Elvis

Vaknar om morgonen av att katten Elvis buffar sitt huvud mot min panna. Han mår fortsatt bra och vi har börjat undra hur det är med hans hälsa egentligen. Veterinären säger att han inte borde leva och definitivt inte må så bra som han gör. Vi var där i förra veckan för att de skulle kunna lyssna på hjärta. Mycket tyder på att diagnosen som ställdes i april inte stämmer eftersom han mår så gott. Tydligen finns det ett annat tillstånd som ser i stort sett likadant ut på röntgen men inte är dödligt. Detta alternativ är dock så ovanligt att man inte kunnat tro att det gäller. Alltså besöker vi veterinären igen för att lyssna på Elvis hjärta för att de skall höra om blåsljudet finns kvar. Elvis som älskar all uppmärksamhet kan dock inte sluta kurra och det går inte att lyssna på hjärtat på en katt som spinner. Alltså får det bli ny röntgen. Veterinären vill inte ge oss falska förhoppningar säger hon men påpekar att Elvis utåt sett ser ut att vara en mycket frisk och nöjd kattherre och vi kan bara hålla med.

För några månader såg han verkligen eländig ut med tufsig päls och hade tappat mycket i vikt. Nu har han gått upp den förlorade vikten och lite till. Pälsen är vacker som aldrig förr och han orkar åter leka med kompisen Nemi i trädgården. Visserligen vilar han oftare än tidigare men så har han också varit väldigt sjuk. En katt sägs ju ha nio liv och på vår Elvis så verkar det som om det kan stämma!