflorna gräddas kan man passa på att titta runt lite i våffelstugan. Här finns hemslöjdade föremål till försäljning och vid regnigt väder finns det gott om plats att fika inomhus.

Fantastiskt goda våfflor och kaffe som serveras på kanna, kan det bli bättre? Är du i krokarna av Munkedal (mellersta Bohuslän, precis norr om Uddevalla) så passa på att fika på det gamla bruket. De har öppet till och med 4 augusti onsdag-söndag 15-19.

Som semester...

Turerna ut till kusten är över för den här veckan och nu väntar istället några dagar hemma i Hult. Efter det efterlängtade regnet har ogräset tagit fart igen och då gäller det att ligga i. Det har varit helt underbara dagar vid kusten, nästan som att fara iväg på semester men med den fördelen att kunna sova i sin egen säng. I norra Bohuslän finns dessutom mycket för oss att upptäcka fortfarande eftersom det är en miljö som är ganska så ny för oss. Jag är född och uppväxt i Kungälv så långt söderut i Bohuslän som det går att komma. Där fanns det gott om klippor och salta bad så det blev inte så att vi for norröver om sommaren när jag var barn. Istället tillbringades mycket tid hos mormor i Småland. Har således bättre koll på de småländska skogarna än på de bohuslänska klipporna. Några somrar tillbringades dock på Gullholmen utanför Orust som är en mycket charmig liten ö. Nu finns det mycket för oss att upptäcka och jag tror att jag tycker det är lika spännande som barnen.

Under veckan som har gått har vi hittat vår egna lilla badvik. Det är inte så att jag är rädd för folk men det är skönt att slippa knö när man skall bada. Vattnets temperatur skulle givetvis kollas innan det var dags för något bad. Jag är lite av en badkruka och tycker inte om när det är för kallt i vattnet.

Vädret pendlade mellan mulet och strålande sol, vilket kändes skönt. Man behöver en paus från solen ibland.

Det har varit en toppenvecka ute vid kusten och jag längtar redan till nästa. Känner att det här med semester är min grej och är mycket tacksam över att vi har ledigt i några veckor till.

Loppis i Hult

Sedan jag var riktigt liten har jag sprungit på loppisar och auktioner. Första fyndet gjordes på Folkets park i Kungälv och var en tavla med Tummelisa. Sedan dess har många fynd gjorts och det är alltid lika roligt. Många gånger har jag tänkt att jag vill driva en liten vintage/retrobutik och vem vet kanske blir det så. Genom företaget har Regina och jag ordnat några loppisar vilket också har varit fantastiskt roligt. Fast om sommaren så vill jag ut på landet och åka och leta efter loppisskyltar och köra på okända vägar. Eftersom det är sommar och Hult onekligen ligger på landet så känns det passande att ordna en loppis i trädgården. Nu rensas det i alla gömmor i Hult och det ser ut att bli gott om saker till försäljning. Vi har beställt strålande sol och det kommer finnas fika att köpa. På söndag 4 augusti är ni välkomna till Hult 10-16.

En stunds ensamhet

Ensamhet är en bristvara i Hult vilket faktiskt kan vara lite problematiskt. Jag tycker om att få vara helt själv ibland och jobbar som bäst när huset är tomt på barn, make och gäster. Det som kan vara lite motsägelsefullt är att jag också älskar när huset i Hult är fyllt till brädden av liv och rörelse från just barnen, maken och gästerna. Den här veckan tillbringar vi ute i Grebbestad eftersom barnen och deras kompis går på teaterskola där under två veckor. Teaterskolan drivs av två driftiga tjejer som är sommarlovsentreprenörer och har detta som sitt företag för sommaren. Otroligt bra initiativ tycker jag. Det är nästan sex mil att köra ut till Grebbestad för oss så medan barnen spelar teater får föräldrarna möjlighet till lite egen tid. Igår kunde maken och jag sitta och fika i två timmar helt ostörda och prata om just ingenting. När man är många i familjen hör det inte till vanligheterna att kunna prata så länge utan att någon vill något.

Idag stannade maken hemma vilket innebar att jag fick helt egen tid att förfoga över. Så vad göra på egen hand? Valet var ganska enkelt eftersom ett av mina absoluta favoritcaféer ligger i Grebbestad. Kap Horn är mysigt att besöka när som och har god mat och mysig inredning. Jag åker gärna dit om vinterhalvåret och fikar när det stormar utanför. Höststormar upplevs som allra bäst inomhus vid havet anser jag.

Med en bok som sällskap och god mat så är det synd att klaga på livet. Det är verkligen nödvändigt att ha tid för sig själv och sina egna tankar ibland.

Som ni ser är jag mätt, nöjd och belåten!

När så barnen är klara för dagen väntar nya utflykter. Vi har haft picknick med fantastisk utsikt varje dag och dessutom kunnat njuta av salta bad. Idag hittade vi en otroligt vacker liten strand som få verkar hitta till. Nu hoppas vi bara på att åskan skall dra vidare så vi får en stund på stranden även imorgon.

Elvis

Vaknar om morgonen av att katten Elvis buffar sitt huvud mot min panna. Han mår fortsatt bra och vi har börjat undra hur det är med hans hälsa egentligen. Veterinären säger att han inte borde leva och definitivt inte må så bra som han gör. Vi var där i förra veckan för att de skulle kunna lyssna på hjärta. Mycket tyder på att diagnosen som ställdes i april inte stämmer eftersom han mår så gott. Tydligen finns det ett annat tillstånd som ser i stort sett likadant ut på röntgen men inte är dödligt. Detta alternativ är dock så ovanligt att man inte kunnat tro att det gäller. Alltså besöker vi veterinären igen för att lyssna på Elvis hjärta för att de skall höra om blåsljudet finns kvar. Elvis som älskar all uppmärksamhet kan dock inte sluta kurra och det går inte att lyssna på hjärtat på en katt som spinner. Alltså får det bli ny röntgen. Veterinären vill inte ge oss falska förhoppningar säger hon men påpekar att Elvis utåt sett ser ut att vara en mycket frisk och nöjd kattherre och vi kan bara hålla med.

För några månader såg han verkligen eländig ut med tufsig päls och hade tappat mycket i vikt. Nu har han gått upp den förlorade vikten och lite till. Pälsen är vacker som aldrig förr och han orkar åter leka med kompisen Nemi i trädgården. Visserligen vilar han oftare än tidigare men så har han också varit väldigt sjuk. En katt sägs ju ha nio liv och på vår Elvis så verkar det som om det kan stämma!

Rosenpelargon

På våren 2002 fick jag en stickling av en rosenpelargon av min farmor. Idag är det en kraftig och livaktig planta som bor i mitt köksfönster året om. Egentligen borde jag ställa undan den för vintern men jag tycker om att känna att jag har en del av min lilla farmor hos mig hela tiden. Det som är lite speciellt med min rosenpelargon, förutom att jag fått den av farmor är att hennes planta var i sin tur en stickling hon fått från sin mamma, alltså min farmors mor. Farmor fick med sig en stickling när hon flyttade hemifrån på 1930-talet och den plantan kom sedan att följa henne genom livet. När farmor gick bort i oktober 2002 hade hon fortfarande sin rosenpelargon kvar. Jag kan inte annat än förundras över hur gammal en vanlig krukväxt faktiskt kan bli.

Pelargoner är verkligen tacksamma att ha eftersom de trivs i nästan alla lägen. Att döda en pelargon är verkligen inte det enklaste! Det skulle vara om man råkar glömma dem i vinterförvaringen i två år. Då kan jag tala om att de dör! Min första rosenpelargon har genererat en oändlig ström av nya sticklingar genom åren. Jag har även kunnat dela med mig av min farmorspelargon till familj och släktingar. Tänker att farmors mor startade en fin tradition när hon gav en stickling till sitt barn och så länge som min pelargon finns kvar kommer jag att fortsätta traditionen.

Loppistur

Dagarna i juli går en efter en och de fylls med solsken och härliga aktiviteter. Just nu händer det något roligt varje dag och det går inte att vara annat än nöjd med tillvaron. Visserligen skulle huset behöva städas och tvätten tvättas, men varför ägna tid åt sådant när det är sommar och solen skiner? Den här dagen har till stor del tillbringats i bil på vägar i Dalsland och Bohuslän i jakt på loppisar. Regina, Sophie, Magda, Vida och jag började dagen med kaffe och frukost i Hult och gav oss sedan ut på loppisjakt.

Det där med sommarloppisar är lite spännande eftersom de varierar från år till år och ibland från vecka till vecka. Loppisar som året innan fanns där var nu borta och andra hade kommit i deras ställe.

Viktigast för alla utflykter är maten, i alla fall om man vill ha glada resenärer. När man ger sig ut och åker på småvägar är det klokt att ha med egen lunch eftersom det kan vara svårt att hitta någonstans att luncha.

Vi bjöds dessutom på provsmakning av olika sorters gurka och sockerärtor som Magda odlat. Oj vilken skillnad i smak på en hemodlad gurka och den man köper.

Fast vi åkte helt andra vägar än tidigare hittade vi tillbaka till en loppis där vi varit förut. Här hittade jag ett gräsligt grönt halsband som jag inte kunde motstå.

Att åka på loppis blir man glad av!

Fika i gröngräset hör också till när man är ute och far. Kaffe smakar enligt mig alltid godare i kopp och i detta håller Magda med mig. Magda var utflyktens kaffeansvariga och såg till att vi drack vårt kaffe ståndsmässigt!

Vår loppistur var riktigt lyckad och det var egentligen bara en loppis som inte var någon höjdare. Fast med tanke på att de andra var helt fantastiska så gör inte det särskilt mycket. Vi har dessutom varit ute och åkt på otroligt vackra vägar. Helst hade jag velat stanna varannan minut ungefär för att fotografera det vackra landskapet som vi susade förbi.

Dagens inspiration hittade på Våfflor och Vintage i Kville. Precis en sådan här skänk fast med en tillhörande överdel har vi här hemma i Hult. Den är fin men lite tråkig i trä. Har funderat i flera år på om jag borde måla om den eller ej. Efter att ha sett denna fina skänk är jag helt övertygad om att jag skall sätta igång att måla framöver.

Dagens sko

Inser att det var länge sedan jag hade ett skoinlägg här på bloggen. Tänk så många skor som redan hunnit visas upp och ändå finns det många kvar. Om ni inte anat en besatthet vid skor innan så borde ni göra det nu! Dagens sko är en retrosko i vardande. Den köptes 1997 när jag fortfarande gick på gymnasiet. Även när klumpiga klackar och platå var helt ute så fortsatte jag att använda dessa skor då de är fantastiskt söta och dessutom blir man riktigt lång vilket jag gillar. De känns dessutom retroinspirerade vilket bara är att gilla. Under flera år har jag inte kunnat ha skorna men nu sedan jag är tillbaka på min gamla skostorlek igen så passar de perfekt. Jag pratar ju ofta om det här med pris per tillfälle. Alltså vad varje användning av ett plagg eller en sko har kostat. Använder jag bara ett par skor en enda gång blir priset per tillfälle hela köpesumman. Använder jag dem istället tio gånger då delas köpesumman i tio. Jag tror att det är bra att tänka pris per tillfälle och tänka kvalitet i första hand. En klänning som var dyr att köpa men som håller i tjugo år är en bra investering. En billig klänning som håller för tre fyra användningar är inte en lika bra investering. Dessa skor köptes på rea för femtio kronor och jag har för länge sedan tappat räkningen på hur ofta de använts. Priset per tillfälle är dock rejält lågt!

Minus 40 kilo!

Egentligen är det bara en siffra på en våg och den säger väldigt lite om hur jag mår. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig riktigt glad och stolt över att vågen nu står på 70 kilo vilket innebär att jag har gått ner 40 kilo sedan i juni förra året. I början efter gastric bypass operationen gick det fort att gå ner i vikt men nu har det planat ut. Vill jag ner mer nu så krävs träning och fokusering. För egen del är jag rätt nöjd att väga som jag gör nu däremot förvånar det mig hur roligt det är att träna. Jag var aktiv och tränade även innan operationen men då mest som ett nödvändigt ont. Jag visste att jag var tvungen till det men tyckte alltid att det var hemskt och ville bara att det skulle ta slut. Idag ser jag fram emot mina träningspass och tävlar med mig själv om att prestera bättre från varje gång.

Tänk vilken skillnad ändå på livet före och efter operationen. Idag orkar jag springa fem kilometer, något jag inte ens kunde föreställa mig innan. För ett år sedan väntade jag på operationen och var mycket nervös för hur det skulle gå. Idag vet jag att det gick bra och att det kom att bli ett av de klokaste besluten jag har tagit. Vet att jag har sagt detta förut men det tål att upprepas. En gastric bypass operation är inte någon enkel lösning eller fusk. Alla sätt att gå ner i vikt kräver hårt arbete och uppoffringar från den som skall ner i vikt. Visst har jag fått en del besvär som är relaterade till min operation, men de är ingenting i jämförelse med de hälsovinster jag har gjort.

Jag är otroligt tacksam över att ha fått möjligheten att göra en gastric bypass. Hade jag bott i ett annat land är detta inte någon självklarhet men eftersom vi i Sverige finansierar sjukvården gemensamt via skatten så får vi möjlighet att få den vård vi behöver. Just det där att operationen är finansierad med skattemedel gör att det känns extra viktigt att förvalta den väl.

Jag var förberedd på att jag skulle gå ner i vikt men jag hade inte väntat mig att det även gäller fötterna. Har minskat nästan två skostorlekar vilket gör mig lite förtvivlad med tanke på alla vintageskor jag har. De flesta har dock fungerat alldeles utmärkt att använda med en sula. Resten brukar få följa med när vi har fotograferingar för Livåleva så då blir även de använda även om jag inte kan ha dem längre.

Kort sagt så är livet gott och min nya kropp och jag vi trivs bra tillsammans!

I sommarens soliga dagar

Vissa dagar i Hult är bra och andra är ännu bättre. Igår var en sådan dag som var helt fantastiskt bra. Egentligen var den som många andra dagar här hemma, vi grejade i trädgården och njöt av solen. Igår hade vi även Magdalena och min pappa som sällskap. Magda är som en virvelvind när hon drar in i vår trädgård och plötsligt känns även de riktigt tråkiga sysslorna roliga. Hennes positiva energi smittar av sig och det blir verkligen kul att jobba.

Det är Magda som fått mig att bli entusiastisk inför att odla och nu kan jag skörda det jag har sått. Känns verkligen helt fantastiskt att mycket av middagens innehåll kommer från den egna trädgården. Igår testade vi att göra beer can chicken vilket var ett lyckat experiment. Det såg dock lite galet ut när den grillades eftersom man tar en hel kyckling, trär upp den på en ölburk och sedan ställs allt på grillen. Till kycklingen serverades pesto gjord på mangold och dill som jag plockat. Sallat, rädisor och sockerärtor kom även de från den egna odlingen och allt smakar bättre när man fått slita för att det skall växa. När potatissalladen skulle göras upptäckte vi att vi inte hade någon majonäs och prövade därför att göra egen. Det var oväntat enkelt och resultatet så bra att jag tvivlar på att jag kommer att köpa majonäs igen!

Här har ni min glada inspiratör och goda vän Magda. Vi avslutade dagen med en tur till hembygdsgården i Fisketorp där det är café om sommaren. Där fanns minst sju sorters kakor att välja på och dessutom gott om glutenfria alternativ till Magda. Kan inte bättre bli!

Väl hemma igen hittade vi Elvis sovande i solen på trappan. Jag tänker ofta att en katt måste ha det perfekta livet under förutsättning att de bor hos en bra familj. Äta, sova, spatsera lite, äta och sova lite till.

Rosenträdgården som påbörjades förra året är ännu inte klar, men nu äntligen på god väg. Igår målades träkonstruktionen och det som nu återstår är att sätta armeringsmattorna på plats. Sen kan rosorna klänga så mycket de vill.

Rosorna som redan planterats blommar för fullt och jag planerar för fler sorter. Har promenerat runt på den lokala plantskolan och låtit mig inspireras. Dels vill jag ha balans i färg och sort men jag vill också att det skall blomma så länge som möjligt. Tänker varva med sorter som blommar tidigt och sådana som blommar riktigt sent så vi kan njuta av vår rosenträdgård under så lång tid av året som möjligt.

Växtkraft

Det växer så det knakar i trädgården i Hult och äntligen känner jag att jag kan hålla jämna steg med ogräset. Även om jag är nöjd med det fantastiska väder vi haft den senaste tiden så känns det som om trädgården gärna skulle vilja ha lite regn. Det krävs onekligen en hel del vattnande för att inte våra blommor och odlingar skall torka ut. Tänker på en del av de trädgårdar jag såg i Namibia och inser hur otroligt mycket tid som måste ha lagts på att vattna dem. Där nere är en trädgård något av en statussymbol. Det kräver nämligen att du har någon som jobbar på heltid med att sköta trädgården och då främst vattningen. I ett land som till största delen består av öken känns det lite galet att slösa dyrbart vatten på en trädgård om det inte är för att där odlas mat.

Praktlysingen har kommit att bli en riktig trädgårdshjälte här i Hult. Den kräver inte någon omsorg och blommar vackert vecka efter vecka efter vecka. Den gula färgen verkligen lyser upp i trädgården och utgör en vacker fond i en av våra rabatter.

En av uppgifterna för dagen är att ta lite praktlysing och sätta i en ny rabatt och hoppas att den skall trivas där med. Vackra växter kan man inte få för mycket av och detta är en av mina favoriter. Vår stäppsalvia har blommar över men är fortsatt vacker. Inte lika vacker dock som när den var knalligt lila. Har även satt stäppsalvia i en av rabatterna men där har något ätit på den så endast några pinnar står kvar.

Rosorna har börjat blomma i Hult och alla buskar utom två har överlevt. Det såg länge mörkt ut för allesammans men till slut började det titta fram små gröna blad och nu blommar de!

Vi odlar sockerärtor för första gången i Hult och oj vad det växer och blommar. Sockerärtor hör till mina favoriter och det känns verkligen lyxigt att kunna gå ut och plocka lite när helst jag önskar.

Något som också växer galet bra är våra palsternackor. Även detta är det första gången vi odlar och vi väntar med spänning på resultatet.

Trädgårdsarkeologi

I trädgården i Hult har vi genom åren hittat många intressanta saker. Det knäppaste fyndet har nog varit en bildörr eller husets gamla vedpanna. Finaste fyndet var ett snapsglas i kristall som faktiskt var helt. För några dagar sedan gjorde maken ännu ett fynd när han höll på att gräva i trädgården.

Vi klurar lite på hur gammal flaskan kan vara. Jag minns inte att läskflaskorna sett ut så. Fast jag minns när PET-flaskorna kom, kanske såg flaskorna ut så här innan? När flaskan hittades var den täkt med jord men lite varsam rengöring visade att den är mycket välbevarad trots alla åren i jorden!

Det här ger onekligen perspektiv till dagens konsumtion av läsk. Idag är en flaska på två liter mer att betrakta som en familjeflaska. Många köper dessutom mer än en sådan flaska till lördagsmyset.

När vi hittade flaskan var den oöppnad även om en del av dess innehåll hade dunstat bort. Kolsyran fanns till och med kvar och det pyste när vi skruvade av korken. Innehållet luktar precis som cola skall lukta däremot så avstod vi från att smaka. Riktigt så vågade är vi inte!

Korken i sig är ett tidsdokument. Här kan man till och med få veta vart drycken har tillverkats.

Undrar lite hur en oöppnad flaska med läsk hamnade i trädgården. Glömdes den kanske bort? Eller var det någon som bestämde sig för att nu fick det vara nog? Sådant kan man fundera över en varm sommardag.