Livets skörhet.

Att livet är skört är något vi vet men ibland glömmer bort. Den senaste tiden har det kommit väl många påminnelser om att så är fallet. Allt annat i livet känns tämligen trivialt. Jag är frisk och har tak över mitt huvud. Jag behöver inte känna oro för om min familj kan äta sig mätt eller ej. Det där är egentligen den viktiga grunden för ett bra liv. Allt annat är mindre viktigt. Att vara frisk, leva i frihet och säkerhet och ha möjlighet att äta sig mätt. 60 miljoner människor befinner sig på flykt i världen vilket är den största mängden flyktingar sedan andra världskrigets slut. Känner en sådan förtvivlan över de människor som dör i sin strävan att få komma hit. Här där vi har fred och trygghet och där vi har råd att visa medmänsklighet. Dagligen kommer ensamkommande flyktingbarn till Sverige och har fått lämna allt bakom sig. Jag förlorade min pappa för åtta månader sedan och känner mig fortfarande tagen av den händelsen. Tror att det kommer att dröja lång tid innan jag känner att jag inte längre befinner mig i sorg. Fast jag har bara förlorat min far och det dessutom i vuxen ålder. Jag har fortfarande mitt hem kvar, min familj och mina vänner. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att som barn förlora allt och tvingas fly till ett främmande land. I en annan situation kunde det ha varit mina barn som befann sig på flykt, det kunde ha varit jag som befann mig på en båt som kapsejsade någonstans på medelhavet. Varje människa som flyr är någons närmaste, någons barn, förälder, syster, bror, partner. Bakom varje siffra finns en människa som har levt ett liv och varit viktig för andra människor. De förtjänar medmänsklighet och möjligheten att komma till en plats där de kan sluta fly och mötas av vänlighet.

Tänder ljus för dem som omkommit i flykten och välkomnar dem som överlevt färden hit.