Höstens projekt

Mitt projekt för hösten är att lära mig att sticka. Har ju tänkt i flera år att jag skulle ta tag i det men det har inte blivit av. Den här gången såg jag till att skriva här på bloggen att i höst ska jag lära mig att sticka och då måste jag ju genomföra vad jag har skrivit. För att komma igång beställde jag tre stickningsböcker som enligt recensionerna skulle vara bra nybörjarböcker. Efter detta inhandlade jag garn och stickor och satte mig med de olika beskrivningarna för att börja lägga upp maskor. Tre böcker visade tre olika metoder och jag förstod inte någon av dem. Hittade i en av böckerna en enkel väst som jag tänkte skulle vara ett bra första projekt. Fast för att börja sticka krävdes ju fortfarande den där lilla detaljen att lägga upp maskor. Sökte på Youtube och hittade gott om pedagogiska klipp på olika metoder. Trots att jag tittade, pausade, tittade igen och tittade om från början så fick jag inte ordning på hur jag skulle göra. Här krävdes helt enkelt en riktig expert.

Mamma fick således kallas in för att lära mig att lägga upp maskor och komma igång. Hon visade och jag härmade, plötsligt var det ju riktigt enkelt att lägga upp dem. Övade på räta och aviga maskor och kände även där att det gick riktigt bra. Kort in i mitt projekt ställdes jag inför en svårighet. En olöslig knut på garnet som gjorde att garnet behövde kapas. Fick även där god handledning av mamma och när jag ställdes inför samma problem idag då kunde jag lösa det på egen hand. De första dagarna fick jag kramp i händerna och kunde bara sticka två varv åt gången innan jag fick göra något annat. Attans så jobbigt att sticka! Minns inte alls att jag fick kramp när jag sist stickade för tjugo år sedan. Nu går det dock riktigt bra att sticka varv efter varv. Nästa målsättning är att kunna titta upp medan jag stickar. Kan tyckas som en ickefråga men är faktiskt lite viktig. Var och fikade idag och hade stickningen med mig. Konstaterade snabbt att jag nästan är en äkta tant eftersom jag stickar och dricker kaffe ur kopp med fat. Däremot klarar äkta sticktanter att titta på dem de pratar med och sticka samtidigt. Större delen av kvällens samtal satt jag med blicken riktad nedåt och det finns viss risk att då uppfattas som mindre social.

Nu när jag är igång känns det riktigt roligt att jag valde ett bra projekt att börja med. Västen är till en liten tvåårig tjej och hon har godkänt färgen men jag fick absolut inte mäta om storleken var rätt. Nåväl för liten kommer den definitivt inte att bli och fördelen är att just tvååringar har en tendens att växa sig större med tiden. Jag längtar redan efter att känna mig så pass varm i kläderna att jag vågar ge mig in på det egentliga målet med stickandet. Att kunna sticka egna raggsockar. Varje hem behöver gott om raggsockar och vill en att de skall vara riktigt fina då måste de vara hemstickade också. Tänker dessutom att det är bra för barnen att se hur lång tid det tar att tillverka en enda socka eller som mitt nuvarande projekt en väst. Att sticka är verkligen motsatsen till modeindustrins fast fashion.

Mitt nuvarande stickprojekt