Att komma tillbaka

I drygt en månad har jag varit i nästintill konstant sjuk. Lite intressant med tanke på att jag under denna tid även hunnit med att besöka både Berlin och Dublin. Inte helt kul att vara ute och fara när man är sjuk men det funkar det med. Det största problemet som jag ser det med att vara sjuk länge är hur snabbt man halkar efter med allt. Hade det bara varit hem och familj som skulle skötas så hade det ju varit en sak. Huset tål att inte vara perfekt städat och barnen förstår att föräldrarna inte alltid kan vara på topp. När man är student är det dock lite klurigare. Det är ju inte någon som skriver mina tentor eller min uppsats åt mig när jag inte kan. Förlorad tid är förlorad tid och det är bara att försöka förlika sig vid det och fundera över i vilken ände man ska börja ta tag i tillvaron igen. Ett av mina första steg är alltid att ringa min kloka klasskamrat Pernilla. Efter att ha pratat med henne känns det alltid som att jag har koll på tillvaron och kan åstadkomma vad som helst. Tänk vilken fantastisk förmåga hon har som var den inverkan på människor. Nästa steg blir att skriva listor över vad som skall göras. Sen är jag nog på gång igen tror jag!

Äntligen frisk, håller tummarna för att det fortsätter så! Nu är det bara att börja ta tag i allt. Vad sägs om att börja med en sak och sedan helt enkelt fortsätta med resten?