Vår i Hult

Året inleddes med milt väder som gav löfte om en annalkande vår. Tänk så ofta som en börjar att längta och hoppas att vintern inte skall bli mer än så. Fast januari är trots allt januari och utan tvekan en vintermånad även om dess inledning försökte att säga något annat. Nu är Hult åter inbäddat i snö följt av minusgrader vilket känns upplyftande efter regn och växlingar mellan plus och minus. Den där längtan efter våren har dock bitit sig fast i mig och jag längtar mer än vanligt. När vintern har varit lång och sträng då först brukar längtan ta mig med men i år har vintern knappast varit särskilt svår. Vi hade ju rosor som fortfarande blommade i rosenträdgården när det var tredje advent. I år tror jag att det är min egen sinnesstämning som föder min längtan. Ljus och värme får mig alltid att må gott och kroppen söker balans. Längtar efter att åter kunna tillbringa en stor del av dagen i vår härliga trädgård. Längtar efter att se resultatet av höstens lökplantering. Förra våren var första gången vi verkligen kunde njuta av vårblommor här i Hult eftersom jag hösten innan ägnat mycket tid åt att plantera lökar. Innan dess fick vi hålla tillgodo med enstaka små blommor här och var. Förra året hade vi dock helt fantastiska tulpaner, scilla, snödroppar, krokus och annat fint att njuta av. Tror att varenda blomma finns dokumenterad. Blommor är ju tacksamma motiv att fotografera. Motivet i sig är vackert och allt som krävs för en fantastisk bild är då lite ljus. Sällan är det så enkelt att känna sig som en riktigt skicklig fotograf!

Jag nästan förundras över allt det vackra som numera finns i vår trädgård. Det är ju inte länge sedan var trädgård istället var en djungel av ogräs där ingenting förutom just ogräs och rönnspirea trivdes. Då bävade jag istället inför trädgårdssäsongen eftersom det var en säsong som alltid gav mig en känsla av maktlöshet. Hur skulle vi någonsin kunna bringa ordning på vår tomt och kunna kalla marken där för trädgård? God hjälp, hårt arbete, en grävskopa och ännu lite mer hårt arbete så har vi på bara några år förvandlat djungeln till en trädgård jag fullkomligt älskar. 

Tänk att allt detta vackra finns under snön och bara väntar på att åter få blomstra. I år väntar jag med stor iver på att få se alla alliumlökar jag har planterat. Såg blommor med fantastiskt vackra lila bollar i Malahide på Irland förrförra året och blev helt förälskad i dem. Frågade här på bloggen vad det kunde tänkas vara och fick snabbt svar från mina kloka läsare. Tack vare er kommer det snart att växa vackra lila bollar även i Hult. Tänk om nu bara snön ville ge sig för i år och temperaturen bli lite varmare. Kan knappt ge mig till tåls, vill få njuta av allt vackert som väntar!

Vårt lilla mirakel

Idag har vi återigen hämtat ut medicin till vår katt Elvis. Det har snart gått två år sedan vi fick besked att Elvis var döende. Han har förstorat hjärta och lungödem och vi fick veta att han bara hade kort tid kvar att leva. Elvis är dock lyckligt ovetande om att han är sjuk och lever livet på bästa sätt om en är katt. Han klättrar i träd, busar med de övriga katterna och hunden Ida och följer alltid med ut på skogspromenaderna. När vi grejar ute i trädgården då är han med hela dagen och vill gärna hjälpa till att plantera om växter eller gräva lite i odlingslådorna.

Elvis övervakar trädgårdsarbetet

Enda skillnaden mot Elvis och de övriga katterna är att han får en liten tablett varje dag och dessutom måste äta specialmat. Hur han kan må bra eller ens vara vid liv är en gåta men vi är mycket tacksamma över att ha honom hos oss.

Elvis tillsammans med vår gamle hund Adde

Alla katter är speciella och har sina egenheter. Här hemma i Hult blir det särskilt tydligt då vi har fem katter och de alla är sina egna personligheter och mycket olika varandra. Fast Elvis är ovanlig även för att vara katt. Jag tänker ibland att han tror att han är en hund snarare än en katt. Han har samma tillgivenhet som en hund och är mycket mån om att göra oss glada på ett sätt som bara hundar annars gör. Kanske är han präglad av att hans första och käraste vän var vår hund Adde. De två var helt oskiljaktiga och katten var helt förtvivlad när hunden dog för fem år sedan.

Elvis är en trogen följeslagare på våra promenader

När Elvis fortfarande var dålig, innan medicinen hade gjort sin verkan då orkade Elvis inte längre med vår vanliga runda i skogen. Efter halva vägen orkade han inte längre gå och fick bäras hem. Att inte följa med var dock inte något alternativ för honom. Trots den svåra ansträngningen så vägrade han att stanna kvar hemma, han skulle med. Efter några veckor orkade han plötsligt med hela promenaden och snart var Elvis helt återställd. Vi kontaktade åter veterinären som trodde att det gjorts en felaktig diagnos. En katt med Elvis tillstånd borde inte ha blivit bra igen. Medicinen skulle göra hans sista tid lite lättare men istället gav den honom en andra chans vilket förvånade alla. Vid återbesöket hos veterinären konstaterades att ingenting var förändrat, Elvis var fortfarande dödligt sjuk. Däremot hade han ökat i vikt igen och såg ut som en mycket frisk och hälsosam katt. Några gånger i månaden hostar han men annars är han helt opåverkad av sitt sjukdomstillstånd.

Om någon fotograferar då skall Elvis alltid vara med!

 Den senaste tidens händelser har påmint oss om att livet är skört och bräckligt. Elvis är dock en fin påminnelse om att vardagen också innehåller mirakel!

Tacksamhet!

Jag känner den djupaste tacksamhet till de människor jag har förmånen att dela mitt liv med. Fantastiska människor som stället upp i alla lägen och finns där när livet är svårt. Som vet vad som behövs innan det än behöver sägas.Vi har begravt min pappa idag och jag känner mig rörd över det intryckt han gjort inte bara i mitt liv utan även i mina vänners. Känner mig lyckligt lottad mitt i sorgen över att vara omgiven alla dessa otroliga människor. Livet är bräckligt och skört vilket kan vara lätt att glömma bort. Vi tycker oss vara odödliga fast vi vet att så inte är fallet. Viktigast av allt är de människor vi delar våra liv med och hur vi vårdar våra relationer. Jag har ett halsband där det står: Älska den du är, det du gör och dem du lever nära - det är allt! Ett enkelt men mycket klokt budskap.

Sen blir allt som vanligt

På onsdag skall vi begrava min pappa vilket känns helt ofattbart. På fredag har det gått en månad sedan han gick bort och jag har nog fortfarande inte förstått att han verkligen är borta. Insåg igår att jag väntar på att begravningen skall vara över så allt kan bli normalt igen. Att livet kan bli som vanligt. Märkligt att tänka så eftersom det inte kommer att bli som vanligt igen. Livet kommer förvisso att gå vidare men det kommer vara annorlunda. Så småningom kommer det att åter kännas som vanlig vardag men nu är det en tillvaro med saknad. De sista två åren bodde pappa i sort sett hos oss vilket gör hans frånvaro tydligt märkbar. De flesta av våra veckorutiner var även pappa en del av. När vi var och handlade då handlade vi även till honom, vi åt middag tillsammans flera gånger i veckan och när han flyttade in i sin lägenhet tittade vi förbi nästan varje dag. Sedan han gick bort har det varit mycket som skall hanteras och planeras. En begravning måste ordnas och samtal måste ringas. Jag märker att jag fått märkligt dålig förmåga att ta tag i saker vilket annars brukar vara min styrka. Just nu blir saker liggandes, en del av dem viktiga men det är som inte möjligt att ta tag i dem. Att förlora sina föräldrar hör till livet, det är något som kommer att ske förr eller senare. Med tanke på att min pappa varit svårt sjuk i hela mitt liv är jag verkligen tacksam över att det är först nu han är borta. Även om det är en naturlig del av livet så känns det inte mindre jobbigt. Nyss var han här, nu är han borta och på onsdag skall vi hedra hans liv och ta ett gemensamt farväl.

Smaskig fredagsfika

Det är fredag och en ny helg väntar. En helg inleds på bästa sätt i min mening med fika. Vi har den senaste tiden läst boken Råsmart familj av Ulrika Hoffer och verkligen blivit inspirerade. Det är en tankeväckande bok med många goda recept. Vi har under lång tid jobbat med att ställa om kosten men det känns ibland lite trögt och även svårt och då kan det vara skönt med lite inspiration. För vår del handlar det om att hitta bra och smarta val i vardagen när det ofta är fullt upp. Det är då det är lätt hänt att maten inte blir så genomtänkt som en skulle önska. Med hjälp av en månadsplanering för maten och med bra inspiration har vi hittat en bra balans vilket verkligen känns bra. Att avstå från det som är gott känns onekligen tråkigt särskilt om en som jag älskar att fika. Däremot kan traditionell fika väljas bort till förmån för andra alternativ. Igår var vi galet sugna på choklad vilket resulterade i ett recept på chokladmuffins. Attans goda och dessutom helt utan socker.

Lizas chokladmuffins

75 g smör (går också bra med kokosolja)

2 dl havregryn

2 ägg

3 bananer

1 dl yoghurt

8 dadlar

3 msk kakao

3 tsk bakpulver

Rivet apelsinskal

Gör så här
Smält smöret och mixa sedan smöret tillsammans med havregryn, ägg, bananer, yoghurt, dadlar, kakao och apelsinskal. Resultatet blir bäst med en stavmixer. Smeten skall bli jämn och fluffig. Allra sist blandas bakpulvret i. Klicka ut smeten i muffinsformar och grädda i ugnen i 15-20 minuter på 225 grader.

Tanken om ett annat hem

Så här års infinner sig alltid en intensiv längtan efter våren. Efter ljus och grönska och möjligheten att dricka kaffe i trädgården. I januari kommer jag alltid på mig själv med att börja titta på bostadsannonser och fundera över hur det skulle vara att inte bo mitt i skogen och långt ut på landet. Kanske skulle vi istället köpa oss ett annat hus, ett hus med kortare avstånd till allt och allra helst ett färdigt hus. Så tittar jag på de där annonserna och tittar även utanför kommunen där vi bor. Fast ganska snart begränsar jag sökandet igen eftersom jag trivs så bra i kommunen jag bor. Här har vi vårt liv sedan sju år tillbaka och har hunnit få djupa rötter.

Även om jag begränsar sökningarna så finns det gott om hus att titta på. Fast om jag hittar ett som ligger på vad som skulle vara rätt plats så är huset aldrig rätt och hittar jag ett hus som stämmer med mina önskningar då är platsen fel. En blir lite bortskämd av att vara van vid ett hus med generösa ytor och då känns det svårt med ett som är mindre än det vi har. Sen var det ju det där med hur det önskade huset bör ligga. Ett villaområde känns inte aktuellt och då begränsas sökningen allt mer. När jag tittat runt en stund brukar jag som alltid komma fram till att jag egentligen inte är trött på vårt hem. Istället är det vintern som gör att jag tycker att avståndet till resten av världen känns lite väl långt. Alltså är det inte rätt sak att ge sig ut på husvisningar och leta efter ett nytt hem. Betydligt enklare är att se tiden an och vänta på att ljuset skall komma åter. Så snart vårens första blommor börjar titta upp och luften blivit något ljummare då kommer jag undra hur jag alls kunde tänka att jag ville bo någon annanstans. Visst är det märkligt hur mycket årstidernas växlingar kan påverka ens känslor.

Ida och jag i somras

Huset i Hult är mitt hemma och har varit det sedan första gången jag klev in genom dörren. Hur den där känslan av att ha kommit hem kunde infinna sig då är egentligen mycket märkligt. Huset i Hult hade då varit tomt i femton år och trädgården var en enda djungel. Jag kunde inte se allt som behövda göras utan kände bara den där känslan att nu äntligen hade jag kommit hem. Maken kände samma sak och det dröjde inte länge innan vi var stolta men förskräckta ägare till ett renoveringsobjekt för den händige. Sedan dess har jag lärt mig att det är alldeles livsfarligt att bara gå på känslan när en köper hus. Känslan är varken logiskt eller förnuftig. Samtidigt har jag också lärt mig att den där känslan är en viktig faktor i förmågan att lyckas med sådant som kan kännas omöjligt. Just nu känns det tungt att bo på landet men jag avvaktar och tänker att om en månad är den känslan förändrad.

Polkatryffel

Varje år köper jag fina polkagriskäppar att hänga i julgranen. Det är verkligen fint och juligt och dessutom gott om sötsuget skulle smyga på. När julen är bortstädad och granen kastats ut dröjer det dock inte länge innan barnen har tröttnat på polkagriskäpparna som då blir liggande i skafferiet. Att slänga mat eller som i det här fallet godis känns onödigt och då behöver en istället vara lite kreativ. Vad sägs om tryffel med polka? Första gången vi testade att göra tryffel valde vi en mycket mörk choklad vilket inte uppskattades av barnen. Nästa gång testade vi ljus choklad vilket vi vuxna tyckte blev lite väl sött i kombinationen med polkagris men en får helt enkelt pröva sig fram. Personligen tyckte jag mycket om kombinationen av lite mörk och nästan bitter choklad tillsammans med polkagris.

Polkatryffel

200 g mörk eller ljus choklad

1 dl grädde
1 dl krossade polkagrisar
Florsocker att rulla i

Gör så här:
Hacka chokladen fint och lägg i en bunke. Koka upp grädden och häll den sedan över chokladen. Rör tills chokladen smält helt och blandat sig med grädden och rör sedan ner de krossade polkagrisarna när chokladen börjar svalna. Polkagrisarna ska vara finhackade och lite ojämnt krossade och inte pulvriserade. För bästa resultat kan en lägga polkagrisarna i en påse, lägga en diskhandduk ovanpå och sedan slå på påsen med en hammare. Häll smeten i en form klädd med plastfolie eller bakplåtspapper och låt stå ett par timmar i kylen. Skär sedan tryffeln i lagom stora bitar, forma till runda kulor och rulla i florsocker.

En inspirerande helg

Jag är på väg hem efter en otroligt inspirerande helg. Lyckades komma med ett tidigare tåg från Göteborg och kommer därför hem två timmar tidigare vilket känns som en fin avslutning av den här helgen. Det är verkligen helt fantastiskt att under en helg få umgås med andra politiska ledare och dessutom  få spännande föreläsningar. Fokus den hör gången låg på ekonomi och på den svenska modellen och helt ärligt kändes det ganska skrämmande. Ekonomi känns  otroligt svårt och tungt tycker jag och jag har känt att mina kunskaper i ämnet är otillräckliga. Efter den här helgen inser jag att jag kan mer än jag tror och att det inte heller behöver vara så tungt och skrämmande.

Det absolut bästa var dock att lyssna på kvinnan till vänster i bild som heter Agneta Stark och är docent i företagsekonomi. Har läst henne men aldrig hört henne men har nu fått en ny idol. Hon är otroligt inspirerande och kunnig. Andra höjdpunkter från helgen har varit att jag bodde på ett charmigt litet hotell i Stockholm och sedan på Bommersvik. Jag har ätit fantastiskt god mat, hotellfrukost tre dagar i rad känns onekligen lyxigt. Dessutom fick jag till lördagens middag tillfälle att inviga min fina nys klänning. Har ett par röda skor från 50-talet hemma som kommer att bli helt perfekta till klänningen och det grämde mig något att jag inte hade dem med mig. Fast hur skönt det ön är att var iväg så är det otroligt skönt att vara på hemväg. Det är bra att få längta lite efter varandra ibland men nu får längtan gärna vara över.

En resedag

Har ägnat dagen åt att resa och tillbringar nu kvällen i Stockholm. Imorgon är det dags för den andra träffen på ledarskapsutbildningen jag går. Sist reste jag samma dag vilket innebar att det blev en mycket lång dag eftersom jag lämnade Hult strax efter klockan fem på morgonen. Det i sin tur resulterade i en mycket trött Liza under hela fredagen. Den här gången beslutade jag således att åka upp en dag tidigare och med det ge mig själv sovmorgon imorgon. Alltså har jag ägnat större delen av den här dagen till att resa. Först ett tåg för att komma till Göteborg och sedan ännu ett för att komma till Stockholm. Min resa har jag ägnat åt att skriva och läsa och att njuta av tystnaden. Det är sällan jag har lyxen att vara helt ensam så när tillfället ges njuter jag verkligen av ensamheten. Kanske märkligt att se sig som ensam på ett fullsatt tåg men så var det eftersom ingen där var det minsta intresserad av mig vilket är en ovanlig känsla när en är förälder.

Väl framme i Stockholm hade jag två mål. Det första att hitta till mitt hotell och checka in och det andra att hitta till butiken Coola tanten. Sist jag var i Stockholm hade jag inte möjligheten att leta upp butiken men nu visade det sig att jag bokat ett hotell på kort gångavstånd därifrån. Anledningen till att jag så gärna ville besöka just Coola tanten är att det är en butik med fantastiskt fina kläder i retro- och vintagestil och dessutom skor och accessoarer. Lyckades utan problem hitta dit och hittade dessutom med en gång en klänning jag förälskade mig. Dessvärre var klänningens storlek inte helt kompatibel med min kropps storlek och besvikelsen var total. Det var ju den klänningen som jag ville ha! Fick dock fin hjälp från tjejen i butiken som plockade fram en annan klänning i samma modell men med ett annat tyg. Den var dessutom ännu finare än den första och passade perfekt!

Närbild på min nya fina klänning

Egentligen borde jag kanske ha passat på att vara kulturell eller för den delen passa på att umgås med någon god vän som jag inte träffat på länge. Det är ju inte så ofta jag är i Stockholm och då borde en verkligen passa på. Fast det lockade betydligt mer att titta på Antikrundan tillsammans med en kopp te och bara vara. Har också ägnat mig åt att studera världen utanför mitt fönster. Egentligen ganska spännande att se en stads liv. Tänk så olika platser ändå kan vara, det finns inte många likheter mellan centrala Stockholm och mitt Hult. Skillnader är intressant och spännande. Roligt att komma bort en stund och få längta efter hemmet ibland.

Varm sallad med grönkål och granatäpple

Grönkål hör till mina favoriter och så här års går det verkligen att frossa i den gröna kålen. Den som tror att grönkål bara är en dekoration på julbordet tror helt fel och borde genast tänka om. Förutom att kålen är fantastiskt god så är den dessutom riktigt nyttig. Grönkålen förknippas kanske allra mest med långkål men det finns oändligt mycket mer att använda den till. I år har jag åter tänkt ge mig in på att odla egen grönkål. Först måste jag bara hägna in en del av mina odlingar eftersom rådjuren uppskattade grönkålen väl mycket sist jag odlade den.

Varm sallad med grönkål och granatäpple
Grönkål
Morot
Palsternacka
Lök
Kikärtor
Granatäpple
Äpplesirap (går också bra med honung)

Gör så här:
Skala och skär morot och palsternacka i stavar. Skala och klyfta löken. Rosta morot, palsternacka och lök i ugnen på 200 grader tills dess blir mjuka. Hacka grönkålen och tillsätt den tillsammans med kikärtorna. Ringla äpplesirapen över grönsakerna och sätt in i ugnen tills dess kålen blivit mjuk. Det är viktigt att vara uppmärksam eftersom grönkålen lätt bränner. När salladen är klar tillsätts granatäpplekärnorna.

Receptet har inte några exakta mängder angivna eftersom jag brukar göra lite olika från gång till gång. Ibland lite mer lök och ibland kanske lite mer morot. Smakkombinationen är dock riktigt god, särskilt med ringlad äpplesirap på. 

Ett enkelt litet projekt

För ungefär ett år sedan läste jag på en blogg om hur en på ett enkelt sätt kunde sy ihop två mattor till en golvkudde. Så fiffigt tänkte jag och köpte raskt fyra stycken mattor för kunna sy ihop kuddar. Sen ställdes kassen med mattor och kuddar in i mitt arbetsrum och blev till ett dåligt samvete. Varje gång jag öppnade dörren och såg kassen med dess innehåll tänkte jag att nästa dag skulle jag sätta igång med projektet men det blev som aldrig av. Över jul och nyår när vi varit lediga bestämde jag mig att nu fick det vara nog med dåligt samvete och tog äntligen tag i projektet.

Kuddarna är sydda av mattan Signe från Ikea och kostar bara 19 kronor styck vilket gör detta till ett prisvärt projekt. Det färdiga kuddfodralet är sedan fyllda med två kuddar som heter Slån och även den kommer från Ikea och kostar 9 kronor styck. Även om priset på projektet är lågt så visade det sig vara tämligen tidsödande. Mattorna är så pass tjocka att det inte går att sy ihop dem med symaskin utan de måste istället sys ihop för hand.

Alltså var det bara att leta upp en rejäl nål och börja sy. Att sy ihop två mattor visade sig vara lite svårare än planerat eftersom alla fyra mattorna jag köpt var av olika storlekar. Fast att de är olika stora gör egentligen inte så mycket eftersom det inte riktigt syns när kudden är klar att den är lite sned. Efter att ha ägnat orimligt lång tid åt att sy ihop ena långsidan svor jag att så snart kudden var klar skulle jag aldrig mer sy igen. Det är ju tråkigt och tar orimligt lång tid. Fast när kudden väl var klar kändes det dumt att inte sy även den andra kudden. Om jag inte sydde klart den då skulle jag ju ha kvar mitt dåliga samvete. Kudde nummer två tog betydligt kortare tid att sy och halvvägs in i projektet kändes det märkligt nog både roligt och avkopplande att sy.

Nu har vi då två färdiga kuddar, de är inte perfekta men oj vad jag gillar dem. Barnen har önskat sig kuddar även till deras rum så de kan sitta på golvet och mysa. Hade jag fått den frågan under tillverkningen av kudde nummer ett då hade de fått ett morrande nej till svar men nu ser jag fram emot att sy fler.

Även katterna uppskattar de nya kuddarna och det ligger ständigt någon katt och sover på kuddarna. Kanske borde katterna få varsin kudde tänker jag!

Vardag

Ett nytt år har tagit sin början och nästan två veckor har hunnit passera sedan årsskiftet. För oss här hemma i Hult har årets inledning varit tung. Livet måste gå vidare även när det är svårt. Samtidigt känns vardagens rutiner som ett ankare just nu. Som någonting som förankrar oss i vardagen och i det normala. Vi har städat undan julen, bokat in barnens alla aktiviteter samtidigt som vi röjer ur pappas lägenhet och planerar hans begravning. Som sagt livet fortsätter och så måste det vara. I helgen drabbades vi av stormen Egon och nu finns här att göra när det gäller att röja upp efter de hårda vindarna. Taken på växthus, förråd och uterum har blåst sönder och dessutom har ett stort träd blåst nästan omkull. Samtidigt är vi tacksamma över att bara ha materiella skador att förhålla oss till. När jag var på väg hem i lördags föll ett stort träd precis framför bilen men jag hade tur och lyckades stanna. Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv och en sådan händelse väcker onekligen många tankar. Skadorna här hemma känns inte så viktiga längre i jämförelse. Dessutom var vårt växthus lite av ett experiment. Väggar och dörr höll alldeles utmärkt, men taket blåste sönder. Nu får vi ta ställning till om vi skall sätta fast plasten på ett annat sätt eller om vi kanske skall ha ha ett annat material på taket. Känner mig onekligen tacksam över att fortsatt ha möjligheten att ta hand om vardagens alla måsten här hemma i Hult. Egon skapade lite mer jobb till oss men det kunde onekligen varit värre.

Elvis hjälper till att inspektera skadorna i trädgården

Förra söndagen

Mycket har hunnit att förändras under veckan som gått sedan det senast var söndag. Då var världen vackert vit, yngsta barnet fyllde tio år och pappa var på bättringsvägen. Nu är både snön och pappa borta. Livet är förändrat på bara en vecka.

Förra söndagen var det rejält kallt och Hult var inbäddat i snö. Jag är inte särskilt förtjust i varken snö eller kyla men Hult blir onekligen vackrare i snö. Så hör års är trädgården inte särskilt spännande men med lite snö är den som förvandlad. Vår slänt blir plötsligt till en toppenbra pulkabacke som barnen lekte i med stor förtjusning. Hunden Ida älskar snö och tyckte det var fantastiskt roligt att jaga både barn och pulka.

Att grilla om vintern är något vi borde göra oftare. Egentligen är det tokigt att vi grillar som mest under den tid då det är som varmast ute. Då uppskattar en inte riktigt grillen som på vintern. Förutom att grillen blir en plats att tillaga maten vid blir den också en härlig värmekälla för den som är frusen. Lite knepigt är det att äta korv med bröd med vantar på men även det fungerar när en är hungrig.

Efter en härlig dag i trädgården avslutade vi med kalas. Födelsedagsbarnet hade börjat dagen med att få biljetter till One Direction i Göteborg i sommar och var därför salig av lycka. Kalas med nära och kära, god mat och mer presenter gjorde dagen fulländad i hennes mening.

Efter en sådan dag var vi alla trötta men mycket nöjda. Det var en riktigt bra söndag helt enkelt. Även den här söndagen har varit en riktigt bra dag men  kantad av en sorg som inte fanns förra veckan.