Det kan vara små enkla saker som att efter duschen kunna vira handduken kring kroppen. Nu når den ordentligt runt mot tidigare då den inte riktigt räckte till. Det som kanske är lite mer märkligt är att någon gång varje vecka springer jag på människor som inte känner igen mig. Jag hälsar och ser att personen mitt emot mig inte har en aning om vem de pratar med. Det tar några sekunder innan de inser, de flesta säger inte något men en del är ärliga och säger att de faktiskt inte känner igen mig. För mig är det där märkligt att inte bli igenkänd. Så stor upplever jag inte att skillnaden är. Fast det är klart det är svårt att förstå hur mycket det är att gå ner 35 kilo.
Har en röd dräkt som jag har sparat på fast jag inte har kunnat ha den på mycket länge. Verkligen älskade att ha min dräkt och brukade ha den när jag gick på viktiga möten. Tänkte att det kanske var så att den passade nu och blev mycket förvånad över att den var för stor! Attans jag som inte hann använda den innan det var försent. Klurar på om det är hemskt svårt att sy om en dräkt? Något jag inte hade förutsett var att jag inte bara har minskat i storlek på kläder utan även på skor! Att skiljas från gamla favoriter bland kläder känns helt ok men att mina älskade skor inte passar längre känns lite sorgligt. Merparten av mins skor är ju dessutom vintage och med det omöjliga att ersätta. Kanske är det nu jag borde öppna ett skomuseum! Jag har ju onekligen en bra början.
14 kommentarer:
Det måste kännas härligt och konstigt och lite sorgligt också, i alla fall just att behöva skiljas från kläder och skor. Vintageskor alltså... å!
Kram.
Just det där med skorna kommer jag ihåg. Inte alls lika roligt att göra sig av ned dem som att slänga "tjockis-kläder". Sen tyckte jag att det var tråkigt att köpa mittemellan-kläder -såna som jag visste att jag bara skulle ha ett par månader men som va nödvändiga. En annan rolig grej är att när man badar badkar så fungerar man inte som en propp som stoppar upp allt vatten bakom ryggen utan man kan ligga där och plaska fritt ;)
Märkligt är nog ett bra ord tror jag. Kramar Liza
Kan förstå att det måste kännas märkligt. Här är jag överlycklig över att min "övervikt" sen graviditeten äntligen har försvunnit (tagit nästan 2år) helt plötsligt kommer jag in i en storlek på jeans som jag aldrig trodde att jag skulle komma i igen (synd bara att jag inte sparade alla de kläder som jag hade innan barnen utan har skänkt allt) Härligt när kroppen känns lätt igen;)
Men hur det är att bli av med 35 kilo det kommer jag nog aldrig förstå hur det känns, men kan tänka mig att det känns märkligt.
Massa kramar på dig
Annie
Det där med badkar har jag inte tänkt på. Slutade bada i badkar när det kändes som att jag inte fick plats längre. Mellankläderna är verkligen inte roliga. Har dock haft tur och fått ärva kläder så jag klarar mig ett tag. Kramar Liza
Duktig du är som lyckats jobba bort övervikten. Det är verkligen inte det lättaste.
Vad svårt det var att kommentera på ipaden. Går bara att skriva någon mening i taget. Skulle ju skriva kram också :)
Jag kan tänka mig att det är en förändring på flera plan.
Och just det där med att inte bli igenkänd.
Måste vara en märklig känsla.
Hoppas att du har härliga dagar framför dig nu!
Fasen vad härligt! Starkt jobbat och bra kämpat!!!!
Det här med att folk inte känner igen mig är mycket märkligt. Själv ser jag inte skillnaden lika mycket, jag ser ju mig själv varje dag :)
35 kilo...oj, det var mycket. Jag vet inte om du minskat i vikt för att du själv vill eller om det är pga något annat men det är oavsett en stor förändring. Vet av egen erfarenhet att det faktiskt kan vara en slags sorg, hur dumt det än låter. Andra känner inte igen mig och jag känner inte igen mig själv i spegeln. Kanske handlar det om hur vi människor fokuserar på det yttre? Det blir ju så tydligt vid en stor viktförändring, insidan är densamma men det yttre ändras... Jag hoppas du snart blir synkad i dig själv eller hur jag nu ska uttrycka mig.
Kram Annika
Så fint du sätter ord på känslan, förstår precis hur du menar. Viktminskningen är ytterst medveten och till följd av en gastric bypass i höstas. Visste ju att jag skulle gå ner i vikt och det mycket men förstod nog inte riktigt vad det skulle innebära! Kramar Liza
Oj, vilken fantastiskt bedrift! Full av beundran! Men kan ändå förstå att det är en konstig känsla och kommer säkert att ta lång tid innan man liksom växer in i sin nya kropp och sitt nya jag. Trist med vintageskorna! Kanske går med extra strumpor eller sulor?
Kramar
Petronella
Tack! Några av vintageskorna kan nog funka med lite extra sula i. Men som sagt annars är det bra läge att öppna museum ;) Kramar Liza
Skicka en kommentar