Tankar om vår och trädgård

Det är isande kallt i Hult men jag har ändå vittring på våren eftersom det blir ljusare för varje dag som går. Njuter av att ljuset så sakta kommer tillbaka och att dagen blir lite längre. Det är märkligt det här med ljusets återkomst, det är först när det är på väg tillbaka som jag inser hur jag har saknat det. Lustigt att jag inte lär mig att det är likadant varje år. Jag ser alltid fram emot våren men den här våren längtar jag efter ovanligt mycket. De senaste dagarna har jag promenerat runt i trädgården här i Hult och tittat, funderat och planerat. Odlingarna kommer att bli större i år och jag fundera över vad som skall rymmas i dem. I år skall odlingarna dessutom kompletteras med bärbuskar, men vilka bär vill vi ha? Vi har sedan tidigare vinbär även om buskarna lever en tynande tillvaro. Enligt Magda är de felplacerade och att rätt plats kan få dem att grönska igen. Jag håller tummarna för att det är så. Jag har nästan lite svårt att vänja mig vid det faktum att vi numera har en riktig trädgård i Hult. Under så många år var det bara en hopplös djungel av ogräs. Nu är det istället en riktig trädgård, förvisso en trädgård i omvandling men fortfarande en trädgård och inte en djungel.

Samtidigt som jag önskar mig en än mer ordnad trädgård så vill jag ändå att den skall innehålla ett inslag av det vilda. Något som jag uppskattar mest med vår trädgård är när gräsmattan översållas med vitsippor varje år. Hur många vårlökar jag än planterar i trädgården så kan de inte mäta sig med havet av vitsippor som vi får njuta av varje år.

Min dotter Anna förra våren när vi fotograferade vi Kärnsjön