Kaprifolvindar vid uterummet

Om kvällen vattnar jag alltid vår trädgård här i Hult. Jag har en bestämd ordning som jag följer varje kväll. Att göra samma kväll efter kväll är givetvis inte nödvändigt men det ligger något behagligt i rutinen det skapar. När alla odlingslådor, rosor och växthuset är vattnat då avslutar jag vid vår nya plantering intill uterummet. När jag är klar ställer jag mig sedan på altanen till uterummet eftersom en där kan känna doften både från vår kaprifol och från vår honungsros. När det blåser kan en känna doften av honung och kaprifol i nästan hela trädgården. Jag dröjer mig gärna kvar i uterummet en stund innan jag går in till huset i Hult.

Uterummet är fortfarande inte riktigt klart. Väggar och tak skall målas och sen ska rummet även få en dörr. Just nu har vi ledigt från sådana projekt, vi har semester! Därför är rummet möblerat för att vi skall kunna njuta av vårt härliga rum som varken är ute eller inne. Trots att det blåst och varit ganska kyligt i Hult idag har vi kunnat både äta lunch och fika i uterummet utan att frysa. När jag satt där ute själv en stund tidigare ikväll kom jag att tänka på att till viss del är uterummet den där sommarstugan jag ibland drömmer om. I uterummet är vi lite närmare naturen och allt är lite enklare. Märkligt hur det kan kännas så när huset ligger bara några meter bort.

När Raimo byggde uterummet förra året var pappa med och övervakade arbetet noga. Även om han inte längre hade förmåga att vara med och bygga längre så tyckte han om att vara med när vi grejade här hemma. Nu när pappa inte finns hos oss längre kändes det passande att sätta upp två av hans tavlor i uterummet. De blir en tydlig påminnelse om att han är ständigt närvarande hos oss.

Från uterummet har vi en bra utsikt över trädgården. Här syns växthuset och några av rosenträdgårdens rosor. Med i bild är även vattenslangen som jag släpar runt på varje kväll. Jag drar och släpar den där slangen genom hela trädgården men snart är det över. Nu skall vi istället gräva och ordna så vi får ett vattenutkast nere vid odlingarna för att underlätta vattningen. Idén fick vi när vi besökte plantskolan här i Munkedal och såg hur de hade löst sin bevattning.

Från ett annat fönster har jag utsikt över rosenträdgården och vår vackra plymspirea. Nu har den blommat över men är fortsatt vacker tycker jag. Rosen som slingrar sig längs en av rosenträdgårdens väggar och i taket är vår ljuvliga honungsros. Den planterades för drygt två år sedan och breder redan ut sig ordentligt. På sikt kommer utsikten från det här fönstret således bli mer begränsad. Å andra sidan kommer den att döljas av rosor och det är ju inte så tokigt.

Sedan honungsrosen klättrat upp på taket har den blivit ett riktigt fint blickfång och dessutom når doften längre än tidigare.