Solen skiner i Hult idag, vägen är åter en väg och ingen isbana och jag jag längtar ut till havet. Barnen har lov, bilen är tankad och enda frågan som återstår är var vi tar vägen idag. Sådana här dagar saknar jag mitt barndomshem i Sjöhåla i Kungälv där havet alltid var nära. Fem minuters promenad i maklig takt och sedan var man där. Omgiven av saltmättad luft, kala klippor och vågar som rullade in mot stranden. Fördelen med att inte bo precis vid havet är att nu har jag något att längta till och var gång blir något lite särskilt. Dagens krav är att vi skall ut till kusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar