Titanic

Sitter som bäst och planerar hur jag vill att den här våren skall se ut. Tror att min min mastersuppsats kommer att må bra av några extra turer till min syster i Dublin. Att bara ha sig själv att tänka på i några dagar gör onekligen underverk med studierna. Sist jag var på besök passade jag på att plugga medan min syster var på jobbet och sedan hade vi kvällarna att umgås. Sen passade vi på att åka till Belfast på helgen och det var ett mycket trevligt besök. Vårt besök på Titanicmuseumet är fortfarande något jag tänker på. Vad är det egentligen som gör att Titanic fortsätter att intressera trots att över hundra år har passerat sedan skeppet sjönk? Kanske är det inte själva slutet för Titanic som gör att människor fortsätter att intresseras. Det var ett gigantiskt lyxfartyg som sysselsatte arbetarna i Belfast under många år när det byggdes.

Belfast påminner mig på många sätt om Göteborg. Det är en stad med nära kontakt med havet och med tydlig småstadskaraktär. Den känns trevlig och gemytlig. Kanske är det likheten med Göteborg som gjorde att jag genast kände mig hemma.

Här har vi min syster Rebecka Kettil som poserar framför Titanicmuseumet. Museumet är den glittriga byggnaden till höger om min syster.

Redan innan vi kommer in i museumet märks det tydligt hur påkostat det är. Byggnaden är pampig och passar bra in i området.

Vi blir inte besvikna av vad museumet har att erbjuda. Stora delar av utställningen består av stora skärmar med bilder eller filmer. Utställningen är både innovativ och överraskande. Efter en stunds vandring bjuds vi på en kortare åktur där vi får möjlighet att på nära håll uppleva hur lyxfartyget byggdes.

Här ser man hur arbetarna svetsar i ett litet utrymme. Arbetsförhållandena var inte de bästa. Idag är det svårt för oss att förstå att människor har arbetat under sådana förutsättningar. Lätt att glömma bort att i andra delar av världen är outhärdliga arbetstillfällen fortfarande en verklighet.

Det här var nog det som imponerade mest på mig. Det är en film från sjösättningen av Titanic 1911. Tänk så häftigt att faktiskt kunna se hur det gick till fastän över hundra år har hunnit passera.

Museumet kändes lyxigt och bara själva byggnaden var en upplevelse.

I en av utställningarna hade man byggt upp hytterna så som de såg ut. Den fasta miljön kompletterades sedan med två spökliga personer som pratade i hytten.

Här har vi Titanic idag. Den allra sista delen av utställningen handlar om när skeppet sjönk och hur det ser ut där det ligger idag. Jag tycker att det är positivt att man inte frossar i tragedin utan man konstaterar mer att skeppet sjönk och så här gick det till. Man lägger betydligt mer fokus på de efterlevandes vittnesmål och de rättsliga efterspel som följde efter katastrofen. Allra sist får vi se en film på storbild som visar när man dykt och dokumenterat kring vraket Titanic.

De flesta museum har en butik och oftast brukar jag tycka om att lägga tid i dem. Butiken på Titanicmuseumet känns däremot lite makaber. Jag känner inte behov av att visa upp föremål från en tragedi.

När vi är klara med utställningen och gör oss redo att gå får vi en trevlig överraskning. En stor kör samlas mitt i museumet och sjunger. De sjunger givetvis My heart will go on men också lite stämningsfulla julsånger. Åker du till Belfast kan jag verkligen rekommendera ett besök på Titanicmuseumet.