Insikter

Under hösten och våren har jag gått en ledarskapsutbildning vilket har varit otroligt givande. När jag för snart ett år sedan sökte till utbildningen då hade jag en förväntan om att utbildningen skulle ge mig verktyg att kunna utvecklas som politiker. Jag hade däremot inte en aning om att utbildningen skulle skicka ut mig på en själslig resa. Det kan faktiskt inte beskrivas på något annat sätt än som en själslig resa. För att bli en bättre ledare var jag helt enkelt tvungen att få bättre insikt om mitt eget jag och rikta blicken inåt. Detta under samma tid då min pappa gick bort vilket också inneburit att jag har tänkt mycket på min egen barndom, på mina föräldrar och vår historia. Ett tag kände jag mig ledsen över att de där sakerna sammanföll, att jag gick den här fantastiska utbildningen samtidigt som pappa dog. Övervägde att hoppa av men valde ändå att fortsätta det jag påbörjat vilket jag är mycket tacksam över. Det känns plötsligt som att jag har en röd tråd i livet och att jag kan förstå varför en del saker blivit som de har blivit. Har tidigare ägnat allt för mycket tid till att älta det som har varit svårt. Nu kan jag istället se svårigheterna som erfarenhet och som nödvändiga stopp på vägen för att ta mig dit där jag är idag. Är fortfarande inte i en tänkande fas efter utbildningen och i mitt sorgearbete. Märkligt det där med sorg att den vissa dagar knappt är närvarande medan andra dagar är otroligt svåra.

Ett ögonblick fångat av dottern Anna, sommaren 2013.
De där bilderna när en inte vet om att en fotograferas är nästan de som är finast kan jag tycka.