Två istället för en

I snart fem år har vi haft vår älskade vovve Ida. Hon är en fantastiskt trevlig cockerspanielflicka som gör världen lite bättre bara genom att finnas i den. Ida är en högt skattad familjemedlem som får oss att må bra. För något år sedan började vi prata om att vi kanske skulle skaffa en hund till. Vi tänkte att det skulle vara roligt för Ida att få en kompis att leka med. Fast när en har världens bästa hund då är det inte helt enkelt att ta steget att skaffa en ny hund. Tänk om den nya hunden inte skulle vara som Ida! Så efter lite diskussion fram och tillbaka blev det aldrig mer än en diskussion.

Så för ett par veckor sedan behövde hunden Ebba ett nytt hem. Hon är inte en cockerspaniel, vi skulle ju aldrig ha en annan ras hade vi tänkt. Hon är inte alls som Ida, men vi älskar henne redan. Ebba är ett litet energiknippe med mycket vilja. Hon ger sig gärna ut på egna äventyr och allt är spännande. Ida trivs istället så länge som hon är i närheten av oss och brukar sällan ge sig ut på egen hand. De båda hundarna kompletterar dock varandra fint. Ebba gör att Ida får upp farten och busar mer än tidigare. Ida får Ebba att hålla sig på tomten och i närheten av oss.

Två hundar skulle kunna vara dubbelt så mycket jobb men i själva verket är det dubbelt så kul!

Ebba är morgontrött och ligger gärna kvar i sängen när resten av familjen har gått upp. Allra bäst är det att ligga i värmen under täcket.

Ida som alltid har varit aningens bortskämd tyckte till en början inte om att dela oss med en ny familjemedlem. Först var vi oroliga att vi gjort något galet som tagit oss an Ebba och att det aldrig skulle fungera. Så en morgon låg båda vovvarna och sov intill varandra i sängen och vi kunde pusta ut.

Det fanns en mening med att vi aldrig kunde bestämma oss gällande en hund till. Hade vi lyckats bestämma oss förra sommaren då hade Ebba aldrig blivit en del av vår familj. Hon har bara varit här i några veckor och nu går det inte riktigt att tänka sig tillvaron utan henne.