I bara nattsärken

Besökte en helt underbar vintagebutik i Uddevalla idag som heter Söders Nostalgi. Har gått förbi så många gånger men det har alltid varit vid fel tidpunkt. Idag var det dels öppet och dessutom hade jag tid att stanna och titta. Titta gjorde jag verkligen, en så underbar butik. Får ägna ett helt inlägg åt alla fina bilder därifrån tror jag. Dagens fynd blev en nattsärk från 20-30-tal. Verkligen ett helt fantastiskt hantverk och material. Det är många timmars arbete som har lagts på att sy särken och den förtjänar onekligen en ny tillvaro.

Butiken får pluspoäng för den fina påsen och att klänningen slogs in i silkespapper. Enkelt men effektfullt och helt i min smak!

Tänk nattsärkar görs inte idag som de gjordes förr!

Fantastiska detaljer och handarbete.

Tanken är att särken skall sys om eftersom den är lite väl rymlig. Tänker att om den sys in och kortas av så har jag en riktigt vacker sommarklänning.

Känner mig lite som en sommarlucia!

Så vad nu?

Det var nog först igår när min kamera gick sönder som jag insåg hur mycket jag använder den. Har redan hunnit vara frustrerad under morgonen över att inte kunna fotografera hur vackert det växer i trädgården. Normalt sett har jag ju alltid med mig min kamera ut. Den och Ida är mina ständiga följeslagare. Det märkliga är att den helt plötsligt bara slutade fungera när jag höll på att fotografera. Regina menade att eftersom jag använder den så mycket så tror den antagligen att den redan är tre år och att det obligatoriska felet vid tre år och en månad slagit till. Alltså felen som händer efter att garantin har gått ut. Nåväl nu håller jag tummarna för att företaget jag köpt kameran från har en riktigt bra kundtjänst!

Under tiden som jag inte har en fungerande kamera lägger jag in en bild som inte har med inlägget att göra!

Brödbak i Hult

När vi bakar här i Hult så ser vi till att göra det ordentligt. När man ändå är igång så går det av bara farten och då är det lika bra att passa på att smida medan järnet är varmt så att säga. Favoritbrödet de senaste året är ett bröd med morot och linfrön. Gott och mättande och morötterna gör att det håller sig saftigt länge. Till och med tonårsdottern som är lite skeptisk till mina nyttigheter älskar detta bröd och sitter gärna uppe en stund extra om jag bakar på kvällen.

Bröd med morot och linfrön

25g jäst 

5dl vatten
0,5 dl rapsolja
2msk flytande honung
2 morötter (finrivna)
1dl krossade linfrön

0,5 dl linfrön

2 msk torkade nässlor

6dl rågsikt
8dl vetemjöl

Rör ut jästen med ljummet vatten i en bunke eller köksmaskin. Tillsätt övriga ingredienser och arbeta degen till den är smidig. Allra bäst blir degen om den görs i en köksmaskin och får stå och blanda i några minuter. Jäs ca 1 timme.

Ta upp degen och knåda den lätt på mjölat bakbord. Dela degen i 16 delar och rulla dem till bullar. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Jäs ca 30 min utan bakduk. Grädda 10-15 min mitt i ugnen på 225 grader. Låt bullarna svalna på galler eller på en bakduk.

De torkade nässlorna kan uteslutas ur receptet.

Jag brukar låta bröden svalna mellan bakdukar. Enligt min farmor håller sig brödet saftigt längre då. Jag vet inte om det stämmer säkert, men det verkar ju dumt att chansa eftersom att resultatet hittills alltid har blivit bra.

Väl svalt fryser vi in brödet i återförslutningsbara påsar. De är praktiska att använda eftersom det inte är alltid som allt bröd används på en gång. Påsarna kan dessutom återanvändas till många brödbak. Nu är frysen i källaren helt full med bröd och vi behöver inte baka på ett tag!

Lite jävlar anamma!

I min uppfostran av barnen har det varit väldigt noga att peppa tjejerna och säga att de kan åstadkomma precis vad som helst i livet. Att tjejer och killar är lika mycket värda och att tjejer klarar saker lika bra som killar. Jag vill att tjejerna skall känna att de duger som de är och att de inte bedöms utifrån sitt utseende utan istället för vad de har i sina huvuden. Mina två stora tjejer är verkligen två unga kvinnor med skinn på näsan som inte tar skit från någon och det gör mig som mamma riktigt stolt. De två små tjejerna kommer garanterat bli lika tuffa som sina äldre systrar. Trots att jag har varit feminist så länge jag minns och trots att jag har hållit kurser i ämnet så blir jag ändå helt handfallen när jag utan förvaring springer på antika föreställningar om män och kvinnors förmågor.

Blev idag raljerad över min förmåga att göra något som personen i fråga ansåg var karlagöra. Att jag som trippar runt på höga klackar fast jag bor på landet inte skulle kunna göra sådant som en man kan. Sekunden innan hade min dotter varit stolt över att hon hade en cool mamma som förutom att gå i höga klackar också klarar av karlagöra så att säga. Kanske blev han provocerad av att jag som tjej kunde göra samma sak, men jag undrar varför det var viktigt för honom att sänka mig i min dotters ögon. Då när det hände blev jag så ställd så trots att jag brukar ha svar på tal så blev jag tyst. Väl hemma förklarade jag begreppet härskartekniker för barnen och förklarade att mannen i fråga använt sig av sådana. Som jag ser det begränsas inte mina möjligheter av att jag älskar höga klackar och klär mig feminint. Jag tycker om att ta plats och jag vill vara med och bestämma. Är inte rädd för att arbeta hårt eller att skita ner mig även om förpackningen indikerar något annat. Uppfylld av indignation inför det som skett valde jag att istället för att låta känslan bli till ilska bli till inspiration. När vi lite senare på kvällen skulle göra en fotografering av retrokläder så var ett av motiven givet!

We can do it!

Elvis vill som alltid vara med när en kamera kommer fram. Tänk att en katt kan vara en riktigt linslus. Klänningen på bilden har Regina och jag typ gemensam vårdnad om. När vi köpte in den till en fotografering för något år sedan så kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att den skulle passa på mig. Nu passar den oss båda och då får det bli gemensam vårdnad!

Marilyn Monroe sa en gång " Give a girl the right shoes, and she can conquer the world!" Det är ett citat jag gillar eftersom det ligger mycket klokskap i det. Med rätt skor står jag stadigt på jorden och det finns inga gränser för vad jag kan åstadkomma!

Ut i vida världen

Tänker att jag fortsätter på temat från igår. Jag älskar ju att resa även om jag är hysteriskt flygrädd. Varje gång jag sätter mig i ett flygplan är jag helt övertygad om att jag kommer att dö och lovar mig själv att aldrig mer utsätta mig för något sådant. Samtidigt har jag också lovat mig själv att inte låta mina rädslor styra mig! Jag reser utomlands flera gånger om året vilket skulle kunna indikera att vi är omåttligt rika och så är det inte riktigt. Däremot så kan jag säga utan att skämmas att vi är grymma på planering. Att resa med lite budget är egentligen inte särskilt svårt, men man måste vara beredd att lägga tid på planering. Igår skrev jag på detta tema på Livåleva och den som är sugen på att ge sig ut i vida världen kan förhoppningsvis hitta lite tips om hur resan kan bli billigare.

Fast jag skall erkänna att det var ett stort steg att ta för mig att så att säga kasta sig ut i det okända. Under flera år hörde jag hur bekanta reste ofta och trodde inte riktigt att det kunde vara möjligt. Fast det handlar om att våga ge sig ut och att våga ta kontrollen över sin egen resa. Idag skulle det kännas helt konstigt att åka på charter, jag vill ju bestämma själv vad min resa skall innehålla!

Regina och Anna när vi var i Edinburgh för två år sedan

Vänner på avstånd

En av mina käraste vänner är den som bor allra längst ifrån mig. Maggy bor i Namibia vilket är sanslöst långt bort och det är sällan vi har möjlighet att ses. Även om avståndet är långt både i tid och rum så försvinner det så snart vi ses. När hon var här på besök i höstas hade vi inte setts på fyra år, men den tiden försvann genast när vi träffades igen. Nu planerar jag att åka till Namibia till hösten för att besöka henne och jag är enormt förväntansfull. Sist jag var där var för fem år sedan och det känns spännande att komma tillbaka. Däremot blir det första gången jag åker dit och stannar kort. De andra gångerna har jag varit där i flera månader och nu blir det "bara" i två veckor. Biljetterna är ännu inte bokade eftersom jag tvekar och fegar? Vågar jag som är så flygrädd verkligen ge mig ut på en så lång resa själv? Så märkligt att jag tvekar eftersom jag har gjort den här resan helt själv förut utan att tveka alls. Fast då hade jag ju ännu inte blivit flygrädd. Nu när jag har skrivit det här och så att säga gjort mina planer offentliga då kan jag ju inte backa ur, det går ju helt enkelt inte för sig! Försöker att peppa mig själv och tänker att jag kan flyga, jag är inte rädd!

Maggy och jag i Uddevalla i juni 2008

På några timmar...

Växtligheten den här våren är lite märklig. Alldeles snart står syrenerna i blom här i Hult och samtidigt har tulpanerna inte kommit upp ordentligt. De flesta av tulpanerna väntar fortfarande på att vakna till liv medan en faktiskt redan blommar. Igår morse var jag ute och fotograferad och då var tulpanen fortfarande en knopp.

Bara några timmar senare börjar den spricka upp.

På eftermiddagen har blomman öppnat sig helt och jag förundras över hur snabbt det trots allt kan gå. Älskar verkligen färgen på mina tulpaner. Det är en färg som finns även i min garderob och lite här och var i mitt hem. Plommonlila brukar den ju kallas men kanske skulle jag här i Hult kalla den tulpanlila istället.

Måndag morgon igen och en ny vecka ligger framför oss. Konstaterar att denna vecka kommer att kräva skicklig planering för att ro iland. Vart kommer egentligen alla möten ifrån och varför skall alla vara på samma vecka och flera på samma dag? Jag vill ju egentligen bara vara hemma i Hult och njuta av min trädgård!

Denna mammans dag

Oavsett om det är mitt i veckan eller helg så börjar dagarna i Hult alltid tidigt. Så även mors dag även om den här mamman efter att hon uppvaktats kunde somna om och sova en stund till. Söndagarna inleds alltid med ett pass på gymmet men idag låg jag kvar i sängen och lyssnade på när maken körde iväg med bilen!

Det är svårt att önska sig så mycket mer den här dagen. Blev uppvaktad på sängen, det har varit helt fantastiskt sommarväder och jag har fått massor gjort. Under veckan som gått har jag inhandlat blommor men inte haft tid att få dem planterade. Idag fick jag verkligen sätta ner foten och bara bestämma att nu skulle det ske. Flera timmar senare var jag fortfarande inte klar, men det allra mesta är planterat och trädgården i Hult lite vackrare.

Barnen sjunger i kyrkans barnkör och idag var det dags för avslutning. Det var även en stor dag för tjejerna eftersom de fick sjunga själva tillsammans med körledaren. Till hösten väntar en ny kör för tjejerna och med det lite större utmaning. De skall börja sjunga i en åldersblandad kör för både vuxna och barn. Känner mig riktigt sugen att börja jag med. Sjöng i kör under flera år när jag var barn och attans så skoj det var!

För en tid sedan läste barnen i en tidning att man kunde grilla pizza och har velat testa det sedan dess. Enligt tidningen skulle man göra en egen deg men vi fuskade och använde libabröd vilket fungerade alldeles utmärkt.

Nu var det första gången vi testade att grilla pizza så några saker kommer vi att ändra till nästa gång. De blir ju färdiga väldigt fort, men allt funkar inte helt bra att ha på. När osten var smält och pizzan nästan svart då var löken fortfarande i stort sett rå. Nästa gång testar vi istället att steka löken innan om den ska få vara med. Riktigt smaskigt var det dock med grillad pizza och detta kan nog komma att bli en favorit i Hult under sommaren.

Som avslutning på dagen åkte jag och  dansade zumba. Nu när jag har vant mig vid allt rumpskakande och börjar lära mig stegen så måste jag säga att det är fantastiskt roligt. Jag blir rakt igenom glad av att dansa och undrar varför det tagit mig så lång tid att komma på det.

Nu är det mörkt i Hult och den kyliga nattluften kommer in genom mitt öppna fönster. Jag konstaterar som så ofta förr att jag är en lyckligt lottad människa. Med tanke på att jag inte kan få biologiska barn är de barn vi har verkligen en gåva och långt ifrån självklara. Tänker varje år på mors dag att jag är tacksam över att trots allt få möjligheten att ha barn i mitt liv.

Gräslig lök

Det växer så det knakar i trädgården i Hult. Dessvärre är det kirskål och rönnspirea som växer som bäst och vi har svårt att hålla jämna steg med deras hastighet. Något som växer nästan lika bra som ogräset är vår gräslök. Jag vill verkligen hålla fram gräslöken som en alldeles förträfflig växt. Den är tålig och växer bra även om den är försmådd. Den ger god skörd under hela sommaren och smakar fantastiskt gott.

Gräslök passar verkligen till det mesta och i Hult är vi storkonsumenter. Vi har den i kalla och varma såser, i soppor och grytor och sallad. Det finns inte någon hejd på hur bra gräslöken är. Riktigt trevligt är att vi dessutom är nästan självförsörjande på gräslök. Jag brukar vara ganska tuff och klippa ner den nästan helt med jämna mellanrum och ser till att den inte går i blom. Fast till midsommar brukar jag låta lite blomma eftersom gräslökens blommor är så söta och gör sig så bra i midsommarkransen.

Gräslöken som klippts ner klipper jag sedan riktigt fint med sax. Så här års har den så pass stark lukt att ögonen nästan tåras.

Den klippta gräslöken lägger jag sedan i återförslutningsbara påsar och lägger in i frysen. Det är enkelt att använda den sortens påsar eftersom det bara är att öppna när löken skall användas. När påsen är tom kan man fylla på med mer gräslök eftersom påsarna är rätt tåliga och klarar av att användas ordentligt.

Innan infrysning töms påsen på luft och tar sedan inte mycket plats i frysen. Resten av året så blir jag glad varje gång jag tar fram min gräslök och tänker att det är riktigt trevligt att vi har odlat den själva!

De ljusa kvällarna

Vid den här tiden på året finns det bara fördelar med att bo i Hult som jag ser det. Om vintern undrar jag många gånger om vi verkligen är normalt funtade som bor mitt ute i storskogen. Så här års finns det inte någon annanstans där jag vill vara. Jag älskar att ha skogen precis utanför huset och bara kunna ge mig ut när jag vill. Det finns inte någonstans jag känner samma ro som här hemma i Hult.

Tycker om att följa samma väg som jag alltid går oavsett årstid. Jag kan den så väl nu och ser minsta förändring. Vet vilka träd där löven ännu inte slagit ut och vet vart jag i sommar kommer kunna plocka hallon.

Katten Elvis följer som alltid med på promenad med Ida. Är så tacksam över att vi fortfarande har honom hos oss och att han mår fortsatt gott.

Hult är inte särskilt stort och nu är vi redan på väg ut ur byn. Förr var det nog lite mer rörelse här tänker jag. I vårt hus fanns det ju affär och dessutom fanns det skola, lådfabrik, grustag och växelstation utöver bondgårdarna.

Älskar verkligen färgen på de helt nyutslagna löven. Den är så intensivt grön och vacker.

Under våren har det avverkats mycket skog här i Hult och jag undrar om jag kommer känna igen mig i svampskogen. Timret ligger uppstaplat utmed vägen och det kommer timmertransporter vid de mest märkliga tidpunkter på dygnet. Vaknade en natt vid 03 av ett fasligt oväsen och konstaterade att det var en timmertransport som väckt mig!

Efter att Ida skällde på en älg för några dagar sedan verkar hon ha tuffat till sig. Numera skäller hon även på hästen som vi passerar varje dag. Tidigare har hon inte brytt sig om den alls och nu plötsligt skäller hon och talar om hur farlig hon är. Hästen tittade förvånat upp och konstaterade att det inte var något att bry sig om och fortsatte lugnt att äta.

De ljusa kvällarna är verkligen helt underbara och jag har svårt att komma i säng. Vem vill sova när det är ljust ute? Tänker att jag får ha samma argumentation till mig själv som jag har till barnen. De vill nämligen inte heller sova när det är ljust ute.

Skriverier

I förra veckan skrev jag ett gäng artiklar till Livåleva om studenten. Det var riktigt roliga artiklar att jobba med men också mycket arbete. Förutom att söka bakgrundsmaterial till artiklarna så krävdes mycket planering för att genomföra fotograferingarna som krävdes också. Det tar onekligen en hel del tid men oj så roligt att få jobba med. Artikeln Vad är väl en bal på slottet? Har jag redan delat men gå gärna in och läs även Tips för studentmottagningen och Studentdagen och Sjung om studentens lyckliga dag.

Alla artiklar blir givetvis inte lika arbetskrävande men det är roligt att kunna göra lite större projekt ibland. Vårt nästa stora projekt ligger några veckor fram i tiden och då kommer det att handla om bröllop. Det kommer bli artiklar om själva bröllopsdagen men också om den juridiska innebörden i att vara gift och lite annat smått och gott som hör bröllopet till. Givetvis kommer detta också att innebära att det blir en bröllopsfotografering. Vi planerar redan för fullt och bland annat har fem meter tyll inhandlats. Man måste ju ha massor av tyll när det skall fotograferas! Största problemet just nu är att få fatt i en brudklänning i rätt storlek. Fotomodeller, plats och rekvisita är ordnat. Jag har beställt bra väder eftersom vi skall vara utomhus. Känner mig lika förväntansfull inför detta som när balkläder och studentkläder skulle fotograferas. Tänk vilket roligt jobb Regina och jag har!

Anna och Alexandra visar upp tjusiga studentskor. Tänker att de högra skorna skulle passa in i min garderob! Klänningen Anna har på sig är Reginas studentklänning och klänningen Alexandra har på sig är hennes mormors från 60-talet. Skorna har vi fått låna av EMA skor i Munkedal.

Halsbandet Alexandra har på sig hör till ett av mina absoluta favoriter. Det ger kontrast till en enkel klänning men passar också till en klänning som tar mer plats.

Ett år kvar innan Anna skall ta studenten. Mössan är faktiskt min studentmössa!

Annas klänning är faktiskt ett loppisfynd för 40 kronor. Klänningen var aldrig använd och prislappen satt kvar!

Min vackra dotter!

Alexandra är verkligen rolig att både styla och fotografera. Hon kan vara både elegant och tuff och blir alltid bra på bild.

Till trafikgalningen i Hult

Egentligen handlar det här inlägget inte om en kruka även om det råkar handla om just en kruka. Vårt hus ligger precis vid vägen och för att få ner hastigheterna vid huset har vi satt upp två krukor i hörnet på vår tomt. Ni som följt mig en tid vet att dessa krukor lever farligt Fast det har fungerat att ställa dem på plats eftersom vi fått de flesta trafikanterna att sakta ner. För att vara på den säkra sidan är båda krukorna försedda med reflex och det sitter dessutom två lampor i den ena. Idag har någon inte bara lyckats köra på den lilla krukan utan också köra över den. Givetvis gör det mig irriterad men mest av allt gör det mig alldeles kall inombords över hur människor kör genom vår lilla by. Om man kör så fort att man kör över en ganska stor kruka då skulle man definitivt inte heller kunna stanna för en katt eller än värre ett barn. Känner så starkt att vi måste sätta upp staket innan Manda får lov att leka ute i trädgården. Det räcker ju att man tittar bort en sekund för att katastrofen skall vara ett faktum. Nåväl man skall inte måla upp så hemska bilder för sig själv men dagens händelse gör det omöjligt att inte tänka i de banorna.

Det jag inte förstår är hur man vågar ha så hög hastighet när man kör igenom en by. Det är ju alldeles uppenbart att här bor både barn och människor. Dessutom finns här gott om rådjur och älg samt någon enstaka varg. Även om man är helt självupptagen och bara tänker på hur man själv tar sig fram så borde man ju vara lite rädd om den egna bilen i alla fall. Funderar nu starkt på att gjuta mig ett rejält betongstaket. Då kommer trafikgalningens bil definitivt inte vara hel!

Bugattipremiär

Fördelen med att ofta springa på möten är att jag får användning för alla tjusiga pumps jag har. För visst är det så att möten kräver att man är välklädd och är man välklädd då innebär det givetvis klackar. Idag är det premiär för mina bugattiskor som jag av någon anledning inte haft tillfälle att använda. De passar egentligen till det mesta men har ändå blivit stående i garderoben i två månader. Regnet hänger i luften och temperaturen har pendlat mellan varmt och kallt vilket har gjort det svårt att välja kläder idag. Jag har ett gäng klänningar från House of Lola som alltid är säkra kort. De är av bomull vilket är ett bra material när man inte vet vart temperaturen tar vägen.

Att spendera en hel dag med möten kan vara frustrerande eftersom det blir så mycket tid att sitta stilla. Det gör mig tacksam över den tidiga morgonen då jag han gå på långpromenad med Ida. Känner att jag har hunnit med många av dagens sysslor och känner därför inte någon stress över att det börjar dra ut på tiden.

Om morgonen

Så snart värmen kommer har vi alltid fönstret öppet i sovrummet om natten. Jag älskar att ligga under mitt varma täcke och känna den kyliga nattluften och höra hur vinden blåser i träden utanför. Jag tycker om att höra hur gryningsljuset väcker Hults alla fåglar som sedan sjunger för den som är vaken. Smyger försiktigt upp fastän klockan är tidig och smyger ut tillsammans med Ida och katterna.

Det är något särskilt med den tidiga morgonen som får mig lite smått lycklig. Världen i övrigt är tyst och det enda som hörs är fåglarnas morgonserenad. Det har regnat under natten och det doftar av fuktig jord om morgonen.

Ida verkar tycka att det är mer än jord som luktar och kanske är det så. I lördags när vi var på promenad stötte vi på en älgko några hundra meter från huset. Hon var dryga tio meter från oss och på det avståndet kunde även jag känna hur en älg luktar. Min lilla Ida som aldrig någonsin visat på att det skulle finnas något aggressivt i henne morrade mot älgen och blottade tänderna innan jag hann göra något alls. Vad jag skulle ha gjort vet jag inte riktigt heller om jag skall vara ärlig. Nåväl min cocker spaniel lyckades skrämma iväg älgen och jag konstaterar att med en liten vovve kan jag vara lika trygg som när jag hade en stor.

I dikeskanten växer det fullt av lupinblad och jag kan inte låta bli att längta lite tills de blommar. Det är ju verkligen något alldeles särskilt när lupiner blommar. Kanske borde vi även i sommar åka till Värmland eftersom jag där såg de vackraste lupiner jag någonsin sett. Varför inte låta blomman avgöra resmålet?

Huset i Hult är ännu stilla och än så länge bara mitt. Snart vaknar familjen och en ny dag tar sin början. Fram tills dess sitter jag själv med en kopp kaffe och hör även inne hur fåglarna fortfarande sjunger bara för mig!