Otillräcklighet

Igår var jag på möte med kommunfullmäktige i Munkedal. Oavsett om det är ett långt eller kort möte och oavsett vilka frågor som har behandlats så känns det fint att vara med. Att kunna påverka det som sker i vårt samhälle är en bra känsla och något viktigt att göra. Efter mötet tittade jag snabbt in i mataffären innan jag skulle åka hem. På vägen in ser jag en ung kvinna sitta med en mugg med några mynt i. Det är kallt ute och hon är ordentligt påklädd och har en filt om benen men det är tydligt att hon fryser. Jag går in i affären och börjar lägga varor i min korg samtidigt som jag inte kan släppa tanken på den unga kvinnan, på den lilla flicka som sitter där ute och faktiskt fryser. Väl framme vid kassan ser jag till att ta ut kontanter för att ha något att ge henne när jag passerar henne på vägen till min bil. Vi byter några ord med varandra och det visar sig att hon är jämnårig med min dotter Anna som skall fylla tjugo år i år. Jag vet att jag har gjort något för flickan vid affären genom att ge henne något hon behöver, men det känns inte tillräckligt.

Tänker på om det hade varit min Anna som behövde förlita sig till främmande människors goda vilja för sin överlevnad. Anna har precis tagit steget ut i vuxenlivet och har sitt första egna boende och har arbetat till och från under året som har gått sedan studenten. Hon har förutom samhällets skyddsnät också förmånen att ha föräldrar som alltid stöttar och hjälper om hon skulle behöva. Kanske tycker hon att vi ibland oroar oss för mycket och försöker vägleda henne när vi tror att hon riskerar att råka illa ut. Flickan vid affären är också någons barn. Kanske är hennes föräldrar med henne här i Sverige fast de kan lika gärna vara kvar i flickans hemland. Oavsett måste de vara utom sig av oro för hur hon behöver tillbringa sina dagar och veta att de inte har någon möjlighet att skydda henne. Hon är utelämnad till främmande människors välvilja men också utsatt för främmande människors illvilja. En ung kvinna på en främmande plats riskerar lätt att råka illa ut om hon saknar någon form av socialt skyddsnät. När jag vaknade på morgonen idag undrade jag vart hon sovit i natt. Vart mina döttrar har sovit vet jag. Behöver inte oroa mig för mina stora flickor som flyttat hemifrån, jag vet att de och även mitt lilla barnbarn sover tryggt om natten. Flickan vid affären oroar jag mig för trots att jag bara bytt några ord med henne.

Det finns de som förfasas över att det idag finns människor som behöver be om pengar för sin överlevnad. Jag förfasas också över detta, men kanske av en annan orsak än de som ser tiggeriet som ett problem. Det är onekligen ett problem men det är ett samhällsproblem. Skillnaderna i Europa är idag stora och det är verkligen hemskt att människor lever i en sådan svår situation att det bästa alternativet är att lämna hemmet för en otrygg och okänd tillvaro i ett främmande land.

Känns skönt att inte behöva oroa mig för mina barns trygghet. Anna må vara vuxen men hon har alltid ett hem att återvända till om det skulle behövas. Känner att flickan vid affären också är mitt ansvar även om hon inte är mitt barn. Hon är ju någons barn och även hon borde kunna känna att hon är trygg.