Dopkalas

Gråmulen dag i Hult, men det känns som helt perfekt väder för dagens aktiviteter. Idag skall vi greja med våra trädgårdsprojekt och då får det inte vara för varmt. Så länge som det inte regnar är det helt perfekt med lite mulet. Hade det istället varit sol är risken stor att vi hade skolkat från det nödvändiga arbetet och istället begett oss till närmaste strand för en lat dag i solen. Men nu slipper vi pröva vår karaktär och kan hänge oss åt lite arbete istället.

Helgerna går så väldigt fort här i Hult och jag misstänker att det beror på mängden aktiviteter som planeras in. Det finns ju hela tiden så mycket man vill göra och varför vänta? Viktigaste aktiviteten denna helgen var dock lilla Vidas dop. Insåg när vi satt i kyrkan och väntade på att allt skulle börja att det är väldigt länge sedan jag var på dop senast. Tror det var när någon av mina småkusiner döptes någon gång under sent 90-tal. Det har varit så att många av mina vänner som har barn har haft barn redan när vi träffats. Andra vänner har ännu inte skaffat barn och en del bor helt enkelt för långt bort för att det skall vara möjligt att åka. Fast även om jag inte varit på ett dop på länge så är det ju inte ens två år sedan det var namnkalas för vårt lilla barnbarn Manda. Själv föredrar jag namnkalas eftersom jag inte är troende. Däremot tycker jag att dop i kyrkan är riktigt mysigt och trevligt.

Det var verkligen ett trevligt dop med allt som hör till. Medan vi satt och tittade på presentöppningen tänkte jag på hur fantastiskt många som vill uppvakta en ny liten människa. Hela hennes liv ligger framför henne och alla önskar henne väl. Tänk det är fin början på livet. De flesta av oss börjar så, men det är svårt att inte slås av tanken att alla barn inte har samma tur. Mitt i all glädje kände jag mig så lite sorgsen över alla barn vars liv ser annorlunda ut. Det borde ju vara varje barns rättighet att vara önskat och att människor vill hen väl. Just det där är en av anledningarna till att jag fortsätter att vara politiskt engagerad även när jag är innerligt trött på politiken!

Dagens största dilemma var vad ska jag ha på mig? Det är inte lätt att klä sig när man aldrig vet vad som passar längre. När vi röjde ur våra krypvindar inför ombyggnaden på övervåningen hittade jag en kjol som jag köpt för över tio år sedan. Den var på rea och jag provade inte ens, det var ju ändå min storlek tänkte jag. Det visade sig vara ett stort misstag eftersom den definitivt inte var i den storlek som det står på etiketten. Fast den passade ju helt perfekt nu så vilken tur att jag inte kan låta bli att spara på saker!