Hemma i min trädgård en stund...

Efter några dagar på resa landar jag en stund hemma i Hult och passar på att ta en tur i trädgården.. Elvis följer som alltid med mig ut och den här kvällen ville han inte vika från min sida. Helst skulle han sitta på min axel under tiden som jag tittade runt och fotograferade. På bara några dagar har mycket hunnit hända i trädgården och jag är nästan rädd att jag ska missa allt det vackra när jag flyger och far så mycket som just nu.

Den lilla stund som Elvis bestämde sig för att vara på marken passade jag på att fotografera honom.

Rabarbern växer så det knakar och jag skulle tro att det redan nästa helg blir dags för en första skörd. Rabarberpaj till första maj känns som en riktigt bra plan.

Lite här och var i trädgården växer det små minipåskliljor. Ser alltid till att plantera ut dem när de har blommat över. Varje vår köper jag dem för att det skall blomma inne i huset innan trädgården tar fart. På så vis har det blivit tämligen många blommor genom åren. Fiffigt återbruk helt enkelt!

Det tittar upp lite nytt i planteringarna också. Jag satte ju en stor mängd lökar i höstas och helt ärligt har jag inte riktigt koll på vad det är jag har planterat. Fina är de dock och än mer tittar upp.

Vid brunnen växer det vackra vitsippor. Ja hela trädgården är faktiskt översållad av dem. Så länge som vitsipporna blommar råder gräsklipparförbud i Hult. Först när de blommat över får gräsklipparen börja jobba för säsongen.

Jag har den här våren varit riktigt orolig för rosenträdgården i Hult. Det såg länge ut som att merparten av mina rosor gått hädan under vintern vilket gjorde mig smått förtvivlad. När jag inspekterade samtliga rosor idag konstaterar jag att det nu endast är fem sorter som inte uppvisar några livstecken alls. Tre av dem är gamla favoriter och två av dem planterades så sent som förra året. Håller dock tummarna för att de trots allt skall ha överlevt. Vore riktigt tråkigt annars!

Buskarna grönskar åter

Mitt på gräsmattan växer lupiner. Plötsligt ett år var de bara där och jag låter dem hållas eftersom de är så vackra. Funderar lite på att skapa en plantering där de har bestämt sig för att växa. Jag klipper ju ändå inte gräset där längre eftersom lupin hör till mina favoriter bland blommorna trots att den växer vilt.

Kaprifolens vedartade grenar har åter fått blad. Det dröjer dock ett tag till innan den blommar. Som jag längtar efter doften av kaprifol i en ljum sommarvind. Sånt där gör mig lycklig ända in i själen.

 Pärlhyacinterna har även de börjat blomma. Lite färre i år än vad det brukar vara men jag håller tummarna för att fler tittar upp innan säsongen för dem är slut.

Syrenen har även den fått fina knoppar och det dröjer inte länge innan den är översållad med blommor. Tänk för bara några år sedan var syren bara en blomma för mig. Nu är den en högt uppskattad ingrediens i saft och socker. Vem kunde ana att syrensaft är något nästan magiskt gott eller att kakor bakade på syrensocker smakar och luktar sommar?