Temat för dagen

Eftersom dagen inledde med höns känns det bra att avsluta med marsvin och kaniner. När vi en gång i tiden skaffade kanin var det en eftergift till barnen eftersom de så hett önskade sig kanin. Fast en kanin kan ju inte bo alldeles ensam och då fick den en marsvinskompis och på den vägen är det. Idag är det tveklöst så att våra gnagisar är mitt intresse och mina små bebisar. Fast våra marsvinsbebisar som föddes i augusti är inte så små längre. Ena grabben har växt om sin mamma och ännu verkar han inte ha slutat att växa. Marsvinen och kaninerna bor på övervåningen här i Hult och de är onekligen lustiga små varelser. Raimo och barnen kan gå upp och ner i trappan utan minsta reaktion från marsvinen men så snart de hör att jag sätter en fot på nedersta trappsteget då går larmet! Så snart de hör mig i trappen då visslar de som alldeles tokiga och ger sig inte förrän jag kommit upp till dem. Ibland är det maten som hägrar men det kan lika gärna vara lite uppmärksamhet som är önskemålet. Kaninen Sixten hoppas också på att jag skall släppa ut honom i buren så han får hoppa runt en stund. Så snart jag släppt ut honom ger han järnet genom övervåningen till katten Elvis stora förtjusning. Han försöker vara stöddig och ställer sig i vägen för kaninen som då hoppar rakt på honom och sedan under magen på katten. Man kan som kanin inte låta sig hindras när man är ute och hoppar menar Sixten. Vår kanin Betty fasar dock för att jag skulle komma på tanken att släppa ut henne ur buren. Hon gillar visserligen att gå i koppel ute men huset det är farligt utanför buren. Släpper vi ut henne då hoppar hon raka vägen in i buren igen och tittar sedan ilsket på mig för att jag kommit på något så dumt! Det gör mig glad att prata med mina små gnagisar och de är ett charmigt sällskap vilket fortfarande förvånar mig.

Vår tjusiga kanin Betty i uteburen som hon trivs allra bäst i