I denna ljuva sommartid

Jag förstår verkligen textraden I denna ljuva sommartid... Sommaren är verkligen alldeles ljuvlig och det finns så mycket att glädjas åt. Så här års är min trädgård verkligen min största glädje. Det är smått fantastiskt att bokstavligen se mitt arbete blomstra!

Nytt för i år är denna otroligt vackra pion som bestämde sig för att blomma långt innan den gamla pionen. Pioner är verkligen ljuvligt vackra och det gäller att passa på att njuta då de blommar så kort tid.

Ännu en av alla lökar jag sådde förra året tittar upp i en av planteringarna. Konstaterar att jag borde ha skrivit upp vad det är jag har planterat. Å andra sidan är det ju lite spännande när jag inte har en aning om vad som tittar upp i trädgården.

 Som alltid när jag tar en tur i trädgården får jag sällskap av Elvis. Allra helst vill han sitta på min axel när jag är ute i trädgården. Det fungerar tämligen väl när jag bara inspekterar och fotograferar. Lite svårare när jag faktiskt ska gräva och arbeta. Lös det människa! Det är Elvis uppmaning till mig tänker jag. Han vill ju vara med och ständigt vara nära.

I fler och fler av mina planteringar har jag satt ljuvlig nepeta. Denna blomma är så fantastisk fin i sin anspråkslöshet. Planerar ännu en plantering i trädgården i detta nu och tänker mig ett hav av nepeta i den.

Tidigare har det bara växt blåklint på en plats i trädgården. Förra året delade jag upp den jag hade och satte på två nya platser. Nu växer det och frodas på tre platser i trädgården. Fantastiskt så enkelt det egentligen är att dela på sina befintliga växter och utöka trädgården med det som redan finns där.

Akleja växer överallt numera och enligt många är den ett riktigt ogräs. Förvisso växer den numera på platser där jag inte tänkt mig just akleja men den är ju så vacker. Gillar lite att den är en rebell i trädgården och inte vill passa in i mallen, den gör som den själv vill helt enkelt.

Mina allium har nästan blommat över och jag missade deras blomning i år. De passade nämligen på att blomma förra veckan när jag var i Kroatien.

Även Ida är en trogen följeslagare i trädgården. Henne behöver jag dock ha lite extra uppsikt över eftersom hon annars gärna hjälper till att gräva. Förvisso trevligt med lite hjälp i arbetet men vi är som inte alltid eniga om vart det där grävandet passar sig.