Igår körde jag till Landvetter för att hämta min väninna Maggy från Namibia. Vi träffades första gången jag var där på hösten 2005 och kände från första början en samhörighet som om vi var systrar. Märkligt egentligen hur man kan känna så för någon man egentligen inte känner. Fast från den där första dagen har Maggy varit min andra syster och en viktig del av min familj. Hon är en av anledningarna till att jag saknar Namibia och längtar efter att åka tillbaka. För fyra år sedan var Maggy här senast och då sydde mamma hennes bröllopsklänning. Även om vi inte hade möjlighet att åka till hennes bröllop så var vi ändå med den dagen genom klänningen som följt med hela vägen från Sverige. Nu är hon åter här och har dessutom sin lilla dotter med sig. Åren som gått sedan vi sågs senast är som borta. Nu har vi förmånen att rå om dem båda i över en vecka och det är verkligen lycka!
Här är vi, Maggy och jag i Namibia i november 2005. Det var allra sista dagen och någon timme senare var jag på väg mot flygplatsen. Det kändes märkligt vemodigt den där sista dagen. Å ena sidan längtade jag hem till Sverige och till min familj men samtidigt ville jag inte lämna Namibia och allt som fanns där.
6 kommentarer:
Åh en sådan vänskap är få förunnat och en vänskap man ska ta tillvara på. SÅ roligt att ni får umgås i en hel vecka, det är lycka det;)
Så vackert ni har det på Hult och så fint huset blev efter renoveringen, men förstår att det måste varit lite rörigt;)
Önskar dig en härlig kväll med din vän och en ljuvlig torsdag
Kram
Åh, hälsa henne så mycket från mig :)
Jag vet inte hur det funkar med kommentarerna, men det verkar som att min försvann. Men i allafall, hälsa henne så mycket från mig :)
Ja vänskap är verkligen något att sätta värde på. Särskilt en vänskap som håller trots avstånd och tid. Kramar Liza
Jag ska hälsa henne så gott från dig :)
Den försvann inte men jag behöver godkänna kommentarerna innan de publiceras. Nu var jag lite långsam på att göra det ;)
Skicka en kommentar