Jag har ett brinnande engagemang för Namibia och har varit där i två omgångar. Min man och jag var eniga om att jag skulle åka även om det innebar att jag under några månader skulle vara borta från familjen. Våra flickor var ganska stora både första och andra gången jag åkte och tyckte även de att det var en bra sak att göra. Omgivningen hade däremot svårare att acceptera att jag som kvinna valde att under några månader resa från min familj. Det hade inte någon betydelse att vi tyckte det var rätt sak att göra.
Viktigt i sammanhanget är också mäns möjligheter, även om det känns som om män är de som oftast står i fokus. Mitt perspektiv ligger dock på män som är engagerade familjefäder och deras möjligheter att få vara det. Vid en skilsmässa ligger mannen fortsatt i underläge eftersom kvinnan ses som den 'naturlige föräldern' eller kanske som den som är den enda riktiga föräldern. Mäns möjligheter till faderskapet och kvinnors möjligheter till makt och karriär är en del av samma fråga. Så länge som mannen ses som en varelse som skall jaga ära och berömmelse och kvinnan ses som den omvårdande modern då kommer samhället fortsatt att ha problem. Alltså behövs fortfarande internationella kvinnodagen som en påminnelse om att jämställdhet är en fortsatt viktig fråga!
Liza Kettil: Feminist och demokratisk socialist! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar