Förra lördagen åkte min syster och jag från Dublin till Belfast. Kändes som att vi skulle åka jättelångt när jag tittade på kartan, men i själva verket är det bara 17 mil. Vi färdades med tåg genom ett soligt irländskt landskap och jag förstår varför det kallas för den gröna ön.
Väl framme i Belfast blir första uppgiften att lokalisera vårt vandrarhem. Kan nästan önska att vi inte hittat det! Har nog inte sovit på en smutsigare plats någon gång i hela mitt liv! Nåväl på väg till vandrarhemmet hittade vi restaurangen Nandos och inser att vi är riktigt hungriga. Mat på Nandos och en Savanna till det så är jag nöjd resten av dagen. Undrar fortfarande varför denna trevliga restaurangkedja inte finns i Sverige.
Belfast var en charmig stad med småstadskänsla. Till viss del påminner den mycket om Göteborg. Kanske inte just gatan på bilden, men i många andra stycken. Precis som Göteborg är Belfast en hamnstad där varvsindustrin har varit mycket viktig. Mest kända skeppet som byggts i Belfast är som bekant Titanic.
Så här glad var min syster över att shoppa i Belfast istället för i Dublin. Visserligen var det mycket folk på stan även i Belfast men det går inte att jämföra med galenskapen som råder i Dublin när det närmar sig jul. Verkar som att hela världen julshoppar i Dublin!
Victoria Square är något som inte får missas för den som besöker Belfast. Det är ett köpcentrum i centrala Belfast som täcks av en stor kupol. Med hiss eller trappor kan man ta sig hela vägen upp och njuta av utsikten från ett fågelperspektiv. Kan dock varna för att det är en utmaning för den som är höjdrädd, alltså som jag!
Som ni ser är vi riktigt, riktigt högt upp! Vi tog hissen upp och glashiss till en hög höjd visade sig vara lite mer än var jag klarade av. Tänk att jag aldrig lär mig! Att åka linbana i somras var ju inte heller något som funderade riktigt bra.
Vi valde alltså trapporna istället vilket visade sig vara en utmaning. Hissresan tog några sekunder medan det tog många minuter att ta sig ner när man tog trapporna. Kände att jag helst ville blunda hela vägen ner. Känner mig riktigt stolt över att jag vågade detta trots allt. Jag skall som jag har skrivit om tidigare inte låta mina rädslor besegra mig!
Efter en dags shopping tog vi en tur till den internationella julmarknaden vid stadshuset i Belfast. Oj så mycket spännande det fanns att hitta där. Mat, bakverk och saker från alla möjliga länder. Dessutom kunde man köpa med sig en julgran hem om man ville eller varför inte ta en öl eftersom där till och med fanns en tillfällig pub.
Större delen av söndagen tillbringade vi på Titanicmuseumet som verkligen var en upplevelse. Vi promenerade dit genom ett sömningt och slumrande Belfast och passade på att äta frukost på vägen. Riktigt trevligt att inte känna någon brådska utan att låta saker ta sin tid. Efter museumet tog vi en tur till på stan och jag hittade tjusiga gummistövlar. Känner att mitt tjugoåriga jag som aldrig någonsin skulle ha lågklackat på sig hade älskat dessa gummistövlar. Mitt drygt trettioåriga jag är lite mer praktiskt lagd och inser att de där stövlarna skulle inte vara helt passande på lervägarna här i Hult.
På väg till tåget och med alldeles för lite tid kvar hittade vi en mysig saluhall som saluförde lite av allt. Här fanns loppis, mat, hantverk och annat i en salig blandning. Här hade vi kunnat stanna länge.
Nåväl det är nog ganska klokt att lämna en stad med känslan av att där finns mer att hämta. Jag tycker om att besöka en plats flera gånger. Första gången går så mycket tid åt bara till att orientera sig. Att komma tillbaka till en plats är alltid praktiskt eftersom orienteringsbiten redan är avklarad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar