Nostalgiskor

Jag har gått igenom alla mina skor i min klädkammaren och arbetsrummet. Många av skorna har tillkommit under senare år men många har funnits med under lång tid. Får syn på ett par gamla favoriter som jag inte använt på länge och undrar varför. De var verkligen ett favoritpar under lång tid och jag har haft fantastiskt roligt i dem. Tänker att just alla de där minnena som är kopplade till skorna är minst lika viktiga som själva skorna. När jag köpte skorna 1997 var jag 18 år och precis på väg att kliva ut i vuxenlivet. Jag visste inte riktigt vart livet skulle bära mig men jag var helt säker på att jag ville inte ha tråkigt och att jag inte ville vänta. Ville att det spännande vuxenlivet skulle börja med en gång! Nu är jag 37 år och befinner mig mitt i det där vuxenlivet som jag längtade efter så. Konstaterar att mycket är samma som då när jag började trippa runt i dessa skor. Det där med skor är ju fortfarande en passion och jag vill fortfarande förändra världen. Mycket av livet är också förändrat. De senaste två åren har varit allt annat än enkla men inser att jag är nöjd över tillvaron och känner att jag trots allt uppfyllt de drömmar jag hade om hur mitt liv som vuxen skulle bli.

Det gör det lite spännande att blicka framåt och fundera över vart livet har tagit mig om ytterligare 19 år. Då kommer jag att vara 56 år och verkligen befinna mig mitt i livet. Är onekligen nyfiken på vad jag gör då och vilka människor jag korsat väg med för att komma dit. Med blicken i backspegeln vågar jag inte ens gissa. Tänker att jag kommer dit tids nog. Under tiden skall jag plocka fram mina nostalgiskor och ställa dem längst fram. De där skorna gör mig glad och påminner om en tid med så många löften.

Inte vintage men med tanke på att de är från 90-talet får de nog räknas som retro!