Även om det är fortsatt vinter är mornarna inte lika mörka länge och dagarna något längre. När ljuset är på väg tillbaka blir det tydligt hur mycket dess frånvaro har påverkat oss. Tänker att jag redan nu skall planera för nästa vinter och försöka förebygga vinterdeppigheten som gärna drabbar mig. Den här vintern blev det tyngre än vanligt i och med att pappa blev sjuk innan jul och sedan gick bort. Det är egentligen först nu vi börjar att märka att han faktiskt är borta. Precis när pappa dog var det så mycket som skulle ordnas. Begravningen skulle planeras, olika folk skulle kontaktas, lägenheten tömmas och det var bara att skiva listor och pricka av punkt efter punkt. Nu är allt det där klart, begravningen var för några veckor sedan och vardagen har kommit tillbaka. Det är nu det blir tydligt att det saknas en människa i vår familj. Vår vardag är förändrad och nya rutiner behöver skapas. Även om vi har lätt att fylla vår tid med aktiviteter märker jag hur varje dag innehåller små luckor som tidigare var tid vi umgicks med pappa. Även om han är borta känns det skönt att vi på senare år hittade tillbaka till varandra och att jag verkligen saknar min pappa idag. Skulle kunna gräma mig över att vi inte fick mer tid tillsammans men känner mig innerligt tacksam att vi alls fick tid. Den där tiden gör det lättare att sörja. Ljuset och våren gör dessutom sorgen lite lättare att bära.
Så har vintern så sakta börjat att skifta till vår. Det sker nästan omärkligt men det är tveklöst ett skifte på väg. Just ljuset är nog den tydligaste faktorn och kanske mest efterlängtad. En liten tur i vår trädgård visar dock att där finns många fler tecken på att våren är på väg. Tittade lite mer noga i rabatterna idag och konstaterar att överallt där jag har satt lökar där tittar det upp grönt. Skall bli riktigt spännande att se hur resultatet blir. Jag gjorde en ny plantering förra året och i den planerade jag noga innan lökar inhandlades och planterades. Tidigare har jag varit lite mer ostrukturerad när jag planterat. Det har i sin tur lett till tämligen varierade resultat vilket gör att jag nu lägger lite mer tid på planering.
Även om jag under stor del av året ondgör mig över den förhatliga rönnspirean som vi ständigt för krig mot så tycker jag om den ibland. Om våren är rönnspirean trevlig eftersom den tidigt börjar grönska. Brukar ta in grenar i februari som får pryda hemmet och vara ett löfte om allt det gröna som snart kommer. Blev dock riktigt förvånad när jag hämtade in grenar idag och märker att de redan har börjat att slå ut. Det är ovanligt tidigt även för att vara rönnspirea. Kanske har den milda vintern gjort att den inte såg någon poäng med att vänta längre. Klokt beslut! Varför låta våren vänta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar